Hej igen alla!
Det är FINFREDAG och jag har ansträngt mig lite extra, har t.o.m satt upp håret med en liten tofs.
Hörrni!? Jag vill bolla en sak med er? På tisdag ska jag vara med i P4, radio Sthlm. Det är direktsändning så jag kommer kunna lyssna på det själv i efterhand. Ämnet är hypokondri och jag skulle så gärna vilja ta upp en grej där. Men, jag är rädd att jag kommer bli Sveriges hela tråkmutta och jag ÄR inte det så det skulle vara fel bild av mig. Eller är jag feg då?
Låt mig få förklara!
Jo, jag tittade på Christin Meltzer och Carina Bergs program Berg & Meltzers show på Oscar. Älskade verkligen programmet fullständigt. I ärlighetens namn så är både Christine och Carina mina favvisar i TV överhuvudtaget. Älskar deras humor och deras sätt att bjuda på sig själva! Precis min humor från början till slut. Det avsnittet jag såg var David Hellenius med och han fick bl a berätta om sin hypokondri. Jag kände igen allt och kände också en samhörighet med en person som utåt sett ser ut att må finemang, har utstrålning, härlig humor och glädje men inombords är det KAOS!
Det som jag reagerade på i efterhand var att de skulle få David att känna sig trygg och tillfreds inför intervjun. För att få det så hade de bl a tagit dit en läkare (vet inte om det var en riktig) som höll honom i handen. När jag just sett det reagerade jag inte utan efter när jag började tänka på vad som egentligen hände där…..
Alltså, fan…måste återigen ursäkta mig med att jag inte är en tråkmutta så. Men allvarligt? Skulle man gjort likadant med en schizofren person, ja eftersom ju schizofreni också är en psykisk åkomma. Skulle man ha ställt upp 12 personer bakom och undrat vem av personerna bakom han/hon idag var? Eller en manodepressiv skulle haft en manisk och en deprimerad person bakom sig. Skulle det varit lika skoj? Nu får Christine och Carinas program stå i skottlinjen för hela tankegången kring att det skrattad åt hypokondri men det var ett så klockrent exempel!
Är det ok att skämta så om en persons psykiska åkomma? Alltså David går det nog att skämta med en hel del, mig med….men jag pratar egentligen inte om oss. Jag generaliserar nu, jag pratar om alla som lider av det. Det sägs att över 100.000 människor lider av hypokondri/hälsoångest. Då har vi inte pratat om mörkertalet. Hur många vet inte ännu att de inte lider av det? Som bara är rädd för sjukdomar men inte insett att de egentligen lider av en psykisk åkomma? 300.000, 1 miljon? Det vet man inte?
Men så länge det skämtas om det så kommer det fortsätta vara mörkertal. Man kommer inte våga se sin psykiska åkomma för vad den är! Man kommer fortsätta skratta bort det och leva ett liv som är kantat av svår ångest och oro.
Det var som den reaktionen jag fick när jag var med i Metro. Det kan du läsa om här. Ska vi 2015 behöva upplysa folk? Varför är psykiska åkommor så förbannat nedtystade i Sverige? Vad är vi rädda för? Vad? Det är sjukt mycket människor som lider i tysthet pga detta. Hur många skäms inte att prata om att man dagligen googlat på sjukdomar och att ens vakna tid går åt att vara rädd för att bli sjuk? När man möts av skratt, bortviftande och anklagelser är det inte konstigt att man håller sin käft.
Ska lilla jag bli Sveriges hypokondriker och gå i spetsen för oss som lidit/lider av det? Är det så? Det känns som jag är den enda personen att reagera. Det är därför jag vacklar! Tänker jag klart!? Tar jag illa upp för att jag själv är hypokondrisk? Förstår du?
Kan du vara mitt bollplank här?!
Ps: Jag älskar Cristine & Carina. Det kommer jag aldrig sluta med……
——————————-
Uppdaterat!
Ni har nog rätt, jag är nog lättkränkt! Ska läsa vidare vad ni skriver sen. Bra med ett bollplank!
