Igår hade vi samtal på förskolan, eller dagis som vi valt att kalla det. Lite lättare för en 2 åring att formulera det ordet. Det var Milos fröken som hade samtalet med oss. Hon är så himla härligt, vi verkligen storgillar Milos dagis. Det funkar så himla bra på alla plan och man märker verkligen hur bra han trivs där.

Milo är en snäll liten kille på dagis. Han bråkar aldrig om leksaker utan går hellre undan. Det kommer säkerligen att bli ändring på det framöver, om inte annat så hoppas jag det. Lite skinn på näsan måste man ha så man får plats här i världen. Han älskar bilar (no shit) och han är väldigt duktig på att prata. Fröken sa att hon ALDRIG varit med om ett barn som har ett så brett ordförråd vid dryga 2 års ålder på sina 30 år som förskollärare. Då blir man stolt som en tupp kan jag lova er! Dock så har det nu kommit en period då lämningarna på dagis blivit jobbiga. Han är så himla himla ledsen när jag lämnar varje morgon och det SKÄÄÄÄÄR i mammahjärtat. Det var det här jag ville prata med er om som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag VET att han mår bra och slutar gråta så fort jag gått, men det är ingen kul start på dagen, då pratar jag om egoisitiska skäl. Jag vill inte behöva känna mig ledsen när jag lämnar honom. Jag fick bra svar på varför dom reagerar. Jag märker ju att Milo ändrats lite helt och hållet. Han har blivit mer självständig med bestämda åsikter. Han blir arg som ett bi när han inte får som han vill vilket är helt nytt för oss. Han har ALDRIG varit så. Detta är helt enkelt en protest och en test på hans blödiga mamma, typ….. hon kanske tar med mig hem igen om jag gråter. Sen har han ju självklart blivit mer och mer medveten om att han är en individ och jag en annan. Att den där mammam lämnar mig lite då och då blir mer påtagligt ju äldre man blir. Nu känns det bättre i alla fall. Jag vet att det inte går nån nöd på honom och dom peppar mig så fint på dagis. HURRAAA för att vi har så bra dagis säger jag bara.

Nästa helg kör vi igång kurning på Milobebis då vi VERKLIGEN måste få ordning på allt. Vi har mer och mer förstått att det är så mycket annat som blir lidande av hans vaknanden och vällingätande nattetid. Han äter dåligt hela dagarna, han är jättetrött mitt på dagen och orkar knappt sitta vid matbordet på dagis förrän han vill till vagnen för att sova sin lur. Han är jättetrött på kvällen, redan från kl 18 och det är för tidigt för att sova för honom. Ja ni hajjar. Så nu kör vi fr o m nästa helg. Låter er självklart hänga med på vårt ”PROJEKT MILO SOVA HELA NATTEN” kuren. Jag med mina projekt… men detta är det viktigaste för oss nu. Han börjar gå varje dag i veckan på dagis fr o m nästa vecka. Det i sig är mer tröttsamt. Dessutom kommer han få lite längre dagar, inte så mycket dock men ändå, så detta kommer oxå vara mer tröttsamt. Då är det lika bra att gå ALL IN, kör hela skiten på en gång så att det blir ordning. Förändringen ska nog kännas drastisk även för honom för att han ska förstå att nu är det ändringar på torpet. Så är det….. KONSEKVENS välkommen in!

Jag ber till högre makter att vi får ett slut på dessa nätter nu!