Det är verkligen heeeeelt galet!

7095 st inlägg, 19.000 kommentarer (och då är inte bloggen med ifrån 2003-2007). Från februari 2008 ser det ut såhär. Jag har bloggat sedan 2003. Det är snart 11 år sedan. Det har funnits perioder då jag bloggat mindre och inte haft det som en seriös sysselsättning. Seriös blev jag kanske året då vi försökte bli gravida med Milo.

Snacka om att den hängt med i mitt liv alltså. Att den upptagit mycket av mitt liv, min familjs liv och alla övriga nära och kära. Min mamma följer mig, min svärmor följer mig, Tony följer mig…. även fast vi är jättenära varandra och ses ofta. Det är ett roligt fenomen. Att någon man pratar med nästan varje dag följer man på dennes blogg. Men det är ju så, på en blogg kommer ju saker ut på ett mer utförligt sätt kanske. Man får se vardagen som den ser ut och som man kanske inte pratar så mycket om i telefonen. Farmor och farfar får veta vad vi pysslar med om vi inte hörs varje dag. Syrran får se vad jag hittar på och skickar ibland roliga sms som ”Fy faaan vad jag skrattade åt ditt inlägg idag”. Sånt är kul. Tony får veta om jag är på bra eller dåligt humör innan han kommer hem. Mamma läser mellan raderna ibland och ser om dotter behöver ett samtal eller inte, sen ligger hon ju på mig om jag INTE bloggar och ringer och skäller på mig. 😉

Sen blir det ju mycket så, små baksidor med bloggen om man nu får kalla det så? Jag börjar berätta en sak för en vän och så säger den jag pratar med: ”Ja jag såg det”, för då har hon redan läst det på bloggen.  Hmmm, ok…. ja men då kan väl du berätta allt om dig själv nu brukar jag säga för du vet allt om mig redan ju. 🙂 Det som kan vara lite jobbigt är när alla redan vet allt om allt i mitt liv men jag vet inget om någon annans. Ni vet när hösten kommer och alla kokooonar in sig i sina hem, man hörs inte lika mycket med vänner för man orkar inte och man har fullt upp med sitt. Då släntrar dom in och läser här men jag vet inget om dom….. Jag kan sakna det/dom ibland, vill tjitt-tjatta i telefonen istället och få berätta saker för varandra. Ett tag var jag rädd att mamma typ skulle sluta ringa mig för att hon redan visste allt genom bloggen, men då sa hon en bra grej. ”Ok att din blogg är ärlig och äkta, men du berättar ju faktiskt inte allt där!” Precis så är det ju. Jag har helt klart svårt att låtsas som jag är glad här inne om jag inte är det….men jag kan ärligt säga att självklart så har även öppna jag ett liv vid sidan av bloggen som ni inte vet om. Jag väljer ju faktiskt vad ni får läsa om och inte. Skulle jag skriva om allt så hade jag lika gärna kunnat ställa mig och min familj naken på torget för allmän beskådan. Haha…. det skulle se ut det. 🙂

Så, nu har jag tagit lite baksidor med bloggen. Det finns ju ett antal framsidor och fördelar också. Mycket av fördelarna beror säkert också på att jag varit med i Hela Sverige Bakar men en hel del beror ju på bloggen. Jag får gå på många härliga pressvisningar, invigningar och premiärer. Jag får förfrågningar om att göra roliga saker. Jag tjänar pengar på den. Jag får vara med på Malou. Jag får anordna fantastiska events. Jag har fått starta hypokondriförbundet. Jag får fantastiska kommentarer (19.000 kommentarer) och feedback ifrån er. Jag ÄLSKAR att läsa om er, jag antar att det handlar om det här med att alla känner apan men apan känner ingen. När ni berättar något om er, händelser eller whatever…så får jag en bild av er, jag får veta mer om personen bakom. Nåt som vore bra när ni kommenterar vore att skriva t ex. Maria – Hon med 4 ungar. Eller Sara – Singel och ledsen efter separation. Eller Åsa – Som också har hypokondri. Något som jag kan känna igen. För just nu känns det som det är massor med Marior, Saror och Åsor som skriver här men det är inte samma personer. Då skulle jag känna igen. Det vore suuuuuper! ♥

Kan inte ni bara kommentera det här inlägget med något om er. Vad som helst….. hur din dag varit, om du ska göra nåt kul, hur går det med träningen, är du arg på din karl, less på ditt jobb, har något fantastiskt hänt, är du sugen på fler barn, har du bra kontakt med din mamma, skulle du vilja flytta. VAFASEN SOM HELST!!!! Så får jag sätta mig och läsa allt ikväll efter middag och nattning och sånt där. Ska vi säga så? Bra – SHOOT!