.
Det enda som betyder något är att han är nöjd!
Som jag skrev lite snabbt i inlägget tidigare så är jag glad att han är nöjd. Precis så. Det är det enda som är viktigt. Även om han till slut inte orkat stå emot det han själv tycker har varit fint…. En sexåring har för första gången i livet fått smaka på normer. Det är förjävligt. Åt helvete är det. Missförstå mig rätt, jag klandrar inte nåt specifikt barn. Bara att normerna färgat även små barn….. Det är inte barnens fel. Jag vet inte vems fel det är? Det känns bara galet. Jag vet att pedagogerna jobbar hårt med just detta….men hur skyddar vi våra barn ifrån att vara rädda för att få vara sig själva?
.
Som sexåring ska det enda viktiga i livet vara lek, upptäcka världen, bli självständig, leka med kompisar och att utvecklas och lära sig nya saker. Inte vad som duger rent utseendemässigt eller inte. Förlåt, men jag har så jäkla svårt för sånt här. Jag är säkert ärrad efter att ha kämpat för min mellansons rätt att få göra det han älskar, rida! Det har varit år av helvetes oro, ilska, frustration och ångest över hur min son mår och känner sig. Jag kan lova dig att det inte alls är kul och se sin som komma hem med den där tomma blicken, gå in på sitt rum och bara vara tyst. Man vet att nåt hänt. När man sen får veta att det denna gången handlade om att någon skrivit BÖG med stora bokstäver på hans skåp med en spritpenna får en att vilja traska ner till skolan, slå sönder skåpet och ställa sig på skolan och skrika ”Vem i helvete var det????” Det är heller inte kul att se sin då 9 åring gråta för att tjejerna springer ifrån honom och gömmer sig i tjejernas omklädningsrum och killarna tycker att han är för konstig för att leka med. När tjejerna kastat med hans mössa halva skoldagen och när killarna behandlat honom som luft. Jag har känt mig maktlös, frustrerad, förbannad, avgrundsledsen, förtvivlad men mest av allt tom över hur det kunnat bli såhär? Vad har hänt? Hur långt ner i åldrarna ska normen för hur man ska se ut gå? Är du kille har du kort hår och spelar fotboll. Har du långt hår är du konstig, rider du är du bög. What? Säger vem? Är det inte helt sjukt detta? Hur ändrar man det, eller är det ristat i sten?
.
På Milos skola finns några killar med långt hår. Jag har peppat honom och visat honom att det finns fler killar med långt hår. Dock så blev det för jobbigt till slut att bli tagen för tjej…. Min fina oförstörda underbara sexåring. Jag önskar jag fick hålla dig borta från det verkliga livet ett tag till, men jag kan inte och det gör mig så ledsen. Du måste gå den hårda vägen och jag kan inte skydda dig från den. Jag måste se dig få smaka på det riktiga livet. Det, med att du nu ville klippa av dig håret för att det inte är vanligt med killar och långt hår, det var din första erfarenhet av att bli dömd. Dömd för hur du ser ut. Jag grät idag när jag klippte ditt hår. Jag grät också när du direkt efter tittade på dig själv i spegeln och blev lite ledsen för att det såg konstigt ut. Du ville så gärna klippa dig men sen när du såg den stora förändringen blev det lite jobbigt. Men vet du, tillsammans kom vi fram till att det var så himla fint nu.
.
Han har varit så stolt idag. Tagit av sig mössan och visat sitt nya hår. Tyckt att han blev sååååå fin!! Varit glad och lycklig. Vet att han kommer vara jättespänd imorgon för vad alla ska säga. DET, att han tyckte det blev fint, det var det enda viktiga! Vi har ändå lyssnat till vad han vill, försökt peppa honom att våga ha sitt långa hår kvar men aldrig tvingat eller sagt något som skulle fått honom att ändra några beslut. Alla beslut har varit hans egna. Det hoppas jag ändå, har byggt på hans självkänsla, trots att dagens beslut grundläggande berodde på andra. Med han själv tog ett stort beslut. Det bygger på självkänslan. Det är det vi gjort med mellanpojken också, byggt hans självkänsla. Stå upp för vem du är, ta dina egna beslut. Du bestämmer. De stora besluten som att fortsätta rida eller inte har ändå alltid varit hans egna. Han har aldrig släppt ridningen, hur mycket skit han än fått i livet. Det är jag så oerhört stolt över, vilken kille?! Jag beundrar honom och han kommer komma långt tack vare den självkänslan han byggt genom åren. Jag bara vet det. Med självkänsla kommer man långt i livet, men framförallt…… SÅ ÄLSKAR MAN SIG SJÄLV, PRECIS SOM MAN ÄR!
.
