Hej på er!
Vi är hemma. Milo och jag har tagit en promenad, han på cykel. Ska berätta mer om det senare.
Nu först vill jag berätta den där hemligheten. Såhär, för typ 2 månader sen fick jag ont i mitt vänstra bröst. Det var direkt efter ägglossning så jag tänkte inte så mycket på det. Dock så släppte inte det här taget utan jag hade ont till och från hela tiden. Efter 3 veckor ringde jag bröstmottagningen här i vår stad och fick komma på bara två dagar. En underbar läkare undersökte mina bröst. Tony var som vanligt med när jag är på läkarbesök för jag hör knappt vad dom säger när jag själv är så nervös. Han får liksom vara mina öron. Hon klämde och kände länge och väl för att sedan säga att hon inte hittar något som tyder på någon knöl eller liknande. För säkerhets skull så fick jag en tid till mammografi.
Såhär trevligt som det ser ut på bilden är det sällan. Jag fick gå in i ett utredningsrum dit dom som kommit på remiss får gå. Hon som mötte mig var sur. ”Du är sen!” sa hon argt. Jag flåsade och stammade fram att jag inte vågade åka den smala lilla hissen utan fick ta trapporna istället och sen fick vänta på min tur i kassan. Hon mumlade något. Det slog mig hur fel mottagande detta var för någon som är livrädd och orolig. Det handlade om 2 minuters försening. Dessutom är det här en person som ska börja dra och slita i mina bröst och trycka in mig i en maskin som pressar mina bröst till oigenkännlighet vilket i sig är både jobbigt och på något sätt förnedrande. Ingen skön känsla alls.
Undersökningen var klar och hon susade ut genom dörren och sa att läkaren skulle titta på plåtarna direkt. Själv fick jag gå ut till väntrummet och vänta. Jag var inte beredd på det utan trodde jag skulle få besked om ett par veckor som det brukar vara. Jag var så nervös, även om jag hade fått ett lugnande besked på bröstmottagningen så var jag fruktansvärt nervös. På bara några minuter var hon tillbaka. ”Det såg bra ut, det såg ut som sist du var här” sa hon. ”Men alltså, då är det inget alltså? Är allt ok?” frågade jag en extra gång för att se om jag fattat rätt? ”Ja precis, det var säkert för att du hade ägglossning” svarade hon vidare. Jag gick inte in mer på det eftersom jag ju inte har ägglossning i 2 månader vilket är tiden jag haft ont i mitt vänstra bröst. Jag flög istället på henne och kramade henne hårt, å så började jag gråta. Hon mjuknade, kramade mig tillbaka och sa igen att allt såg bra ut. På bröstmottagningen fick jag svar att man kan ha såhär ibland, det kan vara hormonellt och det kan vara nerver. I mitt fall så är det äntligen bättre nu.
Jag blev så lättad så jag grät hela vägen till bilen av mitt besked. Jag tänkte också på min vän som drabbats och som just nu genomgår en cellgiftsbehandling. Jag tänkte på dom som INTE får ett glatt besked. Hur livet kan ta sin vändning just där och då. På mitt event gick 5 kr på varje lott som såldes till ROSA BANDET. Det känns viktigt att kunna hjälpa, att kunna göra något åt saken. Om några år hoppas och ber jag att man hittat ett botemedel för just cancer. HÄR kan du läsa mer om hur du kan hjälpa!
Jag fick tips på hur och när jag ska undersöka brösten. Jag gör ju knappt det för att jag tycker att mina bröst är fulla av knölar. Men nu har jag lärt mig. Du ska alltid gå igenom dom efter din mens, en gång per månad. Aldrig annars eller mer. Sen är det viktigt att gå på sina mammografi kallelser.
