Heeeeej!

Vilken dag det här blev?! Här hemma har det varit några tuffa dagar, Tony bet sönder sin tand för ett par dagar sedan. I början gjorde det inte så ont men så i förrgår kväll så small det bara till och blev en galen tandvärk av alltihopa. Hela den natten blev kaos och han rantade runt halva natten och försökte hitta värktabletter som hjälpte. Tack och lov så hittade jag alvedon så han kunde ta 1 Ipren och 2 alvedon. Perfekt om man har riktigt ont, det brukar bita rätt bra.

Han fick tid hos tandläkaren igår men de hade för lite tid att göra något åt tanden så de putsade lite och satt en provisorisk lagning. Detta gjorde saken ännu värre. Blir så arg, kanske bättre att inte görs något alls då? Inatt har han hoppat jämfota av smärta, ingenting har hjälpt. Efter att han ringt runt massor med samtal till halva Sverige i morse så konstaterades att INGEN ville ta sig an hans tand efter att ha sett plåtarna. Det var en knivig rackare detta tydligen. Men är det inte galet att de inte vill ta emot honom? Man blir ju rädd nästan…

Jag drog iväg i morse, lämnade Milo på skolan och åkte och jobbade men kände en sån oro i magen. Ingen orkar med tandvärk, jag har haft det själv och man blir fasen knäpp av det! När jag jobbat klart så hade han äntligen fått en tid i Bålsta. Det enda stället som kunde tänka sig att hjälpa honom. Tack Folktandvården i Bålsta, ni är bäst! ❤️

Tanden hade alltså krossats på något konstigt sätt så det fanns inga väggar kvar som kunde hålla ihop tanden. Dessutom var det en infektion i den så den gick inte att rädda, bara till att dra ut.

Jag satt på parkeringen i bilen utanför och jobbade undan det sista medan Tony var inne. Det tog lång tid därinne. Ni vet när man sitter och tittar till klockan med jämna mellanrum och tänker på om han lider där inne.

Han var såååå knäckt när han kom ut till bilen. Han var likblek och skakade i hela kroppen, har aldrig sett honom så. Dessutom var han blöt av svett på hela kroppen, byxorna bak var blöta liksom. Sköterskorna hade fått torka av stolen han låg i för hans huvud bara halkade runt. Det hade tydligen varit 2 tandkirurger och 2 tandsköterskor inbladade. Tandens rot var tydligen som en klumpfot så de höll inte på att få ut den, det blev till att bända och vrida och vända i 40 min. Jag vet hur det känns att ha en infektion i en tand, bara det gör så fasligt ont ju.

Min älskade man! Han är inte mycket för smärta och har inte så hög smärttröskel så jag kan bara tänka mig hur han lidit därinne.

Nu har vi bara ”snugglat” här hemma. Jag har tagit hand om honom och klappat på honom. Han är så trött och sliten nu efter sån galen värk i 2 dygn. Han som inte sovit ordentligt pga smärta och så det kämpiga besöket hos tandläkaren idag. Allt har givetvis förvärrats av att han inte ätit ordentligt på 2 dagar då han haft så ont. Han är inte en person som gnäller för småsaker men nu har jag verkligen sett hur jobbigt detta varit för honom.

Smärta och ingen energi i kroppen är ingen bra kombo, men nu har han äntligen kunnat äta ordentligt, fått medicin också så nu sover han som ett litet barn här bredvid mig.

Ska ta tag i lite sysslor här hemma nu, ville bara kika in och säga hej till dig innan jag tar kväll.

Kram Nina