Lite söndagstankar!
Idag är det söndag, det är dessutom söndagen innan Tony återgår till jobb och vår vardag plötsligt är här igen. Med vardag efter semester kommer också hösten så småningom. Jag är helt ”terrified” för hösten. Känslan av höst och mörker ger mig kalla kårar längs ryggraden. En av de mest deppigaste och ångestfyllda perioder i mitt liv……. Ja det är sakta men säkert på väg. Men hur är det nu? Ska jag verkligen sitta här och tänka på det redan nu?
Just nu läser jag en bok. Den ska jag berätta mer om för dig sedan för jag tycker verkligen att ni ALLA ska läsa den. Jag har kommit till sidan 50 och är helt fast. Den här boken ska lära mig att leva i nuet. Inte förut och inte där framme, utan NU!
ÄKTA LYCKA KAN BARA UPPLEVAS I NUET!
Micael Dahlén är en författare som skrivit en bok som handlar om ”förväntningssamhället” (inte den boken jag läser nu dock).
Han menar att många människor sällan lever här och nu utan är rastlösa och vill hellre vara någon annanstans. Deras HÄR och NU duger sällan eller aldrig. Här kan jag känna igen mig själv. Att uppdatera sitt Instagramflöde och se folks underbara bilder från utlandsresan när man själv sitter på en regnig camping i en husbil, nä då är jag inte så bra på att leva och njuta av och leva i nuet. Jag får också dåligt samvete för att jag ibland har den stora förmånen att kunna gå på härliga events och bo på fina hotell som en del i att driva en stor blogg. Jag visar er bilder här och så får jag nu dåligt samvete för att jag kanske får dig att känna samma sak.
Detta är ju en del i att vara som besatt av framtiden för att man är så otillfredsställd i nuet. Men låt säga att man skulle vinna nån miljon då. Skulle allt lösa sig då? När pengar finns på kontot, är allt löst då? Har man inte tränat sig i att leva i nuet så lär man hamna i samma rastlösa otillfredsställda liv i alla fall så småningom.
Jag är helt urusel på att leva i nuet. Jag är också en svår hypokondriker som i stort sett hela mitt vuxna liv ägnat mig åt att vara rädd för det som kan komma i framtiden. Alltså hela tiden långt framme, långt bort ifrån vad som är här och nu. Ofta får man höra att man ska vara här och nu. Men hur fan gör man det? Det känns som här och nu fått en smutsig stämpel som en klyscha, men det är nog det finaste man kan göra för sig själv. Det är att lära sig leva så, för livets mest njutningsfullt ögonblick är de stunder då vi är som mest fokuserade och närvarande i nuet. Som när jag nyper Milo hårt i låret för att jag älskar honom så mycket. Då är känslorna på ytan, jag är helt fokuserad på honom och mina känslor för honom just där och då. Det är en så njutningsfull stund som jag gärna vill ha oftare i mitt liv, och längre stunder!
Att lära sig vara mer närvarande kommer leda till att man känner mer inre frid och en vakenhet, glädje och livfullhet som man förmodligen väldigt sällan eller aldrig tidigare upplevt. Jag vill dit! Jag vet nu att man kan träna sig att göra det och det är den boken jag nu håller på att läsa.
Jag ska dela med mig av vilken det är imorgon. För nu måste jag fortsätta läsa. Jag ligger i soffan hemma, solen skiner utanför. Milo är ute och leker och Tony sitter i solen. Bästa tänkbara stunden att läsa alltså.
Bilderna är tagna av min vän Maria Björnsdotter McVarnock. Henne ska jag också berätta mer om sedan. ❤️
