Att våga välja färg!

Som många av er vet är jag väldigt svart i min klädsel. Det är liksom min färg. Får jag välja är det alltid svart. Detta eskalerade också när jag inte trivdes i min kropp. Då ville jag dölja mig själv och då var svart toppen!

Idag trivs jag bättre i min kropp (även om den bråkar en jefla massa med mig men ändå). Att tappa 10 kg i vikt gjorde mycket för mitt sinne, för min själ men också rent klädmässigt. Plötsligt kände jag mig nyfiken på att prova färg. Att prova annat än grått och svart. Det är klart att det känns galet att ta på sig en rosa tröja helt plötsligt när man knappt haft det på sig sen man var tonåring.

Idag tog jag såna ”outfit” bilder innan jag gick hemifrån. Kände att jag måste ta bild på mig själv när jag väl bär färg. Det gör mig faktiskt riktigt glad och lycklig att kunna ha en rosa tröja igen.

Av bara farten blev det rosa sminkning med både en rosa historia som ögonskugga och lipgloss som är rosa. Fasen så härligt! Ja att det kan påverka en så mycket åt det hållet. Jag vill uppmuntra alla att bära färg. Alltså även om man inte trivs i sin kropp så ska man inte gömma den i svart. Usch varför gör man så? För att inte synas antagligen men det är ju helt galet! Varför gjorde jag så? Det är ju hur man är som person och vilken utstrålning man har som syns utåt. Har man då valt att klä sig i svart för att man skäms för sin kropp, ja då har man liksom tappat halva sin utstrålning. Förstår ni?

En gång såg jag en kvinna. Det var när vi var på semester minns jag. Hon var rund, ordentligt rund. Hon hade på sig en tajt blommig klänning med lite draperingar i fram, hon hade små pumps till och en riktigt snygg väska. Hon var blond och hade sminkat sig riktigt snyggt. Hon gick förbi vårt bord till sitt bord som om hon ägde hela restaurangen. Hon log stort och vickade massor på höfterna. Det var fler än jag som vände sig om efter henne för den utstrålningen alltså, jag kan fortfarande ta på den. Det var helt fantastiskt och hon var så jäkla snygg! Hon var så självklar i sin kropp, i sin tajta blommiga klänning och man kunde inte annat än känna WOW!

Det är ju just såhär det är. Accepterar vi oss själva som vi är så utstrålar man en säkerhet som riktigt skiner igenom. Den säkerheten är så härlig och jag önskar att alla människor fick känna den. Inklusive jag själv. Jag jobbar på det och önskar att jag en vacker dag bara älskar mig själv inifrån och ända ut. Jag är på väg men det är tufft att lära en gammal hund sitta vet ni. Men en sak i taget, som sagt….jag är på väg. 🙂