Godmorgon TORSDAG! Ja nu börjar man känna hopp om livet igen, torsdagar börjar bli lite sådär favvodag för mig. Eller det var o ta i, den ligger topp 3 favvodagar. Torsdag är ju en sån dag som man kanske kan ta sig ett glas vin till maten på kvällen, man kan t.o.m gå på lite festligheter då det är fredag dagen efter. Det pallar man ju liksom. Jag och husbandet kom på att då känns helgen genast lite längre så fr o m nu har vi lite lite festligheter på torsdagar. Får se vad vi hittar på idag? 🙂
Hörrni, när jag var ute och gick i morse kom jag på en sak. Det var 20 år sen jag tog studenten!!! 20 ÅR!!!!!!!!! Ämen va? Vad hände. Där stod jag ju nyss i min vita klänning som mamma sytt om, min korkskruvspermanent nygjord så jag knappt fick på mig mössan och alldeles för höga vita pumps. Började med champagnefrukost, fortsatte med traktorflak, betygsutdelning och sen var det studenttåg. Fötterna värkte och halva tåget gick man barfota. Skitig, onykter och med ett hav av blommor och nallar runt min hals mötte jag upp mamma, pappa och resten av släkten i skolparken. Pappa stod där med sin Austin, en riktigt cool gammal bil från 50 talet. Mamma med ett plakat på mig som liten, en söt bild tack och lov. Jag bara grät, jag var så rörd och så himla himla lycklig! Vlken dag? Jag hade varit trött på skolan i flera år och äntligen var det bara slut! In bökade jag mig i bilen med blommor och dessutom en stor flygplansballong. Bilfan koka så svetten på farsan rann, vi fick åka utanför stan för att ”köra ur” den lite och så in i biltåget igen för att återigen dra ut för att lufta den alldeles för gamla bilen som bara koka av tomgången och av snigelfarten! Kvällen avslutades såklart med en hejdundrande släktfest och därefter med kompisar. Vilken dag? Sen var man sliten kan jag lova, studentfesterna hade löst av varandra sen februari månad så lite lättad var man, att det var över. 20 år sen….. HELT SJUKT!
Såhär ser pappas Austin ut, Tänk er min stora pappa och jag med alla blommor och så den där fetingballongen som fick hänga utanför, det var en syn man sent kommer glömma! Syrran fick åka samma bil 9 år senare, tänk att det är 11 år sen syrran tog studenten, SJUKT är ordet för hur fort tiden går.
Snart kommer jag stå där själv väntande med plakat, blommor och skumpa med tårarna rinnande……
