ANNONS

Min vän Erik har åkt till himlen

/

Till minne av min fina vän Erik 🕊🤍

Igår klockan 08.45 tog Erik sitt sista andetag. Vi har under en kort period vetat att det var såhär det till slut skulle bli. Erik har kämpat med näbbar och klor, han har lagt hela sin själ vid att försöka bli frisk. Till slut gjorde några riktigt envisa infektioner och cancern att det inte längre gick.

När vi var i Schweiz följde detta med mig varje dag. Tankarna var hos Erik mest hela tiden. Jag ville bara hinna hem för att hälsa på honom, men jag hann inte. Inte så länge han levde. Däremot var jag till honom igår och sa farväl. Han låg fridfullt i sin säng på palliativa avdelningen med så många nära och kära omkring sig. Omsvept i Liverpooltröjan men kepsen på. Vi alla grät där i rummet. Det var en väldigt fin och betydelsefull stund för mig. Jag var rädd till en början men jag behövde bara tänka på att det ju var finaste Erik som låg där så blev jag lugn. Han hade lämnat sin kropp, det såg man.

Men jag tror att han susade därinne och omslöt oss med sitt underbara sneda leende. Han har en oerhört fin familj, det var så fint att få se alla dom där.

Det är exakt såhär som på bilden ovan jag minns honom. Oftast i någon cool huvudbonad på. Alltid coolt klädd. Tatueringarna på armarna och så det där leeendet och de snälla ögonen. Alltid med något positivt att säga. Erik har alltid varit så stöttande och hejat på. ”Nina, skit i vad alla andra tycker och bara kör, du är så jävla cool” sa han. När klänningarna släpptes i somras ringde han och sa: ”Alltså fy faaaaaaasen vad snygga klänningar Nina”.Nu kör du så det ryker.”

Vi gjorde en insamling till Erik och samlade ihop nästan en halv miljon kronor. Med dom pengarna (och lite till) har han varit och fått behandlingar i Tyskland. Den första gjorde honom så oerhört pigg. Han kom hem och lös av liv. Han började golfa och umgås med vänner, hoppet tändes i hans snälla ögon. Jag sprang på honom vid hamnen och fick krama honom, jag var så glad över att se den där glädjen i honom.

Han var så tacksam. Men vad gjorde vi egentligen? Vi startade en insamling och många valde att hjälpa till. Så jobbigt var det inte men betydde livet för Erik. Ett liv som han fick leva runt 8 månader extra. 8 månader extra av umgänge med sin dotter som han älskade mer än något annat på jorden. 8 månader av golf och ett hopp. Han hade sagt till Aslan att de där månaderna betydde så mycket för honom. Det gjorde det för oss också.

En av våra träffar. På våra träffar både skrattade och grät vi. När en vän är sjuk så är känslorna på ytan. Man känner så oerhört mycket. Man vill också göra allt man kan för att göra vännen frisk.

Här var vi i parken och fotade för ett reportage. Han frös så om fingrarna, cellgifterna gjorde så fingrarna inte riktigt funkade som de skulle. Ändå så jäkla tapper och stark. Ända in i det sista har Erik varit så stark, hans rum har fyllts av vänner och familj för jämnan. Han har hela tiden haft ett skämt på lut, bjudit på ett stort leende. Pratat gamla minnen. Den palliativa avdelningen älskade förmodligen honom för han blev vän med alla.

Erik! Jag vet att du är hos din bästa vän Jonas nu. Att ni kan sitta där, snacka om fotboll och ta en bärs ihop. Himlen har just blivit en ängel rikare, det himlen kanske inte vet än är att den ängeln är en av de finaste som någonsin funnits. Det kommer inte ta lång stund förrän himlen får erfara det, du kommer charma alla du träffar där också och har förmodligen redan bjudit alla där på kebab med mos som du älskade. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Tack för alla våra fina samtal. Tack för den här resan jag fick vara med på. Tack för ditt goda hjärta, din vackra själ och för att du alltid fick mig att känna mig fantastisk. Ingen är och kommer någonsin vara som du.

Låt livet i himlen fortsätta min älskade vän! ❤️🕊

33
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00