Hej och hallå!

Äskar ring diskussionerna i mitt kommentarsfält. Jag inser att jag kan väldigt lite om ringar. Ni känns mycket mer insatta och kreativa med hur ni väljer att göra med era ringar.

Jag inser en sak till om mig själv, denna insikt blir starkare och starkare faktiskt. Det roliga är att jag alltid tyckt att jag är lite så ”easygoing” människa som är spontan och att det liksom aldrig sitter fast hos mig. Men så förstår jag att jag verkligen har så svårt för förändringar. T ex som det här med ringen. Hur kan jag ha så svårt att avvara den? Ni har ju gjort kreativa saker med era. Tagit bild på de gamla innan ni smält ned dom till nya. Köpt nya och låtit de gamla vara eller haft de på den andra handen.

Nä men där sitter det fast för mig. Lägga bort den fina som vi med skakiga händer beställde den där sommaren 2006. Det fina som står i den. Ska det försvinna nu? Ja men du hajar? Det sitter ju visst fast…. jag har svårt för förändringar. Det är bara att erkänna.

Egentligen är det ju knas. Jo men en relation förändras ju faktiskt med tiden. Vi förändras ju som människor så därför förändras ju också relationen. Varför skulle inte en ring kunna förändras då? Det är ju helt logiskt. Men nä, där tycker jag att det ska vara som det alltid har var varit. Ingen förändring. Läskigt annars ju.

Nä, detta behöver jag jobba på inser jag. Jag måste ta in förändring i livet som något positivt. Som att det är en utveckling. Det gör mig gott och det blir ett bättre flow förmodligen.

Nu till något annat. Det blev inget av med bröllopsdagsfirande för oss. Planen var att vi skulle åkt till Kajplats 9 i Västerås. Suttit på deras uteservering i solen och ätit god mat.

Men här låg jag och surade. Vi började tjafsa om en helt löjlig grej när Tony kom hem från jobbet. Jag blev förbannad och gick och la mig i sängen och ville då skita i allt, inklusive restaurangbesöket.

Under tiden som frun i huset låg och surade och pratade FaceTime med ”Mellan” så åkte mannen i huset och handlade mat och lagade mat åt sin sura fru. Favoriträtten också. Smörstekt torskrygg med pressad potatis, citronsås och iskall pepsi max. Då kände sig frun i huset jäkligt löjlig och blev snäll igen. Typ så!

Jag fick dessutom ett gäng med urvackra vita rosor. Då får man be om ursäkt för att man brusade upp och ge mannen i huset en stor kram och kanske lite rajraj. Haha….

Nämen fan hörni, ibland orkar man inte vara en större människa. Ibland orkar man inte vara förstående och försöka att inte brusa upp. Jag är en hetlevrad person, mitt finska humör sitter som gjutet i mig och lackar jag så reagerar jag starkt. Det är så som jag är, och det är ok. Men sen måste man svalna. Kasta vatten på elden, ta sig i kragen och låta den andra förstå att man brusat upp, det blev en konflikt men sen löser man den. Kom min nallebjörn, kram….förlåt för att jag brusade upp, jag älskar dig! ❤️

När vi stod där och kramades så säger han plötsligt:

”Här står vi och kramas och precis bakom dig ligger det en kattspya”.

Haha, å så fick han mig att skratta igen. Min människa, min fina människa! Det blev en fin bröllopsdag after all. Huvudsaken är att man är tillsammans. ❤️

Nu är det bara kväll kvar. Idag far vi iväg mot Gälleråsen på äventyr igen. Ni som vill hänger med på Instastory. Kommer nog skriva godmorgon här inne också innan vi far iväg.

Ha en din kväll. Natti natti vänner!

Kram Nina