Godmorgon!

Saturday in the house. En av favoritdagarna på veckan. Det är verkligen skönt med lördagar. Helst morgnarna. Ingen stress, inga barn som ska iväg, alla får ta allt i sin egna lilla takt och man får framförallt snuggla i sängen en lång stund. Det gör jag nu samtidigt som jag skriver till dig.

Det roliga är att jag var helt säker att Milo hade fotboll idag men det var bara imorgon. Så från att ha packat fotbollsväska och laddat för tidig morgon så blev det en slappmorgon istället. Så förvirrande!

Var på en supertrevlig middag med tjejerna igår som jag tänkte skriva om senare idag.

Igår var det lunchträning. Tyvärr så tappar jag lite följare när jag skriver om träning. Det är väl lite trist men eftersom det är en del av mitt liv och en del i att må bra i det livet så är det självklart att jag vill dela med mig av det till dig. Helst till er som kanske inte mår så bra, precis som det varit och ibland är för mig. Vi kämpar ju med olika saker i livet. Jag kämpar med förklimakteriet och en själ som är lite för känslig för allt. Så det enda jag kan göra då är att hjälpa mig själv att försöka må så bra jag kan. Vare sig någon gillar det eller inte.

Det finns människor som hatar att läsa om träning och så kan det ju absolut vara, vi alla gillar olika. Gillar du det inte kan du bara hoppa över dom inläggen eller så blir man själv peppad att kanske börja röra sig lite? Vad vet jag? Jag som i stort sett varit en soffpotatis som levt med svår pms och ett förklimakterie som fått mig att må riktigt dåligt har liksom börjat springa, klarar jag det så klarar alla som inte är sjuka eller har andra kroppsliga besvär det. Den här bloggen kommer alltid att spegla mitt liv som det ser ut just nu. Hoppas ni förstår.

Igår lunchtränade vi som sagt. Jag sprang 4 km på bandet. Tog nästan 34 minuter så jag är ju ingen snabbis. Men jag stressar inte med det alls. Är bara så jädrans glad att jag orkar springa så långt utan att stanna en endaste gång. Tony däremot sprang 6 km på typ 32 minuter. Han började efter mig så det är därför han springer i bakgrunden. Sedan körde jag mage och stretch. Måste vara noga med stretch.

Hur är reaktionen i kroppen då? Jag har kört på gymet nu i en månad, vad tiden går fort?! Jo men invändigt hur härlig som helst. Dock så skriker min kropp och undrar vad tusan jag håller på med? Tony hade likadant i början. Det är ju en galen omställning för kroppen alltså. Den är ju allt annat än van så jag har lite ont i knäna, i benen och öm i ryggen. Men jag försöker att inte skrämmas av det, dock så tar jag det lite lugnt ändå. Lyssnar in på kroppen och försöker inte pressa den mer än vad den klarar.

Tony känner inget sånt längre då hans kropp blivit van vid den ansträngningen. Han har bara en skön känsla efteråt och dit längtar jag.

Vi ska strax åka till gymet igen och då ska jag bara springa som uppvärmning. Sprang ju igår så kroppen är lite extra öm idag. Efter uppvärmning blir det styrketräning.

Nu upp och få i sig något litet innan träning. Vi hörs senare, kommer ett inlägg om tjejkvällen jag var på igår.

Kram Nina