Blöööök……. "citerar Cia"

Jag har börjat må illa…… för ungefär 3 dagar sen kände jag det för första gången.

Jag har säkert nämnt illamåendet från helvetet när jag väntat mina grabbar. Ja, alltså allt börjar som ett sött litet illamående (hur nu det kan va sött). Man får lite svårt för dofter, helst matos och parfymer. En dag satt jag i köket med dåvarande sambon……och plötsligt: "uäääägh" får jag en kväljning. Efter det var det som o trycka på en knapp, en knapp som gjorde mitt liv till rena rama helvetet i ungefär 7,5 månad.

Jag spydde högt, lågt, mittemellan, idag, igår alltid….. Ibland uppemot 20 ggr per dag, en gång i halvtimmen! Jag spydde om det luktade nåt, om jag kände matos, om jag såg nåt äckligt på tv:n, om sambon hade bäddat rent i sängen (då låg jag på en kal madrass på vardagsrumsgolvet)….. till slut spydde jag när jag såg honom, ja sambon alltså! Allt i vårt hem skulle vara luktfritt, diskmedlet, schampot, roll-on, skurmedlet…ALLT! Till graviditetn hör ju att äta mycket…eller åtminstone att äta! Jag kämpade med de varje dag, grät när jag behövde äta eftersom allt var så jävla äckligt! Dessuomt visste jag att det så småningom skulle komma ut….o då ville man att det skulle vara lättspytt! Till slut fick jag fick i mig en vindruva o lite vatten per dag….. När jag väntade Elliot så flyttade dåvarande svärmor hem till oss, hon tog hand om Thedde vilket jag inte klarade! Hade jag behövt byta en blöja hade jag nog dött….. hade jag behövt torka snor hade jag spytt ner ungen.

Hon ringde til sjukhuset ett flertal gånger o undrade om det verklgien skulle vara såhär?? "Hon mår ju så dåligt" sa hon snällt…. "Så länge hon behåller vatten är det ingen fara" svarade den snorkiga barnmorskan! Hon hade då FAN ALDRIG mått illa vid en graviditet! Det värsta var när de skulle fortsätta sjukskriva mig…. kommentarer som: "Snäpp upp dig, tänk inte på det!" Hade kunnat få mig o slå ihjäl nån! Eller: "Jag tror att du känner efter lite för mycket, gör andra saker" hade kunnat få mig att dränka mig själv! Vem i helvete är så jävla dum i huvet???? Allvarligt…..om nån sagt: Hoppa fallskärm 30 ggr på raken så går det över hade jag gjort det! Även om jag dött på kuppen! Jag gjorde allt jag kunde, åt starka tabletter, gick på akupunktur, stack hål under tungan (kinesisk lära)..ja ALLT!

En dag när jag kommit till v. 12 hade jag ätit typ 4 vindruvor på 4 dagar….. fått i mig ett halvt glas vatten så ringde jag igen! Jag grät som ett barn och frågade om jag fick bli inlagd? Då hade jag kräkts oavbrutet i 6 veckor. Varje gång jag kräktes kissade jag på mig av trycket ner i magen…. ja av själva graviditeten! Barnmorskan svarade att det nog var dax att komma o ta lite prover. Proverna var katastrofala…. jag hade afrikanska kvinnors svältvärden i kroppen, ketoner i kisset….. Jag blev inlagd direkt, bebisen kollades upp och sen blev det dropp i en vecka! Såå skönt att slippa försöka äta. Bara ligga o ibland kissa…. Fick börja ta små smakportioner efter några dagar, jag grät när jag åt minns jag….. potatissoppa var det. Jag grät floder o ville inte medan de tvingade mig att prova. Den helgen kom jag hem på permission…. började med att spy ner hela hallen hemma! Grät floder, ringde in o ville komma tillbaka…"Nej" sa hon…. "du ska vara hemma den här helgen". Jag fortsatte spy…

I vecka 16 började det vända lite smått…. jag började så smått börja va ute korta stunder! Jag gick o klippte mig med en ica påse i famnen. Har aldrig sett en frisör klippa så fort…. I vecka 20 minskade kräkandet avsevärt! Resterande 20 veckor mådde jag bara spyilla, spydde nångång ibland bara!

Nu kanske en del undrar hur i helvete man kan vara så dum i hela huvet o ge sig in i det en gång till! Ja, det kan man undra…o jag blir lite ledsen när jag känenr att illamåendet kommer krypande, min stora förhoppning har legat i att jag nu har en ny man. Då BEHÖVER det ju inte bli lika illa….. jag hoppas fortfarande!

Beslutet att ge sig in i detta igen har vart ganska lätt!

Att se husbandets ansikte när han ser barn……..får mitt hjärta att gråta, o vilja ge honom 14 barn om det är så!

Att ge den här gåvan till honom, att han ska få vara med om att få bli förälder som är det absolut häftigaste jag varit med om, det skulle jag aldrig kunna låta bli att ge honom!

Att se husbandets ögon när vi var på ultraljud o de såg en liten prick där i livmodern får mig att känna att det är värt varje spya jag kommer lägga från och med nu!

Det här är min kärleksförklaring till honom!!! Å jag älskar det här lilla livet redan…..

Men, blir det som då…har vi en jobbig tid framför oss, men vi ska fixa det med lite gråt o tandagnisslan! Om allt vill sig väl så kommer ett pyre till oss i slutet på november!

Sitter och slår ihjäl lite tid, väntar på ett viktigt besked (går inte in på det närmare än så……)

Det var så annat när vi var unga….. ja alltså jag! Om man tänker att jag var ung mellan nånstans 17-23. Sen blev jag mamma och blev tvungen att bli vuxen!

När någon lyckades bli berömd för sina prestationer så låg det oftast ett jäkla slit bakom.

Ta tex att bli känd genom sin sång…. När jag var ung så fick de som ville bli upptäckta snällt spela in en demo och skicka ut till olika skivbolag för att "eventuellt, om, ifall att "bli upptäckta!

Idag anmäler man sig till IDOL, popstars, fame factory o allt vad det heter…… spelar ingen roll om du sjunger skitbra eller skitdåligt…bara du är en lite slemmigt söt bratzpojke så räcker det till ära o berömmelse och en massa skrikande tonårsbrudar.

När jag var ung så dansade jag jazzdans, jag turnerade….. vi gjorde några framträdanden! Det var superkul verkligen. Jag träffa kille….blev kär o glömde bort all sport jag nånsin sysslat med. …inklusive dansen. Johanna min kompis…hon fortsatte….. och blev hyfsat känd inom sin genre som var modern dans. Idag är hon en pensionerad dansare….det var hon redan vid 28 års ålder ungefär. Dansares kroppar slits fruktansvärt….inte har hon blivit rik på dansen heller!

Idag anmäler man sig till "So you think you can dance"…. får 500 000 kr och en danskarriär…bara sådär! PANG….de som varit nästbäst får oftast oxå en hyfsad karriär! Förresten….alla de som kommit till finalen får väl en schysst räkmacka att glida fram på!

Johanna då?? Hon är i klass med vissa i amerikanska " so you….bla bla bla" . Men inte fn hjälpte det för vi föddes typ 20 år för tidigt! Det fanns inget "So you think you can dance" eller "Floorfiller" då!!

När jag var ung så försökte vissa ambitiösa ungdomar skriva en novell…kanske tom en bok…. de som var riktigt målmedvetna skickade sina verk till olika bokförlag eller någon tidning!

Idag skriver du en mode/bla bla bla bla blogg, är 17 år och tjänar 50 000 kr rent i månaden!

Slutligen så fanns det även ungdomar på min tid som ville bli kända….kanske utan nån anledning. Men ni vet, florera i kändiskretsar, dricka gratis sprit och få gå på premiärer på Alexandras!

Idag slänger du dig in i en såpa av nåt slag…… du kan välja på att knulla i big brother huset, vara en mamma me 3 ungar o leta nytt hugg, vara bonde, leva på en öde ö….ja you name it……

Nu till min undran och min bitterhet!!

Är det verkligen prestationer att knulla i big brother huset???

Är det en prestation och skriva en bla bla bla blogg?

Är det en prestation att ha en slemmigt slickad vaxfrisyr och sjunga illa?

Jag bara undrar??

Ja, alltså…jag tror inte att jag är sådär vanlig när det gäller att aprilskämta med sina barn.

Förra året tänkte jag nämligen att nu jäklar ska jag få till ett riktigt rejält 1:a april skämt för ungarna, jag själv är nämligen den mest lättlurade person som går i ett par skor! Katten är värre men å andra sidan går inte han i några skor….

Nåväl…. Några dagar innan första april förra året köpte jag små dvärghamstrar till mina söner, då 8 och 11 år! De hade tjatat om dessa och jag åkte och köpte 2 stycken med tillhörande bur och allt. Lyckan var total när jag överraskade de båda, tårarna rann på ungarna och de kunde inte tacka sin mamma nog.

1:a april dök upp och jag filade på mitt skämt….. på eftermiddagen lyckades jag få mitt tillfälle att dra skämtet. Maken stod bredvid ovetandes om min djävulska plan.

Vi hade precis köpt ett hus och så smått börjat diskutera flytten, varpå den stora sonen frågar när det är dags att flytta till huset?

"Att bero på flytten" svarar jag, "så kan vi nog inte ta med hamstrarna, de mår fruktansvärt dåligt av att flyttas på och kommer säkert inte att överleva den". PANG, där satt den tänkte jag…..

Den lilla sonen brister ut i norra Europas största gråt, formligen skriker ut sin gråt…… sätter sig på hallgolvet och hulkar. Den stora sonen tappar hakan som också vid det här laget har börjat darra. Maken kollar frågande på mig med en sådan där blick som att "VAFAN, ÄR DU INTE KLOK ELLER?" blick!

APRIL,  APRIL nästan skriker jag och as flabbar….YES, jag lyckades lura dom! HELNÖJD med min egen prestation!!

Den lilla sonen springer upp på sitt rum och gråter fram: " Snyft, näääej, det där va inge kul april skämt". Den stora tittar på mig som om jag är mamman från helvetet, "Vilket jäkla skämt mamma" säger han o glider in i vardagsrummet! Maken tittar på mig, skrattar lite och skakar på huvudet.

Då inser jag att det kanske inte var ett skämt lämpligt för en 8 och en 11 årig pojke! Jag inser att jag ju faktiskt är deras mamma och inte borde dra ett sånt rått skämt….

Det liksom sjunker in vad jag egentligen precis sagt……..

Ja, ni hajar ju…. Kände mig jättehemsk efteråt och fick tillägna resten av eftermiddagen till att trösta Elliot som inte riktigt kunde släppa det! Grabbarna pratar än idag om sin mammas hemska april-skämt! Vet att de även berättat på skolan om det…. Hmmm…

Jaja, så kan det gå! I år struntar jag i att göra något 1:a aprilskämt!

// The evil mom = Nina

Aaaaaah LEDIG…..smaka på det ordet! Börjar med ett skönt L…fortsätter sen med ett lent Eeeeee……. D känns nästa lite hårt i sammanhanget men rätas ut av ett strikt I för att landa i gungande G. VAH…är det inte ett skönt ord så säg?!

Solen gassar ute…. okej, vyn blir lite förstörd då jag kollar strax utanför fönstet för där ligger en sån jäkla sophög av allt bråte som blivit av badrumsrenoveringen….men…skit i den nu…. vi ska till återbrukat imorn har jag bestämt!

Ett skönt ljud av tvättmaskinen och torktumlaren ljuder i rummet, dom är ÄNTLIGEN igång….TACK MICKE FÖR ETT FANTASTISKT JOBB……Tack Ulle för att vi fått låna din gubbe några kvällar……..ni vet inte hur mycket det betyder för oss!!!!! Har redan börjat planera tack middagen……;)

Jag hör dock inte ljudet av torktumlaren så noga då Elliot dammsuger upp myrorna vi har på golvet. Jaja….rätt åt dom….. dom kan ligga där i påsen o gotta sig på smulor istället för o gegga ner våra golv. Vafan får man myror för? Var lägger man mygiftet…utanför eller inne….. dör katten av giftet? NOLL KOLL fast jag är husägare!

Katten är så ointresserad av myrorna oxå…kan han inte äta upp dom? E inte det kul…eller gott?

Kräsna kattskrälle….

Jag var med om en rätt annolunda grej igår….. Jag fick ett massmejl som jag till en böjran trodde var ett skämt. Ju längre jag läste på mailet desto mer övertygad blev jag m att detta inte var något skämt utan ett rent och ramt "Säga rakt ut vad man tycker" mejl. Jag blev kallsvettig och nervös…

En utav mina vänner fyller 40 inom kort. Hon har bjudit de flesta på Öppet Hus över mejlen. En utav hennes vänner, känner henne inte personligen, svarade i ett mejl. Ett mejl som hon skickat även till de som var med i själva mejlinglistan….

…..hon förklarade där hur besviken hon var på henne som vän, att hon inte skulle komma på hennes 40 årsfest, att hon bara i första hand tänker på sig själv och att hon i stort sett sade upp deras bekantsap på detta sätt!

Där satt jag och kände mig som jag tjuvkikat i nåns hemliga brev, fått veta något jag absolut inte ville veta….o var inblandad plötsligt!

Mejlade genast vännen till mig som fått detta brev att något missförstånd måste skett, jag har fått mejlet och att jag inte trodde det var meningen…..

Efter det följde ett ordbajseri…..som jag egentligen inte ville veta av. Tjejen som avsade sig inbjudan hade sänt detta mejl till samtliga för att alla skulle få veta var hon stod och varför….inte alls kul…för någon…..

Är detta nåt kvinnligt?

Skulle en karl göra så? Skicka ett sånt mejl där han i stort sett förklarar vilket ärsel den andre är?

Tror inte det….. han skulle säga det…..öga mot öga…..kanske t.o.m dra tillden andre….. men inte göra på det där sättet.

Varförär kvinnor så elaka på varandra ibland?

AVundsjuka?

Självhävdelse?

Elakhet?

Vet nån? Jag tycker i alla fall att det är förjävligt….. skulle en vän till mig göra så…….FY FAN säger jag, TA DET MED MIG!!! Inte med alla andra och mig….. utan bara MIG!

UJUJUJ…..sååå glad att jag inte var den som var inblandad!

Trallallaaallllaaaaaa…nu ska jag byta tvätt! Tjihooooooo….