Hej älsklingar!
Idag kör vi röjardag ute i Kaffestugan. Nu ska det absolut sista plockas ut och de som nästa entreprenör i Kaffestugan ska ha kvar får bli kvar.
Lite ont i hjärtat har jag såklart. Fifasen, jag gick verkligen all-in i det här. Slukade det med hull och hår, satsade pengar och flera månaders renovering på det. Rustade upp hela stället från topp till tå ju, fick t.o.m elcentralen utbytt för att kunna driva mer maskiner. När jag tog över det såg det ut som ett gammalt ruckel, en bastu med furu från topp till tå som inte fått en gnutta kärlek på mååååånga år.
Nästa får ta över ett mysigt ställe som redan är klart liksom. Men vet ni, inte alls bitter även det låter så. Vi hade valet att ha kvar Kaffestugan. Det hade vi också om vi själva fått bestämma över öppettiderna, men de som äger Kaffestugan vill ha sina tider då det ska vara öppet så då kunde vi inte annat än tacka nej till nästa säsong. Hade Milo varit större och mer självgående så hade vi kanske kunnat fortsätta, men han missade i stor sett alla sina fotbollsmatcher och fick tillbringa vansinnigt mycket tid där ute på helgerna så samvetet sa NEJ. Så det känns helt rätt i hjärtat och jag är inte alla bitter.
Jag fick den stora möjligheten att genomleva en dröm tillsammans med Tony och nära o kära som hjälpte till. Jag är glad för det ända in i hjärtat. Vi satsade allt och hade en härlig sommar med massor av härliga fikagäster. Vi fick otroligt mycket kärlek och beröm som vi fortfarande lever på. ❤
Det är så tomt och konstigt här nu och än så länge en jäkla röra, men ett par timmar till så har vi fått ordning på det och kan lämna nyckel och säga hejdå.
Jaja, ska fortsätta nu. Vi hörs sen.
Kram Nina
