Avicii ❤️

Ja det har väl inte undgått någon att en av de starkast lysande stjärnorna på DJ himlen lämnat jordelivet?!

Som det brukar vara så har jag blivit oerhört berörd av detta. Läser allt på alla nyhetssajter, scrollar i instagramflöden och liksom letar information. Kan inte ens skriva något om det här på bloggen för jag behöver landa i det själv först.

Ni som sett dokumentären om Avicii eller Tim Bergling som han hette, vet ju att han mådde allt annat än bra. Han gjorde något han egentligen inte ville under långt tid. En introvert och blyg människa som inte längre ville stå framför en publik utan ville sitta i sin studio och producera musik.

Men när pengar är inblandat är det nog lätt att pusha på och förvänta sig mer av en människa. Att tacka nej till turnéer som skulle gett både Avicii och hans samarbetspartners säckar fulla med pengar är det ingen som förväntar sig.

Men är pengar allt? När en ung människa blir världsartist så är det kanske väntat att med den här framgången följer också baksidor. Psykiskt lidande, ångest och droger är inte alltför ovanligt. 300 spelningar på 1 år säger ganska mycket om hur hans liv måste sett ut. Är vi någonsin kapabla – helt oberoende på ålder – att rodda något sådant i hamn är frågan? Pallar man? Vi är ju bara människor – inte maskiner.

Hans manager visste hur han mådde t ex, men det var inget som respekterades. Han ville ta det lugnt – men ingen lyssnade. Han ställde in 10 spelningar i Las Vegas efter att han i stort sett gått in i väggen. Ändå var pressen stark att sen ändå fortsätta leverera. Han blev sjuk men hann inte vara sjuk, han skulle leverera.

Jag som själv levt med ångest under många herrans år kan bara tänka mig hur mycket den här pressen som finns bland världsstjärnor skulle sänka mig. Jag skulle nog inte fungera. Att få landa, hasa i mysbrallan, ligga i soffan, slökolla serier och inte ha kontakt med någon behöver vi alla ibland. Ett sätt att starta om oss själva för att orka fortsätta med något som suger så oerhört mycket energi.

Jag blir så ledsen. Är pengar allt som styr vår värld? Ska man inte få bli sjuk? Ska man inte få ha ångest? Måste man fortsätta leverera även om kroppen och själen skriker nej. Är det värt det? Till varje pris?

Alla människor – du och jag också – vi måste få säga nej. Vi måste få säga att vi inte vill. Inte är sugna. Vi vill göra annat eller så vill vi bara göra ingenting. För vems skull säger vi ja? Inte för vår egen. Det är så jäkla sorgligt. Fan – vi måste sluta med det. Det är ett så stort tecken på att man inte respekterar sig själv – inte älskar sig själv. Man skiter i vad hjärta och själ säger – kör över den som en bulldozer. Fuck you hjärtat, jag skiter i vad du känner. Vi måste sluta med det. NU!

Jag har ingen aning om hur den här fina själen lämnade jordelivet. Men jag vet hur han blivit behandlad på vägen. Jag har spelat hans musik sen det hände. Sörjt och förfasats, tänkt på hans föräldrar, på hans vänner och andra nära människor. De har ett helvete att gå igenom förmodar jag. Kan inte ens tänka mig hur det måste vara….

Vackra fina geni till musiker! ❤ Världen sörjer dig. Hoppas du har det bra där du är nu. ❤

0
Subscribe
Notify of
guest

5 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Malin
Malin
6 years ago

Fint skrivet. ❤

Helena
Helena
6 years ago

Så bra skrivet! Direkt från hjärtat ❤️

Maria
Maria
6 years ago

Fint skrivet Nina ❤️ Håller med dig det är så otroligt sorgligt att han lämnade oss alldeles för tidigt. Allt han måste ha känt och gått igenom ensam Nä nu gråter jag.
Vila i frid fina Tim

Isa
Isa
6 years ago

Fint skrivet❤ jag är precis som du Nina, läser o läser vill liksom grotta ner mig o veta mer…känner så himla starkt för den här killen. Hoppas han mår bra där han är nu..men förjävligt är det
Kram!

Anneli
Anneli
6 years ago

Väldigt fint skrivet! Precis så är det, om man fortsätter köra på utan att stanna upp och vila när kroppen och hjärnan skriker nej.
Jag minns för många år sedan när jag var i början på min sjukdoms historia..hur jag blev pressad att bara fortsätta. Till slut gick det inte alls.
Jag har med åren lärt mej att använda NEJ. Det är riktigt svårt. Jag fick ju lite dåligt samvete om man tackade nej till ett kalas eller en fest. Eller något annat som någon annan hittat på vi skulle göra.
I dag kan jag säga nej. Jag utgår från dags läget och känner efter om jag verkligen vill det här.
Jag är också en introvert person som älskar att vara själv. Jag trivs med det. Många människor ser det som om man är udda. När man är introvert så betyder det inte att man är asocial. Jag gillar människor men numer väljer jag när jag orkar.
Jag har inget emot extroverta människor, de är riktigt kul. Men i lagom dos.
Kan tänka mej vad det skulle ge mej ångest att alltid prestera och vara på topp, att aldrig få vara ifred. Det skulle jag inte klara.

Nästa inlägg

Underbar lördag

5
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x