God förmiddag säger jag som vart vaken sen 05.45. Milobebis sov lite längre men jag har så mycket att tänka på just nu så funderingarna drog igång direkt.

Funderingarna landar mycket vid Milobebis dop som närmar sig med stormsteg. Nästa lördag är det dax. Vi har kliat oss i skallen om huruvida vi ska ha dopklänning till Milo eller inte? Efter att till slut ha sökt mig in på dopguiden kände vi båda att klart ungen ska ha dopklänning. Det finns INGA MÅSTEN när det gäller sånt men eftersom den där klänningen faktiskt har ett ganska så starkt symboliskt värde och att vi valt ett kyrkligt dop så får Milobebis ha en dopklänning. Jag kommer att sy den själv. Jag sydde Thedde & Elliots dopklänning oxå. PIUUH….men med bra mönster så är det bara o köra!

Igår var jag, husbandet och Milobebis i Kista galleria och shoppade dopkläder till oss. Hittade inget kul till Milobebis men jag och Tony hittade. VI ska ju på lilla Mejas dop nu på söndag också så det måste ju fixas lite till det oxå!

2 klänningar från LINDEX och så tvingade husbandet mig att köpa den här lilla jeansbikinitopen från H&M Divided. Vet bara inte när jag ska ha den? 🙂 I sängen kanske? 😉 Klänningarna var ett kap, 299:- och 149:- Som hittat för en mammaledig fattig stackare. Jag föll för det här långa som är lite "inne" nu. Jag ÄLSKAR långa klänningar och tror att det är det enda jag ska gå i i sommar. Underbart skönt. Magen kan puta fritt :). Sånt gillar vi.
Husbandet köpte sig ett par "stekar" brallor som Thedde säger. Tajta chinos och en röd/vit rutig skjorta. Han såg så fiiin ut i allt det där. Och äntligen så tar vi på oss lite färg jag och husbandet. Vi har varit svartklädda i 1 år nu! 🙂

Ja det var det…. nu ska jag packa lite tavlor som ska skickas idag. Hörs senare igen.

Tror jag behöver rikta ett litet förlåt till min lilla familj. Min PMS är äntligen över, min mens kom igår och jag känner att jag fått mitt vanliga humör tillbaka.

Känns som min PMS blivit värre! Kan det bli det för varje barn man föder tro? Det är helt galet…. Den här gången kändes det som jag hade behövt åka o bosätta mig i skogen med endast ett vindskydd till hus och sitta o sura på en sten. Eller kanske t.o.m fultjurat lite. Sådär så snoret rinner och munnen förvrids i en ful grimas.

Det är jobbigt när det känns som man vill strypa nån, dra till en annan på käften, inte umgås med folk eller ens sätta sig i en diskussion för att man är rädd att man flippar. Allvarligt…. vilket jäkla skit vi kvinnor får dras med.

Inte nog med att man svällt till oigenkännlighet, skitit ut en hörnsoffa på tvären 3 ggr…man ska få hängpattar kånkelbär och PMS på det oxå. Är det verkligen rättvist??

STACKARS husbandet, han har verkligen försökt förstå mig den här gången. Jag har verklligen försökt förklara hur man känner och att man faktiskt inte känner igen sig själv när det är såhär. Man går runt i ett aggressivt töcken och muckar med allt och alla. Är lite småsvart i ögonen hela tiden och känner sig allmänt jäkla skitful.

Ungarna duckar bara man går förbi liksom. Katten sitter klistrad på väggen och silverfiskarna i badrummet har för längesen dränkt sig själva i toan.

Men men, några tabletter vill jag inte äta. Finns det nåt, i naturlig väg att göra? Hjälper det med nåt överhuvudtaget. Eller ska jag börja bygga mig ett vindskydd  till nästa PMS?

GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR….kul att mina inlägg kommit in!!! NOT….förbannade jäval skit. Ska laga mat nu och banka huvudet i spisen, återkommer!