GRATTIS

Nu har vi sjungit, hela familjen. T.o.m Milobebis. Vår lilla mellanpojke har
sin stora dag idag. Nu har han precis lämnat för att åka till skolan, sprallig
som aldrig förr såklart!

För 12 år sen vaknade jag en morgon. Jag hade dagen innan varit på överburenhetskontroll och fått svaret att vi båda mådde alldeles för bra för att sätta igång något. Det var på beräknad födsel +15. Jag var sprängsfärdig, tvärless och grät. På morgonen var i alla fall inte allt som det skulle.

Jag mådde jättedåligt, hade svårt att andas, fick liksom kippa efter luft. Vi bodde hos mina föräldrar eftersom vi höll på att bygga hus, Magnus… Elliots pappa hade redan åkt till bygget. Vi hade bott där sen junimånad, nu var det oktober. Mamma tyckte jag skulle ringa BB. Jag ringde och fick svaret att jag skulle komma in. Det var bara att ringa tillbaka Magnus som kom hem med stora ögon och fattade ingenting. Han hade ju åkt för nån timme sen och då var allt lugnt.

Väl inne på BB konstaterades det att Elliot mådde väldigt dåligt där inne i magen. Jag kunde inte sitta upprätt förrän hans hjärtslag gick ner drastiskt. Under 80 slag i minuter vilket inte alls var bra. Det pratades om akut kejsarsnitt över mitt huvud när jag började gråta. ”JAG VILL INTE!!!” hulkade jag fram! Jag ville föda normalt till varje pris, varför vet jag inte. OK, jag fick försöka normalt först men minsta lilla reaktion från bebis så skulle det bli snitt, sen var jag tvungen att halvligga, inte sitta för då dippa hjärtslagen. Det var trångt för honom, och navelsträngen var runt halsen! Det visste vi inte då. Sedan sattes det igång, klockan var 1 på eftermiddagen. Dropp in i handen, värkstimulerande. Värkarna var stenhårda och jag minns att jag tittade på Magnus och utbrast: ”Hur kunde jag vara så inihelvets dum i huvet och utsätta mig för detta ännu en gång?” sen grät jag floder. Året var 1998 och jag var 26 år.

Vi kämpade på och det visade sig att det löpte på bra. Jag öppnade mig i rasande fart och redan när klockan visade 3 minuter över 3 ville han ut. Med navelsträngen runt sin hals for han ut. En jättestor rosa bebis som lades på min mage. Jag grät och skakade av adrenalinet, Magnus grät och kunde inte fatta hur stor han var. 4500 gr och 53 cm lång. Jättefina värden fast han mått lite tjyvens i magen. ”Hon har snoooooooooooooooooooooppp” skrek jag rätt ut i luften när jag fick se snoppen. Vi var så säkra på en liten jänta eftersom jag mått så pissigt under hela graviditeten. Men det var en härlig liten kille till.

En Elis (efter sin gammelfarfar) Elliot (mammas påhitt) var född. Åh vad vi älskade dig från första stund. Vilken fin bebis vi hade fått, en stor rund rosa bebis.

Det är 12 år sen idag. 12 fina år med min underbara lilla kille. GRATTIS från djupet av mitt mammahjärta älskade älskade unge!!!

Sagt och gjort! Vi köpte en säng till Milo…

img_0134 (MMS)

Sagt och gjort! Vi köpte en säng till Milobebis idag! Det blev blocket och sängen Vikare från IKEA. Lite festligt hur vi kikade in på blocket och hittade en i vår by och bara 100 spänn! Åkte och hämtade den på en gång. Jag ska fixa den nu, fick lite inspiration från dessa bilder när jag googlade på sängen. Imorgon fyller Elliot år så då blir det inte så mycket fixa…. Ok, baka som en idiot då men målandet får vänta till tisdag! Nu TV soffan och förberedelse för sjunga/frukost för Elliot imorn bitti.

Ny säng dax

MINNEN Utdragbar sängstomme med ribbotten vit Min. längd: 135 cm Max. längd: 206 cm Bredd: 85 cm

KRITTER Sängstomme med ribbotten vit Längd: 165 cm Bredd: 75 cm Höjd: 67 cm Madrasslängd: 160 cm Madrassbredd: 70 cm

Jaha, det har då blivit dag att göra sig av med spjälsäng och fortsätta en ny era. Eran
med växasäng är här. Vår bebis har blivit för ”rörlig” tror vi så nu börjar spjälisen
kännas lite trång och inbjuder inte till en rörlig bebis som sparkar omkring sig!

Det är vemodigt att lämna spjälsängstiden. Dels för att jag tycker att en spjälsäng är så vacker, sedan för att jag vet att det är sista gången en spjälsäng bor i vårt hus. Det blir inga fler bebisar och därför heller några spjälsängar. Men nu ser jag fram emot en ny säng till Milobebisen.

Han har gått och blivit bökig på nätterna, han är ledsen och känns onöjd. Han är ledsen och liksom ligger och gnyr, vi ger välling och så tar vi in honom i vår säng. Vet faktiskt inte om jag tycker att det hjälper med tanke på att vår bebis verkar behöva lite space, inatt har han bökat massor. Han måste ha ytor att röra sig på tror jag eftersom han snurrar runt så mycket. Därför känner jag att det är dax för ny säng inne hos honom. Vi börjar med att åtgärda det. Har kikat på dessa på IKEA. Tycker dom verkar mysiga. Jag tror det lutar åt sängen MINNEN som den heter. Den med stålram, den är bredast och bjuder på hela 85 cm bredd. Det kan vara bra, med tanke på att spjälisen är 65 cm så blir det en hel del mer att röra sig på.

Annars så måste jag nog googla på ”nästan 2 årig bebis som är väldigt onöjd på nätterna” om inte ny säng och lite konsekvens från föräldrarna räcker.

Min ÄLSKADE unge blir 12 år!

Imorgon är en stor dag. Imorgon är det 12 år sedan Elliot föddes. Tiden går
som vanligt sjukt fort och jag har svårt o fatta att denna mammiga lilla bebis
gått och blivit hela 12 år. KALAS imorgon!

Min lilla bebis. Är det inte helt sjuk hur fort tiden går? Jag säger det ofta men det tål att upprepas. Nyss låg den här ”tjockisen” på min mage och gosade, det var favvoplatsen. Nu är han en lång smal kille med ett hästintresse utan dess like. Fast kramas tycker han fortfarande om att göra.

Lite fakta om Elliot:

* Han är den jag mådde mest illa med (hela grav.) = låg inne på ackis i dropp efter uttorkning
* Han är den som dröjde sig längst inne i magen = Gick över 15 hemska dagar
* Han är den som föddes snabbast = 2 timmar från igångsättning
* Han är den som var näst tyngst vid födseln = 4,5 kg
* Han är den jag ammat längst tid = 5 månader
* Han är den som varit mammigast = fortfarande
* Han är ett mellanbarn hos mig = Den yngsta hos pappa
* Han är den som väglett mig och rivit mina murar = Han står för den han är
* Han är jätteintresserad av hästar = Hoppar 1, 15 meter med sin häst (WOOOW)
* Han är SVINDUKTIG på att dansa = Hoppas att han vågar starta i den där dansgruppen
* Han kommer ihåg engelska sångtexter läskigt snabbt = Sjunger alltid med
* Han brukar ha svårt att somna = Vi jobbar hårt på det
* Han är jätteduktig på att fotografera = Har en NIKON systemkamera han köpt för egna pengar

Min älskade unge vad jag älskar DIG. Imorgon är en stor dag! Idag ska jag sätta igång med baket för morgondagen. Elliot ska hjälpa till EFTER han varit i stallet såklart. ♥♥♥

Kristallsjuka…låter glamoröst men….

Kritallesjuke dax igen!

Lördag idag. Natten har väl vart sådär. Det var fullmåne och jag vaknade av ett ”kristallensjuke” anfall klockan 3. Efteråt är det rätt svårt att somna om kan jag meddela. Rör man huvudet det minsta känns det som du sitter upp och ner i en karusell som du under några sekunder. OBEHAGLIGT är bara förnamnet och jag önskar inte ens min fiende detta tillstånd. Jag borde uppsöka en öron, näsa, hals klinik för att få hjälp med det här. Jag har haft det till och från sen 2003. Började under en semester i finland där jag sökte akut för detta. Som tur var så är det inget farligt men som sagt, obehagligt. Denna omgång verkar ganska kraftig oxå, jag kan inte böja huvudet framåt för att t ex knyta skorna för då ramlar jag nog omkull. Jag kan heller inte böja huvudet åt sidorna eller bakåt, typ när man fixar håret. Ju mer stilla huvudet hålls desto bättre. Övrig tid så lullar jag omkring som om jag vore lite berusad.

Vi får se hur länge det håller i sig denna gången, längsta tiden är 3 månader… kortaste är 1 dag. Det bästa är att utsätta sig för dessa yrselattacker för då kan de små kristallerna hamna rätt av sig självt. Jaja, nu ska jag inte klaga mer. Det finns så mycket värre saker man kan råka ut för. Jag är inte dödligt sjuk och jag vet att detta går över förr eller senare.

Jaha, vad har vi gjort idag. Vi har hunnit med innebandymatch, vi har hunnit handla lite prylar till mina alster, vi har hunnit fika, gå på stan och kika och nu avslutar jag prylarna som är beställda. Åker ut med dom senare idag. Sen är det bara sätta igång med nästa beställning. Aaah, härligt! 

Ikväll blir en lugn kväll hemma. Jag kanske ÄNTLIGEN ska få tillbaka min underbara kamera som vart hos en kompis i ett halvår nu! Jag vet, jag suuuuger…. skulle ju hämtat den för 100 år sen. Men men, så är det när livet kommer emellan gång på gång. Husbandet har i alla fall ont i sin rygg och jag irrar omkring som om jag vore lite packad så vi håller oss på hemmaplan med hela familjen.

Hoppas ni alla har en skön lördag ♥