ANNONS

När ångesten åt upp mig inifrån

/

Hallå mina vänner!

Torsdag redan och jag blir helt förundrad över hur den här veckan bara gick?

Idag for vi iväg tidigt för att gå på möten. En snabbis fram och tillbaka till storstan.

Somnade som en stock i bilen. Jag älskar verkligen att somna i bilen, det är bland det skönaste som finns. Jag somnar alltid sådär tungt så jag har gamnacke och öppen mun, säkert riktigt snygg…. haha!

Hann med en lunch på BIM på Mall. Mitt favvoställe nu när jag äter såhär. Så glad att jag hittat det stället, hade ingen aning om att det fanns ens.

Å så kom den där hösten, skoningslöst slog den mig i ansiktet och jag var inte beredd, som vanligt. Men vad är alternativet? Att inte få uppleva den alls? Tänker man på det så, så älskar jag hösten!

Varje dag läser jag om någon som blivit allvarligt sjuk, eller lämnat jordelivet, en del för att de valt det själva. Det är så hemskt. Vi går mot en ännu mörkare period nu, långa mörka nätter och korta dagar med ytterst lite ljus. Deppigheten slår emot oss och det är svårt att värja sig från allt läskigt som händer i vår värld.

Som hypokondriker så var alltid höstarna de allra värsta för mig. Ångesten åt upp mig inifrån och med mörkret kom också den djupa deppigheten. Det kunde gå dagar utan att jag gick ut, gjorde jag det hade jag svarta stora solglasögon på mig. Ville inte att folk skulle se mina ögon, var rädd för att någon skulle se hur jag mådde. Hösten var hemskast av allt – det var som om livet lämnade mig med sommaren. Alla snackade om mysiga soffhörn med tända ljus och det enda jag kunde tänka var hur jag skulle överleva dag efter dag.

Alla tycker inte om hösten, så är det bara. Många känner som jag. Många mår otroligt dåligt över höstens mörker och kyla. Det måste man respektera. Dock så är det farligt att tillåta sig att leva kvar i sin mörka ångestgrotta månad ut och månad in. Någongång måste glädjen in. Känner man att det bara är nattsvart dag ut och dag in så måste man försöka få hjälp. Ingen ska behöva må så dåligt.

Idag är jag glad att jag mår bättre, som det var då, nä det var inget liv. Att jag och Tony ridit ut den krisen tillsammans är verkligen otroligt! Att vi klarat det, och ändå lever tillsammans och älskar varandra fortfarande. Det känner jag är smått otroligt. Att han orkade stå vid min sida, vara min trygghet trots att jag slogs mot demoner dygnet runt. Det är jag honom evigt tacksam för!

Så vad ska man göra för att göra det där livet lite lättare och härligare även om hemskheter slår emot oss med full kraft? Jo, försöka leva varje dag. Rädsla och oro gör oss inget gott, däremot gör det oss gott att leva och försöka njuta av varje dag. Låt inte morgondagens oro förstöra dagens lugn. Det ordspråket tänkte jag ofta på. Jag försökte ge mig själv 5 minuter ångestfritt i början. Under 5 minuter fick jag inte tänka onda och hemska tankar. Det hjälpte. Sen gick jag hos världens bästa terapeut som hjälpte mig ut på andra sidan, honom är jag också evighet tacksam emot.

Att försöka vara glad för det minsta kan vara ett sätt att leva på. Det regnade inte idag när jag hade lockat håret, det är jag glad för. Att jag vaknade med min familj omkring mig, det är jag glad för! Att jag har ett hem, det är jag glad för!

Det är ett sätt att leva på – varje dag. Vi kan inte göra så mycket åt det som händer, men vi kan göra mycket för att känna att vi lever! ❤️❤️❤️

Kram från mig, var rädda om varandra och försök att vara glad för något varje varje dag!

2
6

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00