niiinis.se

Om jag blev snuskigt rik….

Go’kväll!

Här stod jag och väntade på att folket skulle komma hem så vi kunde åka och handla och göra lite måsten. Jag tror att jag t ex skulle överlåta storhandlandet till någon annan om jag blev snuskigt rik. Alltså ha en speciell handlar-person som gjorde det åt en bara…..fi farao så skönt! Sen skulle jag ha kock också, och själv bara laga mat när jag kände för det och när det var något nytt recept som skulle testas. Aldrig behöva laga vardagsrätter som man redan lagat en miljard ggr.

Vad kul det är att spinna vidare på sånt här ibland. Den där kocken skulle ha det svettigt vid alla mina humörsvängningar. Vid PMS ska det lagas galna onyttiga rätter med litervis av smöriga och feta såser och kalorifyllda efterrätter. När sedan mens och allt är över så skulle det vara nyttigt satan. Fiskrätter, rawfood och spirulina så det sprutar ur öronen. Jag skulle ha en egen läkare också. Åh stackars människa, hen skulle ju bli galen! 😀

”Hej, det är Nina här. Du, om man har ont i sidan sådär konstigt….vad kan det vara? Kan det vara nåt farligt tror du?”

Jag skulle få betala saftiga arvoden till den läkaren alltså. 24/7 läkaren som måste vara anträffbar jämt. En egen terapeut skulle jag också ha….samma där. Stackars människa. 🙂 Men ”CASH IS KING”, är det inte så? Allt kan köpas för pengar…. Eller? Vilket jefla hus jag skulle ha också. Ett eget, som jag ägde… Jag skulle ha fler hus. Massor med hus. Sen skulle jag hyra ut det till såna som oss. Såna som hade haft lite otur och hade oro i bröstet. Då skulle jag räcka ut min hand och erbjuda dom att bo i mina hus. Sen skulle jag ha en egen pilot, och ett eget flygplan. Ett specialbyggt som inte kunde störta så jag kunde åka till USA och Thailand som jag drömmer om. Terapeuten och läkaren skulle givetvis vara med. 🙂 Jag skulle köpa hus på Mallorca och i USA, jag skulle köpa hus i Thailand också eftersom jag har så många vänner som älskar landet. Då skulle dom få bo i mitt hus. Jag skulle donera pengar till en hypokondriorganisation fyllt med specialister på området. Ett hem, eller rehab kanske man ska säga. Där skulle alla med hypokondri få komma på rehabilitering. Jag skulle också donera till cancerforskning. Alla mina närmaste skulle också bli rika, inte kul att vara rik själv. Jag skulle ha ett eget spa hemma så jag kunde få hjälp att koppla av. Jag skulle vilja ha en egen yogainstruktör och osteopat också.

((((BOOOM)))) så väcks man av verkligheten. Åh herreminjee vad mycket pengar jag skulle behöva. 🙂

Nähä. Verkligheten då… Milo har redan somnat, pubbeungarna är iväg på varsitt håll och jag halvsitter i sängen och ska kolla på nån härlig film på paddan här snart. Behöver känna lite glädje i mitt bröst. Det kan en feelgood film hjälpa en med ibland.

Vad gör du? Det är så tyst här inne….. Ni har väl fullt upp som alla andra antar jag. Semesterförberedelser och rosévin i någon trädgård? Eller är det fara, flänga runt med ungar och tvätt istället? Vad du än gör så hoppas jag Du mår bra och har glädje i bröstet. ❤️

Hypokondrisnack…..

Var inne hos Vimmelmamman och läste…..

Hon berättar om en kvinna som är bonusmamma åt en pojke som är 13 år. Hans mamma gick bort i cancer…..

När jag läser texten så är det som min hypokondri slår mig hårt i ansiktet. Det är som hypokondrin får ett ansikte i Lottas (Vimmelmammans) text. Jag knäcks och gråter lite för det är just detta min hypokondri handlar om.

Ja skriver en kommentar inne hos Lotta:

Med hypokondrin vid min sida läser jag din text och tårarna bränner innanför ögonlocken. Min hypokondri har sitt starkaste fäste i just den här historien Du berättar. Man får och kan inte dö ifrån sina barn och så gör man det ändå. Hypokondrin får ett ansikte, en rädsla som ibland är för tung att bära. Det är då jag tar avstånd, det är då jag drar mig tillbaka. Vill bara vara i min djupa sorg som hypokondrin ibland ger mig. Efter några dagar reser jag mig sakta igen, vågar börja leva, eller vågar jag…..vilken dag som helst kan jag drabbas. Jag känner efter? Varje symtom känns som något farligt men jag försöker ändå fly ifrån det….

….och igen….

….ibland lyckas jag bra. Ibland lyckas jag inte alls. Oftast lyckas jag så att jag ändå lever mitt liv. Andas. Umgås. Sköter mitt jobb. Är mamma. Men sällan är livet en lycka för mig, oftast svärtas den ner av den där rädslan.
Vet inte varför jag berättar mitt livs historia här för dig Lotta. Min kappsäck…. Men min verklighet som jag lever med dagligen slog mig just hårt i ansiktet av din text.

Många är terapitimmarna men att ha varit hypokondriker i stort sett hela mitt liv har satt djupa spår så att släppa det helt har jag redan gett upp hoppet på. Kanske någon dag? Vad vet jag….

Tack för en fin text, du är fantastisk på att skriva. Dessutom är du så vacker så det gör lite ont!

Kärlek & Kram från Nina! ❤️

Godmorgon och sista dag för sommarkampanjen!

Morning!

En del undrar över huset. I min enfald så tror jag att de flesta är inne varje dag och läser men så är det ju givetvis inte. Därför så vet jag att jag skrivit om hussituationen men tänker inte på att fler av er inte hänger med alls.

Jo, vi hyr ett hus som blev sålt för 2 månader sedan då en köpare gav det bud husägarna ville ha. Här har vi bott i ett halvår nu. Sedan fick vi nys om ett annat hus att hyra. Vi skrev papper och allt var klart tills att ägaren hörde av sig och berättade att mäklaren sålt huset. Trist, lite taskigt och detta satt oss i en jävla sits. Mitt i sommaren är det inte lätt att hitta något alls faktiskt. Så där står vi nu. Vi har till slutet av Juli på oss att hitta något, annars flyttar vi hem till mina föräldrar tills vi hittar nåt. Typ så…

Något som är oerhört skönt när man har mycket i skallen är att ta en promenad tidigt på morgonen. I morse gav jag mig iväg. Väl hemma immade brillorna igen. 🙂

Det blev snabbrundan idag. Den tar jag alltid när det är lite bråttom. Jag har en som är drygt 3 km, en på nästan 5, en på drygt 5 och en på 7 km. Typ så. 🙂

Nu måste jag jobba! Har massor med beställningar som jag håller på att beta av. Fredag är sista dagen på sommarkampanjen på Nindigos Rum! Så ska du fynda bröllopstavlor, födelsetavlor och lite Kent skyndar Du dig in och beställer HÄR!

Brrrrrrrrr…..

Kväll i stugan!

Ligger och slökollar på Hela Sverige Bakar även om jag hellre hade kollat på Allsång på Skansen. Kunde inte låta bli ändå eftersom jag åker ur ikväll. Har alltid haft lite svårt för just detta avsnitt men nu tittar jag ordentligt.

Direkt efter förskolan åkte jag o Milo och Maria o Noel ut till kompis Cia:s och hennes mammas sommarstuga som ligger strax utanför vår småstad. Barnen skulle lajja, vi skulle grilla korv och så skulle vi få snosa på lilla Nora som föddes för 7 veckor sen. Åååååååååååååhh……jag får såna sug i livmodern av såna härliga bebisdoftande varelser. Sen kommer man på vilket slit det ändå varit med små bebisar och då lugnar sig min livmoder av totalt. Men att snosa på andras bebisar, åh jag myyyyser så!

Hur fin får man vara? Finaste lilla Nora. ❤️

Mamma Cia❤️

Kan man tro att det är i slutet av Juli? Luvtröjor och toppluvor. SNARK!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan här. Tog en varm dusch med Milo efter vi kom hem. Jag var bara tvungen att FET-GRANSKA Milo efter ”helvetespåfundetäckelpäckelvidriga” fästingar. Varför finns dom ens? Eliminera från jordens yta! Jag är ”fästing-Hitler” alla kategorier och har alltid granskat mina stackars ungar till förbannelse. 🙂 Men hellre det än att en sån där sätter sig alltså. 🙁 Gör tyvärr stor skada hos många människor.

Hörni. Ha en mysig kväll nu!

Tisdagsglädje!

Tisdagsglädje!

I mitt utkast här på bloggen ligger ett inlägg som handlar om reflektioner. Det handlar om saker som jag reflekterar över just nu. Har inte publicerat det ännu men ska, måste bara skriva klart det först.

Som ni vet så oroar jag mig fruktansvärt mycket just nu. Det handlar ju givetvis om vårt boende som ännu inte löst sig. Man märker att det är mitt i sommaren och att det inte är direkt något superdrag på hyresmarknaden. Allt ligger liksom nere… När jag har mycket att oroa mig över så är det svårt att hitta riktiga glädjeämnen. Idag försöker jag i alla fall!

Glädjeämne 1)

Jag har aldrig legat på plats 35 på bloggtopplistan. Det är mitt personliga rekord. Sen att de flesta bloggar gått in i någon form av ”semester-känsla” här inte hit. 🙂

Glädjeämne 2)

Jag har ett par glasögon jag trivs i när mina ögon är allergiska och gnisslar illa. Det känns så, som att det gnisslar i ögonen. Bara jobbigt och irriterat, vänsteröga är värst. Blääää…. Men nu är allt lite enklare när jag kan strunta i linserna en dag och vila med ett par brillor istället för ”röda faran” brillorna jag haft i 147 år. 😉

Glädjeämne 3)

SötisMilo får representera alla mina tre barn. Friska och fina ungar är jag berikad med. Vilken grej! Helt sjukt ju! Hur kan det vara möjligt…..?

Glädjeämne 4)

Att Hela Sverige Bakar från vår säsong går i repris på sjuan, kl 20.00 varje vardagskväll. Ikväll är avsnittet där jag åker ur. Jag gråter – FULGRÅTER av ren utmattning och lycka för att jag ska få åka hem till mina barn. Jag var inte kapabel att tävla som de andra, jag vad för svag för att tävla…. Känns som jag inte funkade utan min familj vid min sida. 🙁 Skulle vilja sett mig igen i den där tävlingen. Nu skulle man veta grejen och kanske så skulle man orka på ett annat sätt när man vet hur det funkar. Jag vet faktiskt inte! Farlig skulle jag bli om jag fick ha familjen hos mig också…. Haha! Lätt och sitta här och vara ”efterkaxig”. Det var ett gäng grymma hemmabagare så kanske skulle jag åkt ut ännu tidigare om man fick en ny chans. 🙂

Där var det några glädjeämnen! Känns direkt lite bättre! 🙂