Go’kväll i stugorna!
Precis satt mig i soffan och har tvättat av mig sminket och kört min kvällsrutin för huden. Om du vill veta hur min kvällsrutin är får du gärna klicka i hjärtat längst ned i detta inlägg.
Hörni, vilken mysig morgon det blev när jag och ”Mellan” var ute och gick.
Finaste trollskogen som finns i vår lilla småstad.
Älskar mina egenstunder med stora barnen. När vi får vara bara vi och småprata om ditten och datten. Idag mindes vi tillbaka till hans barndom och hans uppväxt i det området som vi passerade på vår promenad.
När han bara var 2 månader hade vi äntligen, efter 4,5 månaders byggande, byggt färdigt vårt hus. Det hade varit riktigt tufft att vara höggravid, bo hemma hos mamma och pappa, stress med bygget och sen nyförlöst med en liten minibebis och samtidigt bara vilja bli klar med huset. Piuh, blir helt slut bara jag tänker på det. Det var så jäkla tufft. Men till slut så blev vi klara och med två små barn flyttade vi in vårt lilla drömhus.
Inte stort och inte flådigt, men vårt första alldeles nybyggda egna hus. Jag var så lycklig minns jag, jag kunde knappt tro att det var sant. Att få vakna där varje dag var lycka!
Mina små barn fick växa upp där, ett område som knappt hade några hus till en början men som sedan växte i raketfart och till slut var fullt av massa hus med andra barn i.
”Mellan” ville inte lära sig cykla, han sprang istället. Han sprang som en långdistanslöpare efter dom andra som cyklade. Haha…. vi skrattade gott åt det minnet. Han och hans bror hade en lycklig uppväxt där i området. Fullt med ungar. Ute med kompisar från man kom hem till man skulle sova. En liten paus för mat bara. Det känns så fint i hjärtat att de minns lycka därifrån.
Som sagt en mysig morgon!
Efter morgonens promenad åkte jag hem och jobbade. Hade lite recept som skulle bakas och lagas.
Den här röran jag gjorde blev så galet god. Min lunch bestod bara av sötpotatis och denna avokadoröra som dip. Såååå gott!
Packade en bricka med godsaker med mig. Var såå fin himmel på väg ut till svärisarna.
Jag bakade dessa magiska kolasnittar med kärleksmumsglasyr uppepå. Tog med mig nästan allt till svärföräldrarna. Vi var där och fikade lite ikväll. Kände att jag saknade dom, var längesen vi sågs. Vi är ju himla tajta med våra föräldrar och känner av om vi inte ses på länge.
Kakorna uppskattades i alla fall, här hemma hade dem en rykande åtgång. ”Mellan” som inte ens gillar godsaker som bakverk åt flera stycken. Sjukt bra betyg för dom kakorna ska jag säga er!
Hörni, nu klipper mina ögon här. Dags att gå och lägga sig. Natti natti!
Kram Nina