niiinis.se

Padelträning & tjejkväll

Hej vänner!

Igår var min dag fullbokad av både jobb men också av roliga saker. Det är skönt att ha och göra när man är lite ledsen, har så otroligt många funderingar om allt nu. Existentiella frågor varvas med sorg och att försöka fånga livet på bästa sätt. Milo har också haft en del funderingar, hela familjen påverkas av sorg, så är det ju. Allt känns så konstigt emellanåt, som att det inte hänt. Som att Eriks kommentarer ska dyka upp i flödet, man har på något vis svårt att fatta att han inte är här mer. Så jäkla märklig känsla.

Jag var lite tveksam till om jag skulle åka till Hannahs event igår men efter att vi sms:ar lite så kände jag att det skulle bli bra att komma iväg lite. Först började hela morgonen men pappersarbete bl a och sen iväg för att få min första padellektion. Har haft den inbokad rätt länge så det var riktigt spännande att det äntligen var dags.

Tony följde med och knäppte av lite bilder medan vi körde. Så kul och se, här ser jag också allt som han präntade in i huvudet på mig. Ut med armen vid tillslag t ex.

Min tränare heter Fredrik Lindblad, en utbildad padeltränare med gedigen padelvana. Han har spelat padel i 100 år typ. Så jäkla duktig och jag kan säga såhär. Allt jag någonsin lärt mig och tagit för vana kan jag radera. Bara hur jag höll racket fick jag radera. Haha… Hade t ex aldrig slagit ett singel backhandslag, igår stod jag och mosade jag vet inte hur många. Trodde jag hade svag handled, men det hade jag inte. Haha! Så häftigt! Ska bli så galet kul och fortsätta med det här framöver. Jag har en lektion i veckan bokad. Kan säga att träningsvärken är brutal idag, man använder låren en hel del…. Piuh! Men också träningsvärk i hela överkroppen. Wow! Vart ska detta ta mig?

Efter padellektion hade jag egentligen ett samtal inbokat med ett medium men hon fick förhinder så det samtalet tar vi på måndag istället. Blev ett litet antiklimax för jag var så oerhört laddad, men det var ok att det skjuts upp. Jag var lite stressad igår.

På kvällen igår var jag nämligen inbjuden till ett event med Hannah. Hon hade samlat ihop ett gäng tjejer som skulle bli bortskämda på Beauty by ES. En salong i Märsta som har massor med härliga behandlingar, allt från avancerade ansiktsbehandlingar till bryn, fransar och naglar.

Det blev en hel del gott att äta på. Presentation av salongen, sen fick vi även fantastiska masker som gav helt sjukt glow. Ni som följer mig på Instastory kan se när dessa masker var på, de täcker nämligen allt utom näsborrarna. Det gav många skratt kan man säga. Det var riktigt mysigt med tjejhäng och skönhet, åkte sedan hem vid 21.30 tiden. Tjejerna fortsatte vidare.

Nu ska jag ta tag i dagen. Lördag, och den står helt öppen. Riktigt skönt. Vi har lite småplaner men vi får se var dagen tar oss. Älskar att låta helgdagar vara lite som dom är och komma som dom kommer.

Vi hörs sen!

Kram Nina

Om sorgen

Godmorgon vänner!

Jag är på väg till Stockholm för att sätta om mitt hår. Jag har ju tejp-extensions och de behöver flyttas upp regelbundet. Ni ska bara veta hur de ser ut i mitt huvud nu, de hänger ned och tejpbitarna sticker ut här och var. Men nu så, nu blir det ordning igen.

Tack för alla fina hälsningar här angående Eriks bortgång. Ni anar inte hur min Facebook sett ut under några dagar nu. Det är verkligen nu det syns hur älskad Erik är. Överallt står det om honom och alla människors erfarenhet om honom. Vilken lycka och glädje han alltid bringade. För vi älskar Erik fortfarande även om han inte finns här. En sådan kärlek dör ju aldrig även om Eriks kropp dör, vi älskar ju Eriks själ och det kan inte ens döden ta ifrån oss. Det är på något sätt min tröst nu. Att jag aldrig kommer glömma honom och att den kärlek man känner för honom alltid kommer finnas kvar. Han är så närvarande fortfarande så det nästan är läskigt. Så att om jag bara räcker ut min hand så känner jag honom.

Jag har känt mig lite vilsen i min sorg. Som att jag inte vet hur jag ska vara. Låter kanske konstigt men jag har känt mig konstig. Men jag försöker tänka att allt nu är ok, man får vara som man vill och känna som man vill. Man kan inte försöka påverka det, det måste få vara ok hur den än är och det känns befriande. Igår var jag och spelade padel, svettades och skrattade. Det var oerhört skönt. Jag vet också att Erik, som var en av de levnadsgladaste jag kände, aldrig skulle vilja att vi deppade ihop här. Jag vet ingen som njöt av livet som Erik, när han pratade om fotboll så intensifierades hans blick på ett sätt som sa att detta är något att insupa med hela sitt väsen. När han njöt av fotboll så njöt han av det på ett sätt som var mycket mer än andra. Som att han vunnit 10 miljoner. Förstår ni vilken gåva? Så vill jag också njuta av livet. Som att det är så mycket mycket bättre…. Vi har så mycket att lära av Erik. ❤️ Jag är glad att jag fick lära mig. Nu ska jag bara öva som fan…. Jag vill leva fullt ut. Alltid, så länge jag finns här.

Vi hörs sen igen vänner.

Kram Nina ❤️

Farsdagstips!

Reklam för Me and my Boo Boo.

Ett litet farsdagstips innan jag somnar här i soffan! Beställer man innan midnatt så är man garanterad att få sin beställning innan FarsDag.

10 kr går på varje armband går direkt till Zuicide Zero. ♥️

HÄR hittar du alla dessa fina armband. Tycker dom är så fina! Kika förresten runt på sidan där. Så mycket fint har dom.

Kram Nina

Min vän Erik har åkt till himlen

Till minne av min fina vän Erik 🕊🤍

Igår klockan 08.45 tog Erik sitt sista andetag. Vi har under en kort period vetat att det var såhär det till slut skulle bli. Erik har kämpat med näbbar och klor, han har lagt hela sin själ vid att försöka bli frisk. Till slut gjorde några riktigt envisa infektioner och cancern att det inte längre gick.

När vi var i Schweiz följde detta med mig varje dag. Tankarna var hos Erik mest hela tiden. Jag ville bara hinna hem för att hälsa på honom, men jag hann inte. Inte så länge han levde. Däremot var jag till honom igår och sa farväl. Han låg fridfullt i sin säng på palliativa avdelningen med så många nära och kära omkring sig. Omsvept i Liverpooltröjan men kepsen på. Vi alla grät där i rummet. Det var en väldigt fin och betydelsefull stund för mig. Jag var rädd till en början men jag behövde bara tänka på att det ju var finaste Erik som låg där så blev jag lugn. Han hade lämnat sin kropp, det såg man. Men jag tror att han susade därinne och omslöt oss med sitt underbara sneda leende. Han har en oerhört fin familj, det var så fint att få se alla dom där.

Det är exakt såhär som på bilden ovan jag minns honom. Oftast i någon cool huvudbonad på. Alltid coolt klädd. Tatueringarna på armarna och så det där leeendet och de snälla ögonen. Alltid med något positivt att säga. Erik har alltid varit så stöttande och hejat på. ”Nina, skit i vad alla andra tycker och bara kör, du är så jävla cool” sa han. När klänningarna släpptes i somras ringde han och sa: ”Alltså fy faaaaaaasen vad snygga klänningar Nina”. Nu kör du så det ryker.”

Vi gjorde en insamling till Erik och samlade ihop nästan en halv miljon kronor. Med dom pengarna (och lite till) har han varit och fått behandlingar i Tyskland. Den första gjorde honom så oerhört pigg. Han kom hem och lös av liv. Han började golfa och umgås med vänner, hoppet tändes i hans snälla ögon. Jag sprang på honom vid hamnen och fick krama honom, jag var så glad över att se den där glädjen i honom. Han var så tacksam. Men vad gjorde vi egentligen? Vi startade en insamling och många valde att hjälpa till. Så jobbigt var det inte men betydde livet för Erik. Ett liv som han fick leva runt 8 månader extra. 8 månader extra av umgänge med sin dotter som han älskade mer än något annat på jorden. 8 månader av golf och ett hopp. Han hade sagt till Aslan att de där månaderna betydde så mycket för honom. Det gjorde det för oss också.

En av våra träffar. På våra träffar både skrattade och grät vi. När en vän är sjuk så är känslorna på ytan. Man känner så oerhört mycket. Man vill också göra allt man kan för att göra vännen frisk.

Här var vi i parken och fotade för ett reportage. Han frös så om fingrarna, cellgifterna gjorde så fingrarna inte riktigt funkade som de skulle. Ändå så jäkla tapper och stark. Ända in i det sista har Erik varit så stark, hans rum har fyllts av vänner och familj för jämnan. Han har hela tiden haft ett skämt på lut, bjudit på ett stort leende. Pratat gamla minnen. Den palliativa avdelningen älskade förmodligen honom för han blev vän med alla.

Erik! Jag vet att du är hos din bästa vän Jonas nu. Att ni kan sitta där, snacka om fotboll och ta en bärs ihop. Himlen har just blivit en ängel rikare, det himlen kanske inte vet än är att den ängeln är en av de finaste som någonsin funnits. Det kommer inte ta lång stund förrän himlen får erfara det, du kommer charma alla du träffar där också och har förmodligen redan bjudit alla där på kebab med mos som du älskade. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Tack för alla våra fina samtal. Tack för den här resan jag fick vara med på. Tack för ditt goda hjärta, din vackra själ och för att du alltid fick mig att känna mig fantastisk. Ingen är och kommer någonsin vara som du.

Låt livet i himlen fortsätta min älskade vän! ❤️🕊

Sista dagen i Schweiz och ett vemodigt farväl

ⓘ Inlägget innehåller annonslänkar

Halloj & Gokväll!

Ska snart ta kväll, tror t.o.m. att jag ska gå och lägga mig i sängen och vila. Som HSP person blev flygningen och allt lite mycket för mig. Så nu har jag jobbat hemifrån med morgonrock hela dagen. Känner mig hängig så behöver ladda om lite.

Ja vår sista dag i Schweiz blev solig och härlig. Vi tog en promenad till Theddes lägenhet för att hämta hans bil och ta oss till matchen i grannstaden.

Kvistade förbi denna enorma rosmarinbuske, den där skulle man ha utanför dörren. Då skulle man ha rosmarin i 5 år.

Gick också förbi detta drömhus som ligger med utsikt över bergen. Så fint!

Vi gick också förbi ett av alla destillerier. Såna fanns det väldigt gott om även om det bara finns ca 3000 invånare i Maienfeld. Vinrankorna står verkligen på rad.

Kan säga att det var mäkta smarrigt att mumsa på den här syltmunken. Innan Theddes första match började hann vi med ett besök på bageriet. Vi fikade så gott, t.o.m. tet som jag fick smakade magiskt gott.

Laddade till tänderna satt vi på läktaren och vinkade åt Thedde. Det gjorde vi varje gång, blev nästan som en sån tur-ritual.

Så galet nervös match så vi alla höll på att gå åt! Detta var U21 laget. Till slut vann de på Golden Goal i förlängningen. Efter denna så var det bara för Thedde att ladda om och ta hand om herrlaget som hade match direkt efter. Också så himla spännande som de till slut vann.

Vi fick uppleva allt på den där läktaren! Schweiziska klockor och allt som låter högt fanns på den där läktaren alltså. Så kul att se. De går verkligen in för sin innebandy.

På kvällen efter matchen packade vi ihop. Morgonen efter var det dags att åka hemåt. Det såg inte så lovande ut med min väska här. Men den gick igen. Haha… chock!

Det var med vemodigt hjärta jag knäppte av sista bilden upp mot bergen innan vi gick mot tåget.

På kvällen kom Thedde över till oss och vi sa hejdå, fällde en pyttetår men kände mig stark. Annat var det när han kom för att säga hejdå till oss på morgonen vid tåget. Åh herregud vad tårarna forsade när vi vinkade när han stod kvar på tågstationen. 😭😭😭💔💔💔 Kände som hjärtat skulle brista. Vill skrika ”Följ med hem och sluta upp med dom där dumheterna”. Men jag vet att detta är något av det bästa han kommer ha gjort i sitt liv. Den utveckling som han kommer få erfara kommer verkligen vara fantastisk. Så det är klart han ska vara kvar…. Men hade jag fått välja fritt från hjärtat hade jag sagt åt honom att nu fick det vara slut på dumheterna. Haha..

LX1250 mot Stockholm väntade vi på. Vi började med frukost på flygplatsen.

Lite spex när den här ungen ska vara med på bild. Haha….

Vi var tidiga till flygplatsen så det var riktigt skönt att ta det lugnt och inte stressa. Fick dock sån jädrans hjärtklappning. Får för mig att kaffet kanske inte var decaff fast det stod så. Det dumma var att det satte igång lite katastroftankar i min kropp och knopp så flygningen blev lite jobbig för mig till en början. En del av de där panikkänslorns återkom och det var lite som förr när jag fick panikattacker. Fick jobba stenhårt med mig själv. Tack och lov så lättade det lite, fick också ta ett par glas bubbel väl uppe i luften så då lugnade jag ned mig.

Detta kallas för Ninas survival-kit. Lyssna på ”Shiver” med Ed Sheeran på repeat på hög volym. Av med masken (man får ta av om man dricker eller äter). Och ett glas champagne. Älskar förresten mitt Airpod case från Ideal of Sweden. Finns HÄR. Finns massa fina att välja på HÄR.

Milo och Tony spelade spel framför mig. Jag fick sitta lite för mig själv som en vinkärring jag. 😂 Tony skulle köra bilen när vi landade så han drack alkoholfritt. Annat var det som sagt med vintanten bakom.

Skönt också när maten kom, då kunde man fokusera på sånt och alldeles snart så var jag på banan igen och det kändes helt ok att flyga.

Milo fick äntligen sina Macarons. På vägen dit så såg han att det fanns att köpa men då hann vi inte. Nu var han snabb på bollen och så fick han äntligen sina Macarons. Det är lite kul med det här. Jag har bakat det kanske 3 ggr i mitt liv och lyckades en gång. Svåra jäklar att baka det där tycker jag så jag gillar det inte överhuvudtaget. Nej men då är det såna han gillar mest av allt! Hur typiskt?

Till efterrätt….världens godaste choklad! Är det något Schweiz kan så är det sin choklad och sin ost.

Bilder uppifrån 10.400 meter höjd. Maffigt och samtidigt lite läskigt. Landade sedan i ett regnigt Stockholm. Jag var så svettig om händerna så telefonen sladdrade runt lite hur som helst. Landningen genom de tjocka regntunga molnen blev lite hoppig och svajig. Ogillar det så starkt. Men man har inte mycket att säga emot, det är liksom bara att genomlida det.

Glad varje gång jag gjort det och klarat av det. Det innebär att jag utsätter mig för det för att få uppleva saker och som i detta fall få träffa min son.

Såhär såg vägen hem ut sen. Regnigt, mörkt och blött. Det var dock mysigt att landa hemma hos Mellan och Majlis. Hon blev glad över att se oss, och vi henne.

Thedde har skickat bilder idag och solen har gassat från en klarblå himmel i Schweiz. Det hade känts lite konstigt att vi inte längre var kvar tyckte han. Men han var glad att vi varit där och fyllt på energierna. Han är familjär vår pojke och det tycker jag är så härligt. ❤️

Nu ska jag snart krypa ned i sängen, tar en liten ”nattamacka” bara.

Kram Nina