Visst orkar jag vara glad korta stunder just nu…..och bättre och bättre blir det!
Idag är första dagen då jag stannar hemma och vabbar. Milobebis är som sagt sjuk och har fortfarande haft lite feber. Verkar vara en JÄÄÄÄVLA bacill han hämtat upp denna gång. Inatt är första natten som vi fått sova litegrand. Han har vaknat men inte varit helt förstörd och gråtit floder. SKÖNT… och välbehövligt. Vi ser ut som 2 zombieföräldrar som legat bakom en möglig sten alldeles för länge.
Nu till nåt jävligt tråkigt!!!
Det blev inget av den däringa parvillan vi ville hyra. Jag tror att det blev någon annan som fick ta den så vi var lite ledsna här igår. Eller lite? Jag ville typ FULTJURA på bussen hem från jobbet. Det hade ju vart så PERFEKT!!! Men det verkar inte flyta på för vår del just nu. Jag försöker alltid tänka positivt i såna här lägen men sen kommer det liksom ett STOPP i en emellanåt, då när man inte riktigt längre pallar att tänka positivt. När det känns som att allt går åt helvete vad vi än försöker oss på. Då tappar jag lite hoppet och så vill jag bara gråta en massa. Stampa fötterna i golvet och fultjura så snoret rinner! T.o.m slå nån, riktigt jävla hårt så nåt ben i handen ryker.
Nu är det bara för oss att fortsätta leta lägenhet. Jag har några jag tänkte ringa på idag…. Som tur är så är vi säljare av vårt hus så då styr man ju kanske liiiiiiite över när själva flytten blir. Det kanske finns nån härlig bloggläsare där ute som vill bo i kollektiv med oss? Det följer med en bebis som vaknar en del på nätterna och skriker efter välling. Det följer med en fet katt vars stora mål i livet är att äta, sova, jama efter mer mat, sova…ja ungefär så! Det följer med 2 tonårsbarn som ibland har lite svårt att hålla sams, som skräpar ner en del då deras morsa curlat lite. Det följer med 2 zombieföräldrar som inte sovit ordentligt på närmare 1,5 år.
Det skulle väl vara trevligt???
