Jag tror att jag är ensam i Sverige om att inte ha sett första Harry Potter filmen. Nu ser jag den i alla fall…. Idag är det en fullt upp söndag! Det är 18 årskalas, sent firande av farsdag står oxå på agendan! Ett firandets dag med andra ord…. Lär väl bli en hel del gott som slinker ner under dagen och kvällen. Så får det bli…. Söndag när det är som bäst!
Morgon här hemma. Ljusen är upptända, jag har tänt (de nya)
lamporna ovanför matbordet. Funderar på att kika igenom Leilas
receptsamling för lite planerad bakning till Milobebis kalas.
Plogbilen låter här utanför. Det har snöat en del inatt. Kul för ungarna, bra för mörkheten för oss vuxna. Det är ju så dystert den här perioden, ja precis innan pynt och snö. Så kom du snön, det gör oss bara gott! Det är som vanligt tyst och jag hör ljud man annars inte hör i vårt hem. Det är en annan ljudnivå när dom andra vaknar om jag säger så….
Vad bjuder denna dag på då? Jo, för min del blir det snickeriverkstaden, husbandet och killarna blir hemma under tiden. Jag har ju varit hemma med en hängig Milo hela veckan så de jobb jag kan göra hemma är så gott som klara. Det är värre med snickerierna. GLÖGGMINGLET är på torsdag nästa vecka så ni kan ju hajja hur slitigt jag har det?! 100 sakar ska göras klart tills dess.
Ikväll har Theddes lag middagsbjudning. Dom får in pengar till sin PRAG resa som ska göras i maj på det här sättet. Husbandet är ju sjuk så jag har sagt att jag kanske tittar förbi på en bit mat i alla fall. Vi får se hur jag känner ikväll…. man vill ju såklart bidra med allt man kan!
Nu ska jag sätta på lite kaffe, kanske baka i ordning en omelett. Igår kväll åt jag potatisgratäng (vilket inte är so LCHF) så idag känner jag mig uppblåst. Back to LCHF it is! Jag mår så mycket bättre när jag äter så.
Vad hittar ni på idag?
Godmorgon LÖRDAG! Jag är i chocktillstånd, det som så sällan
inträffat i vår familj har inträffat. Jag har varit uppe halv 3, halv 4,
halv 5 och nu sist halv 6. Lever han? Andas han?
Snacka om att jag är en mamma med så söndertrasat sömnmönster. Milo har ju varit så kinkig nattetid iom blåsor och svid i stjärten. Igår kväll, strax efter IDOL börjat, var det dags att sova. KÄndes som det skulle bli en till sån kämpig natt och jag kände hur påsarna under ögonen förvandlades till sopsäckar bara genom tanken.
Nåväl, han ville ligga i vagen. Han har fått göra det nu när han ska sova eftersom det varit så jobbigt med allting och det har varit det enda som fungerat. Vi la honom i vagnen men det var inte heller bra. ”NEJ VAFASEN” tänkte jag. Nån jäkla ordning får det väl ändå bli!? Är det vi eller Milo som bestämmer? Jag tog mig i kragen, blåste upp mig, sparde ut lite skägg och så gick jag med honom till hans säng. Vi läste ur sagoboken och tittade och kommenterade varje bild som vi brukar. Avslutade sagan, la ner honom, och Milo skrek som en stucken åsna. Rakt ut bara. Men serru, jag genomskådade vår lintott till bebis ganska snabbt. Han ville bara protestera. Han har ju flamsat runt på nätterna nu och jag och husbandet har betett oss som yra höns som inte vet var vi ska lägga av alla äggen. Han KÖR ju med oss!!! Han har ju liksom fortsatt på den banan efter att han varit sjuk. Jag visste att han inte hade ont i magen, rumpa och snopp var insmorda och mycket bättre, vällingen var i magen… allt var fris och fröjd. Lugnt och fint lade jag bara tillbaka honom i sängen och sa att han skulle sova. Han reste sig och skrek, jag upprepade proceduren. För varje gång blev han tröttare och tröttare och till slut gav han bara upp. Det var över på en kvart.
Nu till det som hållt mig vaken inatt! Han har sovit OAVBRUTET sedan dess, han sover fortfarande!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag kan inte riktigt ta på den här känslan som infinner sig när det händer. Jag tror att det hänt typ 5 ggr sen Milobebis föddes. Just SÅHÄR LÄNGE (än så länge drygt 10 timmar) har han aldrig sovit oavbrutet.
Så vad göra man? Man sover oroligt, som att nåt är fel. Jag går upp 4 ggr inatt för att höra att han andas, nåt stämmer inte! Varför sover han? Ja ni hajjar tankegången. Jag är så skadad så ni anar inte. Samtidigt blir jag lite förbannad. Finns det föräldrar där ute som har ungar som ALLTID sover såhär bra? Ja, jag vet att det finns. Då känner jag nästan att jag skulle vilja bitchslappa den som har en sån unge och som nånsin gnäller! För herre min gud, vilken WALK IN THE PARK om det skulle få vara såhär alltid. Herregud, vad skulle man göra åt all den tid som man inte springer inne hos sin unge som aldrig vill sova?! VA VA VA VA???
Du som har ett barn som sover bra, som Milo nu gjort inatt. Från halv 9 och sover fortfarande. Du som har en sån unge, VARJE NATT….. Lova mig att vara tacksam för det! Varje varje dag. Lova mig att du once in a while tittar uppåt skyarna och säger TACK! Ni anar inte vilken välsignelse det är, att få ett barn som tycker om att sova. Hur mycket energi ni sparar, hur mycket mer än jag du orkar vara en god fru, hur mycket mer Du orkar tänka tankar klart, hur mycket mer du orkar glädjas åt allt i livet. Sååå mycket mer. Sömnbrist är ett gissel och jag drömmer & längtar till de nätter jag kommer kunna sova ostört, utan oro, utan att behöva fundera på hur många gånger jag ska behöva vakna inatt. Jag har svårt att tro att Milo fortsätter sova såhär nåt mer, för det har vi trott så många gånger under dessa år så det har vi slutat med. Men jag ska fortsätta drömma om det. *DRÖMMER* En vacker dag….. en vacker dag….
Afternoon tea på Tant Gredelin fiket…. Trevligt fredagsnöje!
Glömde ju…. ja egentligen har inte bilden något med det jag ska ta
upp att göra, men han är med på bilden. Ja han jag ska prata om
alltså!
Jag glömde ju att vi i familjen nu efterlyser sympatier. Sympatier utan dess like…. Karln i huset är sjuk!!! Slå på gongongen, dra på katastrof larmet, badda panna i 150, spring med Ipren, och glöm bara inte det viktigaste: TYCK SYND OM! Det tror jag att vi som kvinnor kommer väldigt långt på, att vi tycker synd om. Jag tror att 75% av sjukdom blir bättre bara vi pratar med en mjuk (nästintill som vi pratar med bebisar) röst, klappar lite på honom och sen ska vi nog upprepande säga:
”Nej, inte behöver du göra det där, du är ju sjuk!” glöm för allt i världen inte bebis rösten.
Titta gärna på honom med lite snett huvud och le lite. Då känner han sig speciell, och som att du är hans lilla mamma som tar hand om honom nu när han är sjuk.
Jag tror att detta sättet är det bästa för att få detta att gå över snabbast möjligt. Daltar vi inte så blir processen väldigt utdragen och man kämpar mot ett berg som skulle få Mount Everest att rodna i jämförelse! Kvinnor, ge bara efter… dalta för allt vad ni är värda så är processen kort. Sen ska vi inte glömma när det blir PAYBACK time! När det är dax för oss att insjukna… då drar vi på femmans växel och plattan i mattan vad gäller PAYBACK.
Men jäklar… jag kom på en sak! Jag har PMS en gång i månaden. Det kanske får räcka så…. nej, nu ska jag dalta lite. Har inte tid att blogga då ifall min äkta hälft vill ha något. :))))
Krya på dig husbandet! Bli frisk SNART! Jag daltar…