niiinis.se - Niiinis Kitchelife niiinis.se - Niiinis Kitchelife

Förvirrad jag är alltså!


Har ni sett den här reklamen? Det är en ung kille som pratar med sin (vad jag fattar) farsa
när hans mamma ska föda barn. Han får vara där och ta allt medan farsan intruerar honom
via telefonen. Reklamen går ut på att det är så billigt att snacka med Comviq Kompis.

I vår familj är dealen att jag fyller på grabbarnas telefonkorten 1 gång per månad. Hinner det ta slut innan månaden är slut får dom fylla på själva. Dom har nåt som heter comviq kompis. Det är kanon med tanke på att alla ungar varit smarta nog att skaffa samma abonnemang. Då kan det snackas om oviktiga saker i timmar utan att det gör nåt. Jag minns hur man snacka själv när man var i den åldern. Då satt man såhär:

”Nämen guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud neeeej, ja guuuuuuuuuuuuuuuuuuud ja. Å jaaaaaa ba, å han ba, å vi ba. Asså jag fattar inte. Ja men guuuuuuuuuuuuuuuuuud ja” så säger min pappa att det lät ungefär när jag satt med mina ”viktiga” samtal med kompisar. Att ha inte typ sköt mig? Fy fan så irriterade och lyssna på. Det hände faktiskt att pappa klippte av telefonsladden. De gånger han försökt ringa när han varit och jobbat lite längre bort, han försökte ringa hela vägen hem men det tutade upptaget. På den tiden fanns inga tonstötar som varnade om att någon annan försökte ringa. Nej, då fick man stå till svars med att man snackat i telefon i 3 timmar med en polare.

SIDOSPÅR

Igår var det påfyllardag igen. Men jag blir så trött på mig själv ibland. Jag är en förvirrad mamma med lite för mycket att tänka på. Jag satt här vid datan och skulle göra den här överföringen dåra. Grabbarna har exakt samma nummer så när som på sista siffran som är siffror precis efter varandra. Ingen av ungarna var hemma när jag fyllde på så jag fick ingen respons. Annars brukar det kunna komma en puss på kinden eller ett ”TACK mamma”. Nåväl, jag fixade vidare med mitt resten av dagen och vi pratade inget om påfyllningen. Det är inget samtalsämne vi brukar ha här hemma. Typ gick det bra att fylla på? Ja, det gick skitbra den här gången, jag fick till det så himla bra, slantarna ba försvann från kontot. Näej, såna diskussioner har vi inte. Ämen fy fan vad jag dravlar igen. NÅJA:)

I morse  säger Thedde ”Mamma, får jag låna din telefon och skicka ett sms?” undrade han.
”Men va?” undrade jag.
”Ja jag har inga pengar på kortet!” svarade han.

Ämen vafasen tänkte jag, jag fyllde ju på igår. Näej, helt sant… inte en jävla krona kvar på kortet. Arg som fan på mig själv inser jag att jag fyllt på nån annans kort. GRRR…. fick göra ny påfyllning till Thedde och så var det bra med det tills Elliot kom hem idag och ba:

”Tack mamma, vad mycket du fyllde på min telefon” trallade han.

Ooookej, jag sopa in allt på hans kort. SNARK…. jaja, han är den största snackpåsen av dom 2 så det var väl lika bra kanske men sen är dom ju som 2-3 åringar med rättvisan. Så jag lär väl få göra om samma ”misstag” nästa månad igen, fast åt andra hållet!

Nu ska jag smörja gubben för en färd till IKEA!

Aoutch! Detta är så hemskt, vidrigt och fu…

img_3822 (MMS)

Aoutch! Detta är så hemskt, vidrigt och fult. Jag har kört på med brun utan sol och nu vill det släppa även om jag jobbat på att behålla ”brännan”. Det är ikväll jag måste sätta mig i ett bad, skrubba och få bort allt. Sen börjar vi om från början… Suck! Undra om ett IKEA besök kan hjälpa? 😉

Våran lilla sol


Lilla pyret. Han var så fin i håret igår så jag blev så glad när jag hittade
denna bild i min lur. Elliot hade knäppt på sin lillebror. Hihi….

Tänk vad tiden går fort när man har barn i familjen. SHIT POMMFRITT! Milo blev liksom 2,5 år för några dagar sen. Är inte det helt galet, jag var ju gravid nyss. Jag var ju för fasen gravid nyss med både Thedde och Elliot. Var tar tiden vägen? Med den här farten är man panchis snart.

Kom på att det var väldigt längesen jag skrev om Milos utveckling! Nuförtiden så kan man inte skriva lika ofta eftersom den stora utvecklingen liksom redan skett. Det här med att börja gå och prata och sånt. Det är rätt kul med pratet nu känner jag. Det kommer såna haranger nu så man baxnar. Hör han att vi svär så säger han garanterat efter.

”Fy faaaan” säger han mumlandes för sig själv.
”Vittu” är ett annat ord. En ful svordom på finska dessutom. HUA.

Så nu är vi försiktiga med svordomarna. Han är så jäkla rolig när han snackar om sitt oxå. Han har börjat lägga till ”eller” efter vissa meningar?

”Åka vagnen….. ELLE?” säger han och lägger huvudet på sne.
”Leka bilen…. ELLE?”
”Åka fammo faffa… ELLE?”

Han är en jäkel på att sjunga oxå. Tony har vart duktig och fått med en hel del på video och jag ska komma ihåg att lägga upp dom här så ni får se och höra. 🙂

Sen letar vi dagligen efter Blixten Mcqueen. Eller ”Blixten queen” som Milo säger. Nu är det ju skönt med att han faktiskt pratar ordentligt och kan förklara allt han vill. Men det har oxå blivit lite körigare att vara förälder till honom. Han kör nämligen med oss i hela familjen och när han är minstingen så blir han nog lite bortklemad. Alla letar efter både Blixten och tutten.

Just ja, en sak till. Han säger BJOCCOLI om cashewnötter. Jag hajjar inte var det kommer ifrån men han tror dom heter broccoli. Gissa om vi klura första gången han tjatade om att han ville ha BJOCCOLI. Det är ju så charmigt med att han inte säger R än. Allt blir J istället.

KJAAMA
JUSSIN
MÖJGÅS
DJICKA
JOJJI (Rorri racerbil)

Vår lilla solstråle! Hihi… snart är han en fjunig tonåring med moppemusche i målbrottet som tycker mamma är en pain in the ass som dom andra 2. Det gäller att ta tillvara tiden… varje dag, varje timme, varje sekund man får. Hux flux sitter jag och husbandet där och tittar på varann och undrar vafan som hände?!

Väggljusstaken som blev SKIT!


Först och främst, kollade precis på klockan. Gissa vad? Jo den står på 08.18 nu. Snark! Nåväl… detta är en väggljusstake som jag tillverkat. Gjorde en test men blev inte särskilt nöjd med den. Lite såhär jag funkar!

Godmorgon torsdag. Veckan är snart slut. Dock så har jag 2 arbetsdagar kvar då jag har lite provsminkningar på lördag oxå. Men veckan har gått fort och det känns faktiskt riktigt skönt. Undrar bara var det vackra vädret tagit vägen?

Aha, det här är alltså då en väggljusstake som jag tillverkat. Nu blev inte jag nöjd med den varpå jag målade om den. Detta är liksom lite hur jag fungerar. Jag får en idé, sen måste jag bara testa att göra den direkt. Sen gör jag den i 180 och så står jag och betraktar den en stund. Får jag ett leende på läpparna har jag lyckats. Rynkar jag pannan däremot är det helt kört. Då är det bara att göra om skiten alldeles. Det finns inget ”kanske” för mig eller att ”jag lär” mig tycka om det. Det måste kännas KANON från första början. Gör det inte det så skiter jag i idén och går vidare med nästa.

Nu lite kaffe och jobba satan, återkommer snart igen!