Hej Älsklingar!

Hoppas er dag varit bra? Min har varit lite dränerande. Mycket jobb, mycket känslor och så har jag ätit dåligt. Är just i detta nu svinhungrig men har mat på gång, en alldeles för sen middag för mig.

Så grå och tråkig dag idag.

Vi beslutade oss mitt i stressen att äta middag ute på Kinarestaurang och där tänkte jag att jag kunde äta stekta grönsaker. Det passar min kost nu när jag kör en form av detox i 28 dagar. Dock så ska man under inga omständigheter äta mat- eller rapsolja nu. Frågade vad de stekte allt i, matolja svarade hon och dom hade ingen olivolja. De flesta restauranger steker i billig olja, olivolja är inte en billig olja, så det slutade med att jag drack vatten. Haha….

Men jag skrattade inte då! Tvärtom så brände tårarna i ögonen men det ville jag inte visa familjen. Jag var så sjukt hungrig men kunde inte äta nåt. Tony höll på att få spunk. ”Nej, då skiter jag också i att äta här” utbrast han.

Jag förklarade att det var helt ok, att jag själv valt det här och att det är helt ok för mig att dom äter och jag när jag kommer hem. Ville absolut inte visa att jag var lite föööör hungrig och egentligen hade velat börja storgråta.

Detta är helt självvalt! Det får inte gå ut över min familj. Jag har haft problem med min mage sen 2013 och nu känner jag att jag måste göra något radikalt för att få bukt på mina problem. Därför har jag hoppat på det här med att rensa ur allt inflammatoriskt ur kroppen och äta läkande, men då krävs det att man är helt strikt. Allt skit ska rensas ur kroppen för att kunna läka, missar jag något nu så får kroppen börja om med utresning och läkning. Så nu får man egentligen inte låta stress eller annat i livet göra så att mat blir ett problem. Men det ville sig inte riktigt idag och då blev det såhär.

Sen är det ju såhär, jag ÄR känslig. Alltså norra Europas känsligaste typ. En HSP person (highly sensitive person) som jag berättat om tidigare. Är jag dessutom hungrig med för lite energi i kroppen är det ju som att dra ner en rullgardin på mig. Det blir liksom GYNATT av alltihopa.

Att vara såhär kan vara så jobbigt. Ibland önskar jag att jag kunde vara iskall. Inte känna. Bara köra på. Men hur är det ens? Jag har ju känslor i allt jag tar mig för – alltid. Vad det än handlar om!

SÅHÄR SER DET UT FÖR MIG (HSP-person) :

✅ Jag kan knappt titta på sorgliga tv-program, serier eller filmer. Det är som att jag går sönder inombords.

✅ Är det väldigt mycket ljud omkring mig blir jag galet stressad. Det kryper i min kropp av det och jag vill helst lämna platsen. Går jag på konsert så måste jag ha öronproppar.

✅ Sånt som andra kan gå obemärkt förbi har jag lagt märke till för längesen. Jag reflekterar vid allt!

✅ Jag HATAR att få vattenstänk på min kropp. HATAR! Det känns som ilande pilar när det nuddar min kropp.

✅ Jag får direkt en känsla av hur människor jag möter mår. Går jag in i ett rum där det varit dålig stämning känner jag det. Snackar någon skit om mig, känner jag det.

✅ Har jag haft en hektisk helg med mycket människor omkring mig och mycket intryck måste jag ha några dagar för återhämtning. Vara med lilla familjen, vila från intryck och landa.

✅ Sjunger någon vackert, eller någon vinner guld i en sport – då storgråter jag.

✅ Jag oroar mig ofta.

✅ När barnen gjort sig illa genom åren så har jag alltid fått enorma hugg i livmodern. Ibland har jag inte kunnat gå ordentligt.

Ja, detta var bara lite av vad det kan handla om för mig som HSP person. Det låter säkert inte klokt för någon som INTE är en HSP-person. Men såhär är det. Du som känner igen dig är förmodligen också samma som jag.

Nu ska den här HSP- personen (som ätit under tiden) ta kväll.

Tack för ni finns!

Kram Nina