Har du fött barn klart?

 

Häromdagen fick jag träffa bebisen med denna lilla foten.

Bebisfötter är något jag alltid kommer vara som svagast för. Något händer i mig när jag ser bebisfötter. Jag vill typ börja gråta så jag hulkar för att det är så vackert och underbart. Så litet och perfekt. Dessa små hjälplösa varelser som vänder upp och ner på vår värld fullständigt. 

Tony och jag har ju ett gemensamt barn tillsammans, det vet ju ni som läst här. Men det ramlar in nya läsare hela tiden så för er kan jag ju berätta det dåra. Sen har jag ju två sen tidigare som nästan är vuxna båda två.  19 och 16 (snart 17) år gamla. Jag är sååå nöjd med tre barn, det var fler än jag kunnat drömma om. Att få tre friska barn är en välsignelse. 

Länge velade vi om vi ändå skulle försöka oss på ett barn till, jag och Tony alltså. Ja, i början när Milo var väldigt liten gick dessa tankar. Jag ville egentligen inte men märkte att Tony gärna hade kunnat tänka sig en till. Jag kände mig dum och egoistisk så visst kunde jag tänka mig att ”ställa upp” på en till. Till saken hör att jag faktiskt var klar med två barn också men hade inte kunnat leva med mig själv om Tony inte fått några barn pga vad jag bestämt. Sen blir jag ju så sjuuuuk. Jag bara kräks. Halva tiden kräks jag, resten mår jag illa som en magsjuk. Kroppen går sönder och allt är piss, typ så. 
 

 
När det visade sig att Milo var en bebis som inte diggade att sova kom Tony på andra tankar. Efter ett stort antal nätter utan sömn kändes det som ett skämt att vi ens funderat på saken. De 6 första månaderna hade vi allt mellan 10-16 uppvak per natt. Sen fortsatte det bara…. Hålögda, smått knäckta och efter att ha testat alla metoder som finns på marknaden gav vi bara upp och levde med dessa röriga nätter. Vid 4,5 års ålder sov Milo sin första hela natt. HALLELUJA! 

 

 
Ångrar jag idag att vi inte försökte skaffa ett barn till? Nej faktiskt inte. Jag är såå nöjd och det är Tony med. Vi insåg att vi nog inte skulle klara en till resa. Vi genomgick en missfallsresa innan Milo och risken fanns ju att det skulle bli samma igen. Länge bultade dock ”plommonpullan” när jag såg en nyfödd bebis. Varje cell i min kropp ville gå hem och fortplanta sig och avla en till bebis. Men nu, äntligen, så har ”plommonpullan” slutat bulta. 😉

 

Vår lilla solstråle! Glada är vi att vi till slut fick en härlig bebis med söta bebisfötter. Jag fick den stora äran att bli sladdismamma, så stort och härligt. Jag fick liksom en chans till att vara mamma när jag lugnat mig och verkligen stannade till och njöt av de där bebisfötterna. Stora barnen avgudade den lilla bebisen från första början och det var otroligt fint att få ge dom en lillebror. Hela familjen liksom sken upp av lycka över den lilla bebisen i familjen. 
Det är en härlig känsla att vara ”klar”. När suget efter bebis liksom släpper taget och man ser fram emot att få följa de man har på sin resa fram i livet. Småbarnsåren är förbi och plötsligt har man ett barn som klarar mer och mer på egen hand. 

Hur är det med dig? Har du barn? Är du ”klar”? Hur ser planen ut? Berätta gärna…. 

Nu blir det fotpill framför TV:n här. Ha en fin kväll fina. ❤️

  1. Marie skriver:

    Är 43 och har 4 barn med samma man. Först kom det 3 gossar (-97,-00,-04) och sen kom det en liten prinsessa (-12). Är diabetiker och har under graviditeterna varit mer diabetiker än gravid, tyvärr så det är. Första barnet vart det igångsättning och de andra är snitt. Jag är sååå klar med att vara gravid faktiskt. Älskar din härlig blogg och brukar försöka hålla mig från att läsa bloggen så att jag har mycket att läsa igen! Kram kram på dig vännen

  2. Har 2 barn, 15 och 19 år. Den sista graviditeten så kräktes jag i 6 månader och ut kom en liten kille med kolik…. Hade det inte varit en så jobbig tid så kunde vi tänkt oss en tredje. Nu vid 40-årsålder så har vi blivit familjehem till en 10-åring så det tredje barnet kom ju ändå på sätt och vis 🙂

  3. Har 2 barn, 15 och 19 år. Den sista graviditeten så kräktes jag i 6 månader och ut kom en liten kille med kolik…. Hade det inte varit en så jobbig tid så kunde vi tänkt oss en tredje. Nu vid 40-årsålder så har vi blivit familjehem till en 10-åring så det tredje barnet kom ju ändå på sätt och vis 🙂

  4. ÅsaJ skriver:

    Jag har inga egna och saknar inte heller egna barn. Men jag har underbara syskonbarn som jag umgås mycket med och som gärna hänger med sin moster. Nu när man passerat 40 verkar omgivningen ha accepterat läget, så nu slipper jag tjatet om ”är du inte sugen” eller ”är det inte dags snart”!

  5. ÅsaJ skriver:

    Jag har inga egna och saknar inte heller egna barn. Men jag har underbara syskonbarn som jag umgås mycket med och som gärna hänger med sin moster. Nu när man passerat 40 verkar omgivningen ha accepterat läget, så nu slipper jag tjatet om ”är du inte sugen” eller ”är det inte dags snart”!

Lämna ett svar till ÅsaJ Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..