Dag 25 – En första….

Dag 25 – EN första titt in i sovrummet på morgonen så brukar man
kunna mötas av denna syn. En nyvaken bebis med rufsigt hår!

Den synen går inte av för hackor. Är inte en liten nyvaken varm bebiskropp det allra mysigaste man kan känna på? När han ligger där alldeles rufsig, lite svullen kring ögonen, lugn, varm och kramig. Grodpyjamasen på, eller larven… eller tigern… spelar ingen roll, alla pyjamasar är fina. Eller så har det varit varmt och pyjamasen har åkt av. Ååååh, den stunden är det mysigaste. Jag har njutit av detta så himla mycket med alla mina 3 barn. Jag har haft privilegiet att få göra det eftersom jag oftast lämnat på dagis. Det var en period när jag inte lämnade och åkte ifrån familjen innan de ens vaknat. Då gick jag miste om det…

När jag går in till Milo på morgonen. Ja alltså, han vaknar runt 5 ju och får blaskvällingen. Då går oftast jag upp. Sen somnar han oftast om och vaknar igen vid halv 7. Just när jag hör honom ropa så blir jag alldeles varm, för då ska jag få mötas av den här synen igen. Och få ligga och kramas med han en stund. Här och nu. Så ska man tänka, här och nu just den stunden!

Vi har blivit faddrar

Ni vet när jag la ut den där bilden här på min blogg. På den svältande pojken. När jag berättade om dag 24, om vad som får mig att gråta. Min man tog väldigt illa vid sig av bilden och ville genast att vi skulle göra det jag pratat om väldigt länge!

Att bli fadder. Så nu har vi signat oss för att bli fadderföräldrar till ett barn i Afrika. Vi kommer att få följa ett barn på vägen och vi betalar 200 kr per månad. Jag resonerar som så… att man kan skita i att köpa en topp som man inte behöver, man kan strunta i att köpa aftonbladet några gånger, man kan strunta i att äta ute en gång. Då har man 200 kr över 1 gång i månaden.

Det känns oerhört skönt i hjärtat, att kunna hjälpa om än bara lite och jag är glad att vi äntligen tog tag i det här! Nästa vecka ska vi få ett foto på vårt barn som vi blivit faddrar till, det ska bli så spännande och barnen är glada att vi gjort det här.

Vill du oxå bli fadder så går du in——————————–> här!

Playdate is da shit



Playdate här hos oss igår. Det blev en härlig dag med massa skratt!
Meja är inte den blyga typen när det kommer till att ta foto. Skratta
säger man och hon bjuder på dessa underbara skratt!

Heldag med lek, mat och fika. Inte alls dumt och nåt man borde göra oftare. Meja har vi ju fått följa ända sedan hon planterade sig i magen på Åsa. Det roliga var att vi planterade Milobebis i magen nästan exakt 6 veckor efter dom. Dom föddes dock inte som planerat utan Milo valde ju att stanna kvar ytterligare en tid, det skiljer nästan 2 månader på dom. Åsa var min stora stöttepelare under den tiden kan jag säga, hon peppade mig när jag gick där som en flodko och trodde jag skulle explodera vilken sekund som helst! ”Nu kommer det hända, jag känner det på mig. Du har ju alla tecken på att det är dax” sa Åsa….. varje dag. Men inget hände, dock så hjälpte peppet mig oerhört ändå! 🙂 Samma var det sedan när Milo inte ville sova. ”Nina, det kommer vända nu. Jag känner det på mig!” peppade Åsa. Som ni alla vet så sover ju inte Milobebis hela nätter än (även fast det är mycket bättre med blaskvällingkuren). Idag skrattar vi åt det, att Åsa kände på sig så mycket men att det aldrig blev så. Dock så har all hennes pepp och att jag fått bolla med henne hjälpt mig så mycket, tack för det ÅSA!

Jaha, idag är det tisdag. Milobebis ska till dagis och jag har en hel del jobb att uträtta. Sen hade jag väl tänkt att börja rensa ut julen. Julgran och allt sånt är ute men stjärnos och ljusstakar är kvar. Det ÄÄÄR ju faktiskt ganska så mysigt med den här belysningen, det kommer man inte ifrån. Men man får byuta ut den mot nån annan mysig belysning så känns det inte så fattigt sen.

Ska skriva om ett ”paj” recept som jag gjorde igår. Alltså LCHF gottis paj…. sååå god och ytterligare en grej att göra som substitut! HURRRAAAAAAAA!!! Sen bjuder jag även på substitut för chips! Vad sägs om det….. ??? DUBBELHURRRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Morgonpromenad premiär!

GUTEN MORGEN! Ja då har vi kakat igång morgon-
promenaderna oxå. Precis hemkommen här! Idag
hade jag premiär. Och vilken premiär sen? Halt är
bara förnamnet på premiären!

Ja draaaaaaaaaaaaaaaaaaa åt skogen så halt det är idag! Jag är i chock nästan. Jag har spänt mina skinkor så dom är blå för att inte ramla varje steg jag tar. Det är knöggligt, det är isigt, det är blött på isen, det är iskockor. Det är ett jäkla skitunderlag. Min 45 minuters runda som brukar ta just 45 minuter tog idag över 1 timme. Känner att jag kämpat hårdare än jag brukar så nog fick man motion allt.

Ser oxå att min kära man gjort en gammal hederlig blogrape. Men idag var det en härlig blogrape, jag blev både rörd och glad av hans rader här på bloggen. Han känner mig väl den där mannen, det är väl tur det och en av anledningarna till att jag ÄLSKAR honom så mycket.

Nu ska jag duscha och förbereda lite LCHF frukost, PMS knackar som helvetet på dörren känner jag men jag har hittills klarat av att mota den vid dörren och följt min diet på pricken. Inte ett enda snedsteg so far. Ok, vin har jag druckit men inga mängder och det man faktiskt får dricka ibland, självklart är ju avstå alkohol det optimala men då vette tusan hur kul det skulle bli? Ett glas rött till maten på en lördag måste man få ta…. så är det!

Dagen bjuder på besök av Åsa och Meja för en liten playdate, mysigt som tusan! Sen har jag även lite jobb som ska skötas, beställningar som ska skickas m.m. Välkommen måndag och välkommen stora killarna, LYCKA!

When love takes over !!

Well well well !!! Husbandet tar över bloggen ala mafia style !! 🙂  Frugan är ute i snålblåsten och tar en morgonpromenad. Trots blankhala gator och hennes överdrivet jobbiga rädsla för mörka platser så är hon där ute nånstans nu och halkar omkring som bambi på hal is 🙂 . Hon är SÅ JÄVLA DUKTIG nu. Jag tackar gud att hon är duktig så inte jag sabbar allt mitt som jag kämpat mitt arsle för.

Måste också passa på att tacka er som läser fruns blogg. Hon blir så glad när hon sitter här framför skärmen ( nu vet inte jag om hon kanske surfar på ” big dicks in paris” när jag inte tittar och det är det som orsakar leendet ) och läser era kommentarer. Uppmanar gärna till flera kommentarer då hon väldigt ofta uttrycker hur jäkla nyfiken hon är på att veta vart alla finns som läser hennes blogg. Så jag uppmanar er att lämna en hälsning så fort ni varit inne och tittat. Den kommentaren gör henne tokglad.

Det här med viktmiskning är helt sjukt omfattande. Finns det någon som är nöjd ?? Kanske inte bara gäller vikt men det är ofta man hör att folk tycker dom är för smala ( vilket dom som är stora inte kan tro är sant ) och att dom gärna tar några kilon på kroppen. Jag hittar också nackdelar med att gå ner. Alla kläder som gör att jag ser ut som 50cent t.ex … Allt ser ut som hiphop och det är väl inte riktigt så coolt när en blek, småskäggig kille på 30år glider runt med såna kläder… Sen kan jag inte gå som dom heller.. Sådär haltandes med ett ben och vifta med pistolfingrarna hela tiden ochh skrika yoooo .. matterfakker. Sen kan jag inte sitta på hårda underlag längre stunder. Ärslet är som ett urlakat plommon. Gör ont på knotas då. MEN… Jag trivs med hur jag ser ut nu. ÄNT-Fucking-LIGEN.

Nu är frugan på god väg också. Där kommer ni in i bilden igen. Häng med på resan.. Peppa varandra och acceptera inte snesteg.. Bli förbannad.. Vafan i helvete helt enkelt. Som en kompis sa till Nina som fastnade i mitt huvud. Man får njuta i fem sekunder och sen har man ångest i timmar när man fuskar med nåt onyttigt. FEM SEKUNDER som inte ens är värt det. Nåväl.. Skit stolt över min fru som är så jävla hård och duktig nu. Fy fan om jag skulle behöva gå igenom PMS och mens och allt sånt samtidigt. Ni för en kamp tjejer mot kroppens signaler som vi killar inte skulle klara av. Vi skulle tjura i fyra veckor och be till gud om dödshjälp. You go girls… Fast mest DU ninaloo.

Min fru sa till mig att hon saknar trygghetskänslan i min kropp från när jag var stor i kroppen. Först vart jag lite confused men sen så tänkte jag efter. Jag har haft sammma relation till min Pappa. Jag skulle aldrig i mitt liv kunna ha en smal pappa. HAN gav mig trygghet genom att vara stor och björnaktig och när man kramar honom än idag så är det som att blicka tillbaka 20 år i tiden och vilja fråga.. Får jag somna här med örat mot din mage och kännna total trygghet och bara vara.. . Så jag förstår vad nina menar. Nästan som att hon får en ny kropp att lära känna.

Nu vaknade mitt lilla milo hjärta hör jag. Ska springa och ge honom tryggheten nu i mörkret där inne. Ha en underbar dag… / Huset