Godmorgon!
Mycket tankar här på morgonen. När man är hemmavid mycket och i sina egna tankar så hinner man tänka, det kan jag lova er. Det är mycket som far i den här hjärnan alltså….
Ska faktiskt dela med mig lite tänkte jag.
Något jag märkt förändrats för mig när jag blivit äldre är att jag älskar inspirationen jag får. Det kan handla om all sorts inspiration. Ett instagramkonto som ger mig feelgood känsla, en blogg som motiverar mig att tänka annorlunda när jag är deppig, någon har köpt en ny snygg sittpuff som jag också blir sugen på, någon ger förslag på hur man får en morgon att bli så smidig som möjligt, någon tipsar om en fin och perfekt täckande foundation och någon ger mig ett ordspråk på något andligt som jag verkligen suger i mig. Jag älskar det och känner riktigt hur min energi fylls på av sånt. ❤️
Något jag också märkt är att jag inte längre har tålamod på samma sätt med saker som suger min energi. I morse så avföljde jag en (jag avföljer väldigt sällan) som länge gett mig inspiration, jag avföljde den personen överallt så att säga. Anledningen var att jag känner att det inte ger mig något längre, tvärtom så stör jag mig lite och då ska man sluta följa. Man ska aldrig hänga kvar för att få irritera sig, det ger varken mig eller den personen något. Tvärtom så sinkar det min energi, så varför fortsätta? Finns absolut ingen anledning.
Här på bloggen fanns länge en kvinna som störde sig så gruvligt på mig. Allt jag gjorde var fel. Hur jag såg ut var fel osv. Det var aldrig bra! Jag måste ha varit den där personen som sög hennes energi. Den här bloggen har modererade kommentarer som godkännes av mig och också av Tony. Till slut kände t.o.m Tony som inte är av den känsliga sorten att det behövde få ett slut. Det slutade med att jag sökte upp henne och förklarade hur jag kände med allt.
Det var en helt vanlig kvinna… mamma osv, inget hemskt troll som bara vill folk illa. Ibland tror jag att personen som vill vara elak kanske mår skit själv. Kanske genomgår något jävligt tufft och så får man se lite yta på någons blogg och så slinter det. Man kan helt enkelt inte låta bli att skriva något elakt då man är så inihelsickes ledsen eller trött på något i sitt eget liv. På något sätt har jag förståelse för det, dock så har jag noll förståelse för när man börjar skriva elakt. Då är det bättre att bara låta det vara. Då är det bättre att gå vidare i sitt liv, söka sig till människor som ger lite energi och feelgood. Någon som kan ge lite igenkänning kanske, sånt brukar göra en gott. Det är ALDRIG ok att sitta och skriva skit till en människa man inte känner på riktigt om man inte kan göra det öga mot öga, så känner jag. Jag har inte hört ifrån henne sen dess och jag hoppas att det fortsätter så.
Det fanns en tid när jag låg sömnlös för en elak kommentar. Jag fick hjärtklappningen från helvetet, blev torr i munnen och tårarna rann. Jag kunde inte sova på en hel natt. Detta är helt sant. Lägg då till att jag var som mest hypokondrisk då… Såhär i efterhand kan jag inte förstå att jag orkade fortsätta blogga.
Till saken hör också att jag har världens snällaste och härligaste läsare, jag får i stort sett aldrig skit… men när jag väl fick det och mådde så otroligt dåligt i själen själv så blev det övermäktigt.
Jag är så glad att jag inte längre är så. Självklart är man människa och dessutom av det känsligaste slaget så en elak kommentar är ju aldrig rolig, men idag har jag ett annat självförtroende och en annan självkänsla. Jag har slutit fred med att alla inte kan tycka om mig. Jag vet att det snackas skit (får ofta höra vad som sägs men orkar inte lägga energi vid det heller längre) och så är det att vara offentlig. Man får på något sätt ta den baksidan av att man syns och hörs hela tiden. Alla gillar inte det och många har åsikter om det. Dom skulle bara veta kan jag tänka ibland.
Det gick många år där jag verkligen gjorde precis allt i min makt för att vara omtyckt av alla. Det kan man kalla för ren och skär självmisshandel. Ingen ska hålla på med sån skit. Alla har fått sitt liv för att leva det åt en själv, inte leva det åt någon annan eller behaga någon annan. Idag gör inte en elak kommentar ont på det sättet, jag blir mer förundrad över hur människor kan fungera? Jag kan fundera på hur den människan mår egentligen och skulle kanske gärna ta reda på var skon egentligen klämmer. Men så kan man ju inte heller hålla på, hobbypsykolog kan jag vara till mina nära och kära istället.
Såhär är livet. Man kan inte behaga alla. Alla passar inte ihop så att säga. Tråkigt vore ju om vi alla var exakt likadana, hur skulle vår värld vara då undrar man ju? Man ska nog istället acceptera att vi alla är olika med olika åsikter, levnadsstil, värderingar och tankar. Gillar man det inte så MÅSTE man ju inte ha den personen i sitt liv. Det är upp till alla att välja själva. Det enda vi själva kan påverka är våra egna val. Vad väljer man att göra i olika situationer, vilka människor väljer man att ha i sitt liv, vad får påverka mig och på vilket sätt. Det är ju så enkelt egentligen….
Vi är alla bara människor som försöker göra så gott vi kan och med ett så gott hjärta man kan ha. ❤️ Så är det i alla fall för mig!
Nu är jag nyfiken på dig! Kan inte du berätta lite kort om dig, jag är nyfiken på vem just du är och hur du tänker kring energitjuvar och feelgood!
Sätter ihop ett litet frågeformulär om det känns lättare att svara på.
ÅLDER:
JOBB:
INTRESSEN:
BARN?:
VAD GÖR JAG ÅT DET SOM SUGER ENERGI?:
MITT TIPS FÖR FEELGOOD:
BÖRJADE LÄSA BLOGGEN FÖR ATT:
Nu ska jag skynda på min 10 åring att äta frukost, klä på sig, borsta tänderna och packa sin väska.
Vi hörs sen!
Kram Nina
