Den där långa bryggan har jag gått på. Det var på vår Bröllopsresa. Jag ska rota fram bilderna från vår resa så ni också får se, nu får jag lite hugg i magen när jag inte har full koll på var dom kan vara? Huj, måste ta tag i det sen. Men jag ÄLSKADE Mallorca. Det var vackert och enkelt. Dessutom tar det bara drygt 3 timmar och flyga.

I alla fall…. jag ÄLSKAR den här ön. På riktigt så har jag drabbats av ”vilja flytta dit” syndromet. Jag vet inte varför? Jag läste nånstans att Malin Berghagen bor där och efter det så har det liksom landat i mitt huvud. Jag vet att jag är spontan och får konstiga infall men jag har verkligen börjat rannsaka grejer i mitt liv.

Vänner, hur man lever, psyke, väder, platser och familj. Det är nåt som händer när man blir 40, så är det. Man rannsakar mycket i sitt liv, man vill ha människor omkring sig som vill en väl. Man rannsakar vänner, vänskap ska handla om att ge och ta. Ger bara Du i en vänskapsrelation kanske det är dags att ta ett steg tillbaka för att vara rädd om din egen energi. Man rannsakar jobbet man har, gör man det man vill göra om dagarna? Gör man något stimulerande varje dag? Hur skulle det kunna se ut? Finns det nåt att ändra? Vad mår man bra av? Man rannsakar sitt mående. Jag t ex mår riktigt pissigt på hösten, har nästan alltid gjort. Ska jag kanske leva någon annan stans på hösten? Kanske är jag inte gjord för det här klimatet? Skulle jag må bättre i ett varmare land denna årstid? Man rannsakar energisugare. Ekonomi är en JEFLA energisugare! Finns väl inget så vidrigt som att behöva fundera på pengar. Om det ska räcka till alla utgifter och om det kommer in tillräckligt. Ont i magen säger jag och galet energisug på den. Människor i ens närhet kan vara riktiga energisugare. Energisugare ska man stänga sig själv för. Ett möte med en annan ska aldrig kännas dränerande och som att du är helt tom efteråt, då är det en energisugare du mött. Då ska man antingen strunta i att ses eller så ska man stänga av sig själv.

Ja men du hajjar! Så här kan tankarna gå hos mig. Just nu är det mycket ”vilja sälja allt och bara dra” och flytta till Mallorca. Det finns mycket i mitt företag jag skulle kunna göra därifrån. Dock så skulle det krävas att Tony sökte ett nytt jobb där och barnen, ja vafasen gör man med barnen? Det är där allt får ett abrupt slut. Mina stora barn går i gymnasiet och sista året på högstadiet. Vem av oss vill vara utan barnen? Ingen såklart! Att åka och bo där ett halvår utan mina barn, nä fy fan, jag börjar tjura bara jag tänker på det. Milo kan man fortfarande forma, han kan gå i skolan där ett halvår och ett halvår är hemma typ. Eller man kanske bara ska bo där i några månader, typ 2-3. När det är som värst och mest grått här hemma? Men fortfarande får jag vara ifrån mina stora barn. Tvivale!!!

Jag får helt enkelt vänta tills barnen är så stora så dom klarar sig helt själva och bor själva. Men då är väl Milo tonåring…. Aja, jag får fortsätta drömma helt enkelt. 🙂 Men det tänker jag göra, å vrida och vända på det och se om det finns nån chans i världen för mig att leva där lite då och då. Sådeså! ❤