Godmorgon onsdag va? Fasen, halva veckan har gått igen. Det är sjukt hur fort det går emellanåt. Jag har varit på min morgonpromenad, jag har duschat, ätit frulle och klockan är snart 8. Bra jobbat. Promenaderna fortsätter att vara halkiga men snart, snaaaart är det torra asfaltsvägar igen. LOVELY! jag har ett litet tips till alla som håller på med morgonpromenader. Gå på toa INNAN ni går ut och går, det är INTE kul och känna att man måste göra det mitt i promenaden! Så, ett värdefullt tips.

Hörrni, nu har vi stött och blött här hemma igen. Nu har Milos nätter återgått till en endaste vaknafest igen. Han kan vakna allt mellan 2 och 10 ggr per natt. Tony har en app på sin iPhone som registrerar och tar upp alla ljud under natten. Vi fick en chock, han börjar runt 1 och kör på till 5 vissa nätter. För det mesta är det bara prat och lite oroligt gnällande men sen är det vällingen, fortfarande. Nu har jag lusläst ALLT på nätet om sova hela natten kuren. Anna Wahlgrens såååå omdiskuterade kur. Jag håller även på att läsa om boken för att verkligen bli säker på min sak. Efter mig ska husbandet läsa. Vi gjorde ju ett halvhjärtat försök på Milobebis när han var runt halvåret, men sen blev han sjuk och var sjuk till och från i 1 års tid. Då blev det inte så mycket kurande mer, eller i alla fall inte för oss.

Men NU ska vi köra snart igen. Först ska vi läsa boken bara båda två, sen hitta en passande helg att köra igång det hela. Stora barnen ska inte vara här eftersom Milo säkert håller dom vakna då. Eller det är så jag räknar med att det kan bli. Grejen med att kura ett lite större barn är att man inte håller på och buffar och sånt, man kanske kör en solfjäder eller två. Det är mer fokus på ramsandet och att inte vara inne i rummet i onödan. Man ska visa att man är utanför med en lite gläntande dörr och massa ljus utanför rummet. Visa att man finns där, tycker det låter SUNT! Dock så är det sånt som att sluta med napp och återgå till spjälsäng som är det stora bitarna för oss. Att återgå till spjälsäng känns helt FEL. Milo är så stor nu och rörlig i sömnen. En av anledningarna till att vi bytte ut den var att han small i spjälorna hela tiden, men enligt boken är dom inte mogna för öppna sängar förrän dom är runt 3 år. Där har vi inte tänkt klart än. Nappen, eller tutten som vi säger, ska BORT. Det är bara positivt på ALLA plan. Tänderna sparas och sugbehovet är för längesen förbi. Sen är det bara ett störande moment nattetid när han tappar den och så. Snutten ska vara kvar. En trygghet.

Jag har pratat med dagis och förberett att vi kommer att köra igång det hela. Det enda dagis behöver tänka på är att det ska vara rutin på sovandet och det ÄR det redan så det kommer inte att bli nån skillnad från nu. Det var skönt att prata med dagis, hon var med mig och tyckte det kunde vara skönt för oss och ett MÅSTE för att orka och hålla kärleken vid liv. Hon tyckte oxå att det var dags för Milo att sova hela nätterna nu. Det har varit dags hur länge som helst men vi har bara inte ORKAT ta tag i det och någonstans bara hoppats på att det snart går över och så fort det blivit bättre så har hoppet tänts och vi har känt att det går åt rätt håll. MEN…. Det GÅR INTE ÖVER! Inte för oss, därför måste vi nu göra nåt åt saken! Milo måste få sova både för vår skull men faktiskt mest för sin EGEN skull! Så är det. Nu är det NOG, nu RÄCKER det med röriga nätter och ett barn som inte får sin sömn. När jag sen läser om hur väl barnen behöver den här sömnen och att saker som att dom äter bättre dagtid och är friskare så fort nätterna funkar känns så blir jag så övertygad!

Jag talar självklart om när vi börjar och berättar hur det går sen. Nu vill vi sova, hela familjen…. Det gäller bara att bli så övertygad som förälder och kurare så att man är HELT säker på sin sak. Minsta lilla han känner att man velar eller inte är konsekvent så har man förlorat det hela. Det hela känns bättre den här gången, eller denna gången är jag så övertygad om att få honom att sova och när man känner att det är för HANS skull så finns inga frågetecken mer.