
Tröttmössor på morgonpromenad!

Tröttmössor på morgonpromenad!

Kan hålla själv 🙂
Javisst, till slut så fick vi fram lite kläder. Det gick väl sådär att få på honom det här, han tyckte inte att det var lika kul som sin mamma. Men men, jag kände att bara jag fick på honom allt det här sen får han själv välja vad han skulle ha kvar. Håret plattades till, sen tror jag inte att han vill ha kepsen och inte heller byxorna uppvikta på det där sättet. Resten var ok, och då konstaterar jag att det enda som är skillnad mot hur han ser ut annars än skinnjackan. Det kan man kalla maskerad 😉
Jag har försökt skänka pengar här nedan men det funkar fan inte, vet inte vad som är fel. Måste nog kolla upp om jag gjort nå galet med inställningarna??
Elliot som är en pojke med GOD framförhållning…..NOT!!!!!
Han ringde nyss och sa att han ju skulle på den där 80 talsfesten idag. OK sa hans mamma och gick i taket. Hur hittar man 80 talskläder till sin unge på 2 timmar???
Nu har jag i alla fall gjort ett tappert försök på google och blivit påmind om hur jag faktiskt själv klädde mig på 80 talet. Jag har väl lite koll på hur jag ska klä ungen nu, men det blir inte lätt.
Återkommer med det färdiga resultatet sen.
Fick ett samtal i fredagseftermiddag, stod på ICA bland alla människor och ville hoppa in bakom mölkdisken eller skrika HÅLL KÄFT till alla. Men, det kan man ju inte göra så det var bara att fortsätta.
"Hej Nina, Lena heter jag och ringer från XXX" hör jag en trevlig röst säga.
SVÄLJ…..hjärtat börjar galoppera.
"Hej Lena" säger jag och tycker jag låter som en tonåring.
"Ja, vi fick in ditt CV här och skulle vilja veta lite mer om dig. Jag läser här att du nu fått ditt tredje barn MILO och undrar vad du gör idag?" frågar Lena.
Hinner tänka att vafan, skrev jag inte det???
"Javisst, jag är mammaledig fortfarande." hasplar jag ur mig.
"Ok, då förstår jag. Hur skulle en eventuell anställning se ut för dig? Hur länge har du kvar på mammaledigheten?"
Mmm, jag har ju 100 år kvar på den men säger att jag har ett tag kvar och att husbandet gärna är pappaledig. Och det är han, meeer än gärna.
"Men vad bra, dom brukar ju vilja vara lite pappalediga!" säger Lena.
Brukar dom hinner jag tänka?
"Kan du tänka dig att träffas redan nästa vecka?" undrar Lena.
"ABSOLUT" säger jag innan Lena hinner avsluta sin mening.
Vi pratar en del annat men minns knappt om vad.
Så på tisdag runt kl 14.00 sitter jag och är förmodligen den tågresans nervösaste person.