niiinis.se

Så mycket bättre

Min Kattis stod SÅKLART och fejjade i köket när vi kom.

Grabbarna hittade sin plats i det hela. Framför brasan med en bärs!

Milobebis var jättetrött, operation RUTIN har tagit musten ur vår son.

Härlig höstbukett.

Fina lampor ovanför matbordet.

Ljus i fönstret. Tänk så mycket levande ljus gör. Det blir en helt
annan mysfaktor på det hela.

Jaha, uppe med tuppen som vanligt. Vi var hos Kattis och Bejne igår, en lugn myslördag med god mat och trevligt sällskap. En lördag kan väl knappast bli bättre? Förr om åren så såg ju lördagarna lite annorlundare ut. Det var allt annat än lugnt om man säger så. Skulle man orka leva som man gjorde innan barn? Tror fasicken inte det. Jag som är helt sänkt efter en frostnatt skulle ju trilla av pinn. Jag kan inte ens fantisera om hur ”flera dagar i rad” fest skulle arta sig för mig. Nu sist när vi festade till lite var jag fortfarande gråtfärdig på måndagen. Är det värt det då undrar man? Ja, ibland är det de. Man måste få festa till ibland om man fortfarande tycker att det är kul, men frågan är hur ofta man pallar det? Jag pallar det inte så ofta längre… nej, och jag tycker inte att det är värt det heller! En trevlig kväll med vänner och nåt glas vin till maten är så mycket trevligare, + att man orkar vakna och vara fräsch hela dagen efter. Sen är det kanske inte så skoj med en liten i familjen om man luktar gammal fyllekärring i käften och orkar knappt med litens tempo! Man har ett vidrigt samvete hela dagen och tänker ALDRIG MER! ;)))

Men hörrni!!!! Hur bra är SÅ MYCKET BÄTTRE? Ja programmet alltså?! Vilken underhållning! Jag var gråtfärdig av Dilevas tolkning av Petters låt. Vilken man han är den där Dileva? Jag har nog alltid känt att han är en liten VIRRI VIRRI KOKOOO människa. Han är alternativ som min vän brukar säga. Men vilken skön snubbe alltså!! Han ba glider omkring i kaftan som om inget hade hänt. River av en tolkning på värsta hiphop låten som gör så jag vill springa och köpa låten på rot!! Slänger sig utför ett berg i en rödstickad mössa som är lika stor som en ICA kasse. Ämen, va? O så Berghagen som gör en refräng på en TUNG Petter låt så tårarna rinner för både mig och Petter. Lillebabs (som dom säger i reklamen) bara ÄLSKAR jag. Vilken människa? Hur gammal är hon? Fräsch…. Christer Sandelins tolkning var nog av den sämre sorten men skit i det! September rec av en discoversion så jag ville kasta mig upp på ett dansgolv och skaka rumpan i 180!

Det programmet ska ses varenda gång och skivan som ska släppas ska köpas direkt! WOW alltså!

Nu väntar lördagsmys hos Kattis och Bejne….

img_0204 (MMS)

Nu väntar lördagsmys hos Kattis och Bejne. Sitter utanför ICA och väntar på han därinne… Såhär gör vi alltid. Ja man dyker förbi ICA innan man ska iväg på kvällen. Är det inte o.b som ska inhandlas så är det blommor eller folköl!

Uppdatering operation RUTIN

Milobebis i sin matstol. Tänkte jag skulle uppdatera er angående
operation RUTIN. Om man säger såhär…. det blir inte riktigt som
man tänkt sig varje gång!

Ja, sagt och gjort så tog vi oss i kragen jag och husbandet och tänkte att nu jäkla kör vi konsekvent så det sjunger om det. Jag själv hade ju en dejt med mor och far så jag var inte hemma under läggningen. Det sista jag gjorde var att stå och (nästan hytta med pekfingret) säga till husbandet att:

”Kom nu för fasen ihåg rutinerna ikväll!”

Vi har tillsammans gått igenom dom så att vi båda gör samma sak fr o m nu. Badet var redan avklarat när jag gick. Sen blev det lite mys i soffan i grodpyjamasen, vällingen och sedan bestyren för att till sist hamna i sin säng. Så långt hade allting gått som på räls. Milobebis hade inte uttryckt någon som helst missnöje över att få en saga läst och att bli lagd i sin säng. Det brukar han heller inte ha. Han hade somnat helt ok snabbt. Jag kom hem lagom till IDOL och man kan väl säga att det var då helvetet brakade lös.

Hostan från helvetet hade återigen kopplat greppet om Milobebis. Så inatt har vi fladdrat av och an med honom. Han har spytt fontänspyer högt och lågt och så att mina brillor tammefasen var prickiga av vällingspyer. Ja, han spyr av hostandet. Det var kaskader på väggarna, på alla sängkläder, i badrummet everywhere! Ser ni scenariot framför er??? Ni ska oxå komma ihåg att klockan är 03 på natten vid det här laget. Ögonen går i kors och man försöker med allt. Sammanlagt har jag väl gjort i ordning 4 nappflaskor inatt med olika innehåll. Välling, juice, honungsvatten och vanligt ljummet vatten. INGET ville han dricka. Drickandet gör ju att den här hemska hostan avtar en del, helst honungsvatten. Men han HATAR det jäkla honungsvattnet! 🙁 Inte förstår han heller att det ju faktiskt blir bättre av att dricka litegrand. Hostmediciner för barn under 2 år är helt onödiga läser jag på google. Jag läser oxå om alla olika hostor som finns, det är förkylningshosta i övre luftvägar, nedre och astmahostor. Jag konstaterar där famlandes med min iPhone i mörkret att det är en förkylningshosta i nedre luftvägarna. Slemmet måste upp!

Det slutar med att vi alla ligger i soffan, Milo på en sida och jag och husbandet skavfötters i andra. Han ligger högt högt med huvudet. Husbandet säger slutligen åt mig att gå till sängen och att han tar passet nu, jag senare. Jag vaknar ju ändå runt 4, SNARK!! Men, ni vet väl hur karlar är?! Eller i varje fall min. Han toksnarkar ju på 2 röda och Milobebis fladdrar runt som ett jehu och jag störtar ut i vardagsrummet. Är det nån mening att sova passvis då tycker ni?! 🙂 Nej, till slut somnade vi i alla fall alla 3. Vaknade kl 06, wieeeeeeeeeee… SOVMORGON!!

Ja ni hajjar ju?! Man är inte piggast i stan och det här med första natten gick ju sådär. Vi hade ju tänkt att hålla honom i sin säng till varje pris just för att han ska hitta tryggheten där, inte fladdra av och an till vår säng. Men gick det så bra med en Monty Pyton spyende unge? NO…. Men vi fortsätter med rutinerna ändå, vi kör på. Hosta eller inte. Det måste bli så. Dock så är det ju inte LIIIITE typiskt att han får hosta just INATT! Men men… vi sover sen. När vi blir panchisar om inte annat!

Besöket på kyrkogården

Mamma och pappa tänder första ljuset. Det är Delia vi är och hälsar
på. Mammas arbetskamrat som gick bort i hjärnblödning för några
år sedan. R.I.P Delia.

Vet inte om Delia sände ett litet meddelande, bilden till vänster ser
helt klart lite skum ut. Nää, bara fördröjningen då jag inte använde
blixt. Men man kan låtsas ju.

Magnus pappa ligger i samma grav som Magnus. La lite rosor och en
gravlykta vid hans grav. R.I.P Magnus, jag pratade lite med dig igår…

I minneslunden tändes 2 ljus för farfar, farmor och morfar… Ett gäng rosor lades oxå dagen till ära.

Sååå vackert i minneslunden. Det var verkligen en sån ”skön” känsla
där igår. Det var så mycket människor, men man kände ingen sorg
i luften. Mer en heder. En varm känsla…

Gårdagskvällen på kyrkogården blev fin. Vi var t.o.m in i kyrkan en snabbis för att känna av atmosfären. Det var så vackert överallt. Massor med tända lyktor och en värme som är svår att ta på. Jag tillhör dom som tycker det är lite obehagligt med kyrkogårdar. Tror inte att jag är ensam om det. Antar att det har med min rädsla för döden att göra. Men, jag måste säga att igår kväll så fick jag en helt annan känlsa. Det kändes inte obehagligt att gå där alls. Mer en värme som strömmade i kroppen. En känsla av att vi var där och hedrade allas minnen och att det var något väldigt fint och vackert. Själva känslan KYRKOGÅRD fick sig en annan betydelse för mig. VACKERT och FINT!

Ikväll tänder vi ljus för de som lämnat jordelivet

Sitter och väntar på min mamma och pappa. Dom ska komma och
hämta mig så ska vi åka och tända ljus hos de som lämnat jorde-
livet!

Snart ska jag åka iväg med min mor och far. Dom har som tradition att vid Halloween åka och besöka de som lämnat jordelivets gravar. Ikväll ska jag följa med.

Jag ska besöka min klasskamrat som gick bort i en olycka när vi gick i fjärde klass. Han skulle på basket turnering och hade bråttom med cykeln, skulle korsa en gata och blev påkörd av en minibuss. Han dog nästan direkt. Vi gick i fjärde klass och detta är ett minne som ligger starkt i mitt huvud. Det var en fruktansvärd dag och i den åldern förstod man inte riktigt vad som hänt. Jag brukar träffa hans mamma som fortfarande minns mig. Han var det enda barnet i den familjen så tragedin var oerhörd, det är den ju vare sig det finns fler barn eller inte, men när det inte finns fler barn att leva för tror jag att tregedin blir så tung. Jag vet att dom hamnade väldigt illa efter denna tragedi.

R.I.P Magnus. Du har det nog fint där du är nu…..