Godmorgon min vän! ♥

Måndagmorgon och vardagen kom tillbaka. Man kan inte sticka under stol med att det ju inte känns jätteskoj efter en magisk midsommarhelg, jag tänker inte sitta här och klämkäckt låtsas som att det är en ny härlig vecka igen. MY ASS ny härlig vecka! Jag har HATAT måndagar så långt jag kan minnas…. ännu värre såhär några veckor innan vår gemensamma semester drar igång.

MEN, det man ska komma ihåg är ju hur mycket den där inställningen påverkar oss. Visst, vi kan ju tänka oss gröna på hur vidrigt måndagar är och hur jäkla skittrist det är att vardagen är ikapp oss igen. MEN, vad är roligast för en själv? Knappast att tänka trista tankar va? Det är väl mycket roligare att tänka de där ljusa tankarna, det där som ger en lite hopp och glädje. Läste en inspirerande tjejs instagram i morse där hon just påminde om det. Själv tänker jag tänka på hur fint väder det är idag, och att om bara 3,5 vecka drar vi till underbara Gotland på semester. Jag längtar verkligen! ♥♥♥ Redan nu känns det bättre, det är konstigt det där alltså. Tänk hur mycket vi själva kan påverka oss hur vi tänker och känner?!

Nu ska jag berätta lite om vår midsommardag, det gör mig också mycket gladare och lättare i hjärtat.

På midsommardagen hade vi den stora äran att få hänga här. Det är Kattis & Beijnes helt underbara pool. Deras altan och poolhus är verkligen ett paradis. Inte konstigt att hela området samlades här denna übervarma dag? 🙂 Alla bor i närheten av varandra, ett stenkast ifrån verkligen så alla kan ta sig till fots eller cykla en sväng. Fantastiskt! Dessutom är Kattis & Beijne så gästvänliga, det är aldrig några problem liksom. Det spelar ingen roll om traktens alla ungar och vuxna är där, Kattis njuter och säger att hon älskar det! Det sköna är att man vet att skulle hon inte digga det så skulle hon säga det också….

Vuxna fotbollskompisar kan ju vara det roligaste som finns. Milo njöt också….han kastade sig i poolen några snabbisar men sedan var det fotboll som gällde. Det är det största intresset i världen för han, han äter/sover/andas/pratar bara fotboll. Är det en ny Zlatan vi närt vid vår barm? 😉

Där ligger dom, sida vid sida. Papporna till mina barn. Det slog min när jag tog den här bilden….alltså, fifan så bra vi ändå lyckats?! Vi har just firat midsommar ihop, även julen firar vi alltid tillsammans, nyårsafton också. Så stort av oss alla att ha sett förbi våra egna känslor och tankar kring detta och bara tänkt på hur det ska bli bäst för våra barn och faktiskt blivit goda vänner. Visst, det fanns en tid när det var hemskt. Ett par år var oerhört jobbiga. När det inte funkade så bra som det gjorde sen. När det var väldigt mycket sorg inblandat, när vi mådde oerhört dåligt. Ja, det gjorde det. Men vi red ut den jäkla stormen alltså. Idag har vi facit, stora barnen som säger hur det upplevt vår skilsmässa. Det bästa har varit, enligt dom, att vi kunnat umgås och inte varit osams. Det är facit det. Det som krävs är ju bådas energi och målmedvetenhet att få det att fungera. Vill båda få det att funka så får man det att funka. Det är min livsfilosofi. Vill vi så kan vi. När vi separerade så sa vi att vi skulle göra allt för att barnen skulle få det bra. Då visste vi ju inte hur vi skulle kunna leva som separerade? Om det skulle funka att umgås? Oftast är ju ambitionen en sak, verkligheten en annan. Man vet ju oftast inte hur det blir förrän man är där.

Tony är en stor del av stora barnens liv idag. Han är minst lika delaktig som om han vore deras pappa på riktigt. Han har tagit ansvar för läxor, sänggående, skjutsning, hämtning och annat som hör till en förälders vardag. Det är han som övningskört med båda barnen, Thedde övningskörde bara med Tony för han tyckte det funkade bäst med honom. Samma sak med Elliot som övningskör just nu. Tony har varit i barnens liv längre än vad han inte har det. Så idag fattar knappt barnen att jag och deras pappa varit ett par. Att Tony inte funnits i våra liv liksom. Det är ett stort ansvar att axla, att bli låtsasförälder. Tony har gjort det så sjukt bra. Fast han var så ung när vi träffades så har han axlat ansvaret till 100%. Jag är så stolt över honom, över oss alla. ♥

Oj, nu svävade jag ut här…. men det här är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag önskar att alla separerade fick ha det som vi har det. Så kan jag verkligen säga, för det är något jag står för och är stolt över som sagt. Sedan hittar väl alla ett sätt att förhålla sig till allt så småningom, en önskan är väl bara att det inte ska innebära att man lämnar barnet utanför dörren hos respektive förälder för att man hatar varandra så mycket. Barnen känner ju sånt! Barnen upplever det ännu starkare mot vad vi själva upplever det. När jag var och spelade in separationspodden pratade jag lite med familjerådgivaren som var med i avsnittet. Hon gav mig massor med beröm för hur vi gjort. Hur vi som föräldrar skapat vår framtid tillsammans som separerade. Hon menade att vi gjort det så bra man bara kan göra det. Det var också facit. Som bomull i hjärtat för en separerad mamma. ♥

På omvägar har jag fått höra att folk tycker vi är märkliga. Att det är nåt skumt med oss. Hur kan man vara så goda vänner så man umgås efter att man separerat? Men vet du, det skiter jag verkligen i. Det enda som är viktigt i detta är mina barn. Det är det absolut viktigaste, sen vad kreti och pleti på stan säger rör mig inte ens i ryggen. Dom får verkligen tycka vad fan dom vill. Mina barn står som två starka individer idag med skinn på näsan, artiga, fina och omtänksamma människor. De har två föräldrar som älskar dom, två föräldrar som fortplantat sig tillsammans men insett att de funkar bättre som vänner än som ett par. Magnus är för mig som en bror idag. Som en storebror, en brorsa som kan reta gallfeber på mig och som jag kan bli så inihelvetes less på. JAPP, så är det. Men vi är vänner. Vi håller varandra om ryggen. Vi bryr oss om varandra och vill varandra väl. Är någon elak mot honom blir jag vansinnig. Så är det. Tony brukar skratta åt oss just för att vi beter oss som syskon. Vi känner ju varandra väl, nästan lite för väl, så vi kan varandras fel och brister. Sen vågar vi också säga vad vi tycker till varandra. Vi går ihop när det gäller att tackla tonårsproblem eller när ungarna försökt med fula tricks. Då går vi ihop som mamma och pappa och stöttar varandra och står bakom den andra. Enade och starka. Magnus kan ringa mig när han varit less på ungarna och känt sig maktlös och tvärtom. Har jag blivit osams med något av barnen är det först Tony jag ringer, men sen är det Magnus. Å så gråter jag. Han tröstar och peppar. Det är så vi funkat genom åren.

När barnen så småningom flyttar ut och klarar sig helt på egen hand kommer vi förmodligen inte behöva den tajta kontakten när det gäller barnen. Dock så tror jag vår vänskap kommer hålla i sig. Om inte annat så diggar Tony Magnus alldeles för mycket för att släppa taget om honom som en vän. 🙂 Om ett par veckor ska Magnus gå en golftävling, Tony ska vara hans caddy. Det var samma förra året. Dock så vet jag inte om dom är särskilt bra föra varandra med tanke på att de båda var dyngraka efter golftävlingsfesten. Haha…. 🙂

Nog om det! Skönt att skriva ned allt ibland, landa i hur bra vi gjorde det. Så är det! Jag hoppas att jag kan inspirera andra att kanske göra likadant. Få ihop det liksom även om man inte är ihop! 🙂 ♥ Detta är absolut ingen knäpp på näsan till dom som inte gjort som vi. Det kan finnas miljarders anledningar till varför man inte kan få det att funka, det vet jag. Men jag vill dela med mig av min egen lycka av att ha klarat det så bra som vi bara kunnat.

Efter poolhänget blev det dags för grillat och middag tillsammans. Hur fint?

Så härligt det var att se Helena och Kricken också som just blivit föräldrar för andra gången. Nu har de pseudotvillingar. Hur coolt är inte det? Helena såg så fräsch ut fast det bara var 10 dagar sedan hon fick sin lilla Ines.

Alltså MYYYYYS! Tänk om livet alltid kunde vara såhär? MEN, skulle det vara det skulle man inte uppskatta det lika mycket. Så är det ju.

 Å så dessa två då? Största och minsta brorsan. Dom har nåt speciellt dom här två. Tycker så himla himla mycket om varandra alltså. Thedde är mån om sin lillebror som ingen annan. Oroar sig över honom och sånt. Dessvärre har han ärvt min oro när det kommer till sånt. Elliot är mer cool. Han är mer som sin pappa. Det ordnar sig liksom. Men även han kan oroa sig över sin lillebror. Häromdagen sa han att han inte trodde han ville skaffa barn för att man oroar sig över dom så mycket. Om han bara visste hur rätt han har?! För oroar sig för sin barn, ja jäklar vad man gör det alltså! Det kan jag skriva under på!

Det var lite tankar och bilder ifrån vår midsommardag det. Nu väntar jobb jobb för mig. Ska texta posters och sedan baka till Helenas Kök som behöver påfyllning av bakverk. Ska hinna med en kaffe med svägerskan och Milo ska väl lajja och spela fotboll så det brinner i brallorna. 🙂 Vi hörs sen igen. Ska nämligen dra igång en tävling här förstår ni.

Ha en fin måndag!

Kram Nina ♥