Godmorgon ”vinterkräksjukan-i-familjen-så-småningom”

Godmorgon! En liten ljuspark på vår byrå.

Thedde var magsjuk till ungefär klockan 11 igår kväll. Tony tog hand om honom medan jag sov och trynade på soffan. Kom ju hem från luciafirandet och mådde som en påse skridskor. Inte kul alls. Illamåendet gnagde och det kändes som om middagen skulle komma upp. ”Sov du” sa Tony som vet vilken hemsk ångest jag har för denna helvetes sjukdom. Thedde hade kalvat tre gånger för att avsluta vid 11 som sagt. Nu har han sovit gott hela natten och blir hemma och vilar idag så får vi se vem som är näste man till rakning. Den förbannade sjukdomen brukar löpa som en eld genom familj efter familj så vi väntar och ser vart det bär hän?

Sovit har jag i varje fall gjort. Ända från halv 7 tiden till kvart över 4 i morse. Nåväl, jag vaknade till när Thedde ”skrek-kräktes” på ”sjuktoan” på övervåningen. Stackars plutten. Frågade om jag skulle följa med men han ville kräkas ifred. Man märker att dom blivit stora genom en sån grej liksom.

”Va? Vill du kräkas ifred? Ska inte mamma klappa på ryggen och pannan medan du hälsar på URKEL i toan?” å så blir man nästan lite nostalgisk, ledsen och tänker att man vill stå där som man alltid har gjort. VILL stå där och lukta på spyor liksom när man under alla årens lopp stått bakom hans rygg och haft kväljningar . Näää, lite dum i skallen är man nog. Jag vill i alla fall att Tony ska komma och spola åt mig lite då och då när jag står och kräks i toan. Å säga att jag är duktig och sånt. // Nina 4 år.

Tummysickness

20111213-175833.jpg


Magsjuka in da house!

Jaha, man hann knappt bli rädd för skiten så hade vi det i huset. Thedde ringde idag på dagen och sa att han hade ont i magen. Nyss la han en pizza på toan på ovanvåningen, vi kallar den för sjuktoan i magsjuketider. Nu ligger jag här och mår röv. Inbillning eller inte, vet inte. Ska hälla i mig pepparkvarnen nu.

Luciafirandet gick bra, Milo betedde sig lite festligt bara. Berättar mer och visar bilder sen. Måste vila lite nu. KAAAN INTEEE BLI SJUUUUK NUUUU!!!!

Dessa höga förväntningar….

Ni vet det här med visioner. När man liksom har en önskan om hur man skulle vilja att saker och ting blev. En vision. Jag har det alltid inför jul. Ja herregud, jag ska ju stå där och baka så degen formligen dryyyper ut över diskbänken med lite mjölig näsa samtidigt som jag nynnar en julsång och Tony går förbi och smeker mig ömt på rumpan och jag ler mitt finaste leende och kvittrar snällt med barnen.

Min vision av Lucia har alltid varit lite speciell. Det har alltid varit en sån dag som man skulle vilja ha bakat 2459 stycken lussebullar. Pepparkakshuset ska se ut som vita huset med belysning. Glöggpannan puttrar och Carola sjunger ”Oh helga natt” så jag ryser ända ner på benen. När barnen sen somnat så skulle jag skrida upp för trappan till maken i bara fina vita underkläder och en luciakrona och sjunga ”Natten går tunga fjät” som Marilyn Monroe sjunger ”Happy birthday” till presidenten.

Har det blivit så nångång? Näpp, nope… skulle inte tro det. Jag har skrivit inlägg om dessa små ”MÅSTE- HJÄRNSPÖKEN” förr. Hur man har en bild av hur det är perfekt och så blir det oftast kaos. Knäcken kokar över och blir så hård så Elliot tappar 4 plomber och måste åka till tandis som han hatar. Tony går förbi och tar på rumpan när man precis är i fas med att ta ut lussebullarna ur ugnen och så bränner man sig och ber karlfan dra åt skogen. Ungarna är i vägen så man måste gorma på dom så att inte sockret till pepparkakshuset hinner stelna.

Till slut känns det som Carola brölar i bakgrunden och man vill inget hellre än att det blir tyst. Vår glöggskål gick sönder för 10 år sedan och vi har fortfarande inte köpt en ny!! Det där med underkläderna och skrida upp för trappan var för 300 ungar och 2 hängnassar sedan.

Vad lär vi oss av detta då? Jo…. julen kommer ju ändå. Även om inte allt blir perfekt. Den kommer i full fart och det gäller bara att försöka hänga på. Jag sa till ungarna att vi KANSKE kan baka i helgen. Det vi bakar blir som det blir. Jag ska itne tänka Leila Bakar utan Nina med 300 ungar bakar så kanske kraven sänks. En glöggpanna ska jag försöka komma ihåg och köpa en ny. Nån fin, och enkel. Ingen med tomar på. Sen ska jag lyssna på julskivor på Spotify så jag inte vill slå ihjäl nån när det spelas för 100:e gången i rad.

Sen ska jag försöka vara glad med barnen fast det blir ett jädra slabbande, och Tony ska få ta mig på rumpan och jag ska inte be honom dra åt skogen. Det är väl en bra deal?

20111213-172937.jpg

När jag var med i en tävling på VIKTKLUBB

Jag skrattar GOTT åt att jag hittade det här på nätet! Alltså… låt mig ta det från början! Det var såhär förstår ni. Jag gick med i VIKTKLUBB i början av 2008. Kände att nu får det fanimig vara nog med alla kilon som satte sig på mig efter mitt rökstopp. Ciggade ju ett paket om dagen på den tiden. Anmälde mig till en uttagning där 5 personer skulle bli uttagna att följas under 5 veckor. Vi skulle ändra en livsstil och bryta en ovana. I mitt fall var det fikabröd på jobbet.  Sedan skulle det köras en uppföljning på hur det gick för oss. Minns när dom ringde till mig….

Hur det gick?

Jag blev gravid med Milo mitt i allt! 🙂

PANIK!

Ja, ni vet att det är magsjuketider va? Har en kompis som nyss kommit hem från Luciafirande där hennes dotter spydde rakt ner i lucialinnet, när dom står där med henne i hallen utanför sångsalen kommer nästa pojke och kräks mot en husvägg. Det hade varit nåt för ”Americas funniest homevideos” det. Stackars tufflarna.

Nej, jag drar till ICA nu och köper upp mig på en lastpall vitpepparkorn och ska fräta sönder magen…… no magsjuka här…… jäkla ångestperiod detta är alltså! Så fort man hör att nån spyr nånstans så börjar man må illa. Bannar ungarna om att tvätta händerna stup i kvarten och skickar med dom en varsin spritar burk i fickan. Likt förbannat ligger man väl där sen igen och spyr så skithålet står som en trattkantarell! JÄKLA PÅHITT det där med magsjukan alltså…. går inte att skydda sig heller vad det verkar!