Du lilla barn som rockar min värld på alla sätt. Just nu ligger jag här och har sovit tre timmar. Du lilla barn vaknade strax innan 4 och tyckte det var morgon. Du har tänt lampan samt tjatat stora hål i huvudet på din mamma och pappa om att du vill titta på ditten och datten på youtube. Just nu fördömer jag den person som kom på youtube,han som kom på smartphone skulle torteras med att bara få sova 3 timmar varje natt i ett års tid med samma tjat jag fått utstå den senaste timman.

Du lilla barn som rockar min värld. Som lindat mig runt ditt finger sedan du planterades i min livmoder. Har även hört att det inte ens behövs planteras i en livmoder för att vi totalt tappat allt förstånd, det räcker med ett papper som säger att du nu ska få åka och hämta ditt barn så är vi rökta.

I nästan 10 månader har jag burit dig lilla barn. Jag har burit 3 små barn. Under samma tid (runt 30 månader med tiden jag gått över förlossningsdatum inräknat) har jag haft vinterkräksjukan i 10 månader utav dom. Jag har sett min kropp förvandlas till oigenkännlighet med svarta vårtgårdar och en muttski som växte både vad gäller storlek och behåring. Min kropp fick även utstå högt blodtryck och hemorrojder. Antalet timmar man sovit på dessa 30 månader vågar jag inte ens räkna på.

När du lilla barn sedan ska ut så är jag fortfarande fascinerad över hur det överhuvudtaget är möjligt? Hur vår kropp inte går sönder? Ja alltså mer än där nere. Hur är det möjligt att ett liv skjuts ut ur våra kroppar utan att explodera eller bara lägga av? Att föda barn kan jämföras med att springa hårt in i en bergvägg….med huvudet före…samtidigt som två skruvstäd drar ditt bäcken åt varsitt håll….med två lastbilar….och du fortsätter att springa in i bergväggen….medans en majbrasa brinner på din rygg….och slutligen ska majbrasan ut ur ditt underliv….medan lastbilarna lägger i sexan och bränner däck. Så ungefär känns det att föda barn. När du lilla barn fötts är vi först fascinerade över att vi faktiskt överlevt majbrasan men sedan är det något stort och fantastiskt som tar över vår själ. I samma sekund du läggs på vårt bröst är allt förlåtet. I samma sekund som du läggs på vårt bröst förstår man vad livet går ut på. I samma sekund blir ditt eget liv mindre värt än det du just precis fött till världen.

Att ha en nyfödd bebis i sitt hem kan liknas vid att ditt hem plötsligt förvandlas till en mindre jordbävning. Det finns inga nätter och dagar för de går in i varandra. Först brösten. Dina bröst förvandlas till mjölkkossors spenar som Gud förbjude blöder om vartannat. Plötsligt förstår du varför du fått bröst…och bröstvårtor….de sistnämnda är numera som tickande bomber. Så fort ditt barn börjar suga på dom briserar dom och du vill slå en stekpanna hårt i ditt eget huvud. Den smärtan…. Eftervärkar är också något som man liksom inte fick nån info om. Men eftervärkar är som att föda barn igen fast du ammar under tiden. Värre för varje barn blir det också. Så medan du sitter där med blödande bröstvårtor i munnen på ditt fina älskade barn föder du barn samtidigt som du slår en stekpanna i ditt eget huvud. Skönt va? Under tiden ska något som kallas avslag ut ur ditt underliv. Det är resterna av din graviditet som ska ut under ungefär 6 veckor. Blodklumpar som mindre bebisar landar i din binda och du undrar om det verkligen är sant? Förblöder jag? Det är här mannen skulle föreslå sex….. Typ, vart är stekpannejefeln jag just ska bångla in i din skalle liksom.

Nej! Magen försvinner inte så fort du fött barn. Testa att föda ditt tredje barn som 36 åring och gå upp 40 kilo så ska du se hur kul det är när någon frågar om du är gravid, när din 8 månaders är hemma med pappan. Vart är stekpannan? Glöm den där degklumpen ett tag. Den ska vara där. Den ska se ut så…. Det blir bättre, med lite tid….och träning….och om du slutar äta typ. Nä, men det tar tid. För vissa tar det lååååång tid. Sen finns det dom som säger piuuuuh, nu är ungen ute så är den borta. Men dom är få, kom ihåg det, och dom borde få lite spö.
Men du lilla barn, det är värt alla degmagar i världen, varje dag i veckan! Faktiskt! Du har legat där i. Bara en sån sak.

Om man förbereder sig på lite sömn så kan man kanske vara lite beredd. Att förbereda sig på noll sömn är bättre. Då kan du glädjas åt den sömn du får. Du lilla barn låter din mamma och pappa veta att dom lever, och att dom kan få gråa hår i förtid, och att deras relation kan knaka rejält av att aldrig få sova. Vi försöker sova i skift. Vi försöker med alla möjliga kurer, metoder och påfund. Men du lilla barn. Du bestämmer nu. Inte vi. Vi kan bara hänga med. Kl 02 kan det vara morgon. Bara en sån sak. Vi får ju njuta av dagarna i alla fall. Du lilla barn, it’s your call now, we can only accept. Acceptera att vi kanske sover vår första lugna natt när du fyllt fem. Här hemma kan de nätterna räknas på två händer. Var är stekpannan? Förbereder man sig på att aldrig få sova är man beredd. That’s all i’m saying.

Du lilla barn. Bebisar i all ära. Men när vi överlevt treårstrots tar femårstrotset vid. Ser du en mamma med glansig blick på ICA stå och titta på sitt barn som ligger på golvet sparkande och skrikande. Glo inte, gå fram och ge henne en klapp på axeln. Jag lovar att hon behöver den. När du lyckats gå igenom småbarnsåren med allt vad det innebär blir ditt barn plötsligt tonåring. Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer. Kom ihåg det. Lär dig det som ett mantra. Tonåren är tiden då du ska prövas en sista gång. Klarar ni det. Klarar ni allt. Du lilla barn som nu förvandlats till en finnig, svettluktande hurmörsvängande människa med för långa ben och armar. Du är inte kul ibland. Du gör så att mamma och pappa vill dunka sitt huvud i väggen, så det blir blodigt. Du gör så mamma och pappa vill flytta till månen och låtsas som du aldrig hänt. Du lilla barn som prövar din mamma och pappas nerver, kom ihåg att vi blir gamla en dag, och att du kanske ska ta hand om oss då. Å då lovar jag att jag ska skita i min blöja lite extra mycket för tonårsperioden.

Men du älskade lilla barn! Du är vårt allt. Du är det som gav vårt liv en mening. Du är glädjen och lyckan i våra själar. Det är du som ger våra liv det värdet det har. Du är det finaste som finns! Du är allt på jorden för oss. Glöm ALDRIG det! Vad som än händer…är du det absolut bästa som hänt oss. Ditt blod, din själ, har vi skapat. Du är en bit av min och din pappas kropp och själ. En avkomma av vår kärlek, som blev något ännu större. Glöm aldrig det! Vi älskar dig, du lilla barn. Tack för du kom in i våra liv, vad skulle vi gjort utan dig?

Till Thedde, Elliot och Milo! Mamma älskar er mer än livet! ❤️

Dela gärna vidare om du är förälder och vet vad jag pratar om…..en hyllning till våra barn, vilka ni än är!