niiinis.se - Niiinis Kitchelife niiinis.se - Niiinis Kitchelife

Inget hjälper….

Idag hjälper inga filter överhuvudtaget ska jag säga er. INTE ensa djurfiltren på Snapchat. Halsen river och orken är i botten. Vårt hem ser ut som en tornado rivit runt. Ren tvätt på golvet i tvättstugan, strumpor i en stor kartong och ned på golvet.

Dessa förbannade strumpor! Fan i helsicke alltså! Nu har jag bestämt att jag ska para ihop alla en gång för alla, de som inte hittas en kompis till får dra till strumphimlen. Bort, orkar inte se oparade strumpor. För att sen hålla efter så ska varenda strumpa som hittas utan par få gå samma väg. Jag är så urbota less på att leta strumpor. Jag står med huvudet i denna jäkla strumpkartong VARJE DAG, nu räcker det. Det ska införskaffas en fin låda och det enda som får ligga där är ihopparade strumpor. Basta! Jag ska stå som en säpovakt och hålla ett öga på den, smyger det sig ned en enda strumpa utan par blir det utegångsförbud och wifi:t stängs ned. Strumplådan är fr o m nu allas ansvar, inklusive tonåringar och vuxna.

Ja, nog visste man att man en dag skulle få äta upp sitt curlande av ungar alltså. Så är det ju. Ja karln är nog också curlad på sitt sätt, men river jag i lite extra och surar ur en stund så brukar det åtminstone bli fart på honom i ett par dagar. Haha….ja jävlar!

Det är fredag och humöret borde vara på topp, men jag känner mig som en 70-talssnubbe med musche och guldtänder. Metaforen där får man kanske klura på lite extra, inte ens jag själv vet.

Jag vet bara att förkylning och hängighet när man har mycket att göra och fixa med (nu syftar jag inte bara på tvättstugan och mother fucki’n strumpkartongen), allt känns kaos. Vår resa närmar sig fortare än jag hinner och orkar med och det äter lite upp mig.

Hörni. Tack för iklickandet av hjärtat under inläggen och era kommentarer. Jag försöker svara på alla – älskar när vi kan hålla kontakten och skriva lite till varann. ❤

Ha nu en ljuvlig fredag, jag ska försöka ha det också även om det här inlägget låter som allt annat än ljuvligt. Jag är tacksam för en herrans massa ändå!

Kram Nina

Då när man övervann alla rädslor

Gokväll!

Känslan när man vill nysa 12 timmar i sträck, ja men så ungefär. Just nu sitter jag här med fladdrande näsborrar som vill bli en sån tjottabläng-nys som gör så man nyser 14 ggr på raken. ATJIOOO….. nu har jag plötsligt nyst 8 ggr – 9….. måste snyta mig.

Så. Nu lugnade det sig lite. Just nu är jag så glad att mamma lärt mig att alltid ha såna här hemma och i handväskan. Jag har skrattat åt henne många ggr när hon kommit med sina små näsdukar, men jag kan lova att jag uppskattar det nu. Näsan har tagit antagit färgen ”purple” lite smått och då är det INTE skönt att torka den med något strävt hushållspapper. Tack mamma! ❤

Lilla älsklingen håller mig sällskap. Hon snuttar så jag tror filten snart ska komma ut i hennes ena öra. Jag vill krama henne lite för hårt. Huu – jag har alltid varit sån. Tycker jag om för mycket så vill jag nypa eller klämma hårt. Som mina barns tjocka lår som dom haft. Haha….har fått behärska mig fasligt mycket för att inte klämma för hårt. Samma gäller Majlis – vill krama henne hårt hårt men det kan man ju inte. Så då biter jag ihop tänderna istället.

Hörni. Inte nog med att man är förkyld som en gammal raggarbil. Det är ju inget vidare väder dit vi ska heller ju….

Marseille är första stoppet, sen är det Genua – där är det minusgrader. Det där med sommarklänningar får man kanske lägga på hyllan? Men, jag kan lova dig att det inte gör särskilt ont med 23 grader kl 9 på kvällen. Wow! Sommarklänning eller inte, vi kommer i alla fall njuta av varmare väder än här hemma. Njutning overload!

Vi måste bli friska bara. Ja jag intalar mig (medan jag kissar en skvätt i brallan och släpper en fis för att jag just nös för 13:e gången) att det ska bli bra tills vi åker. Å milo är fullproppad med vitaminer och mineraler så han ska inte bli smittad. Så är tanken – tankens kraft är den starkaste kraften. Det ska man inte glömma bort. Ellerhur?

Såhär härligt hade vi det när vi var till Mallis. Så underbart ljuvligt var det. Dock så kollade jag lite bilder ifrån flyget nu och fick hjärtklappning direkt. Hua. Om en vecka är det dags igen. Två saker som jag egentligen ogillar som fan. Flyga och åka båt. Jag ska göra båda, flera ggr också, inom loppet av en vecka. På vägen hem mellanlandar vi också. Bara en sån sak. Men nu jäklar kliver vi utanför the comfort zone.

Jag vägrar sitta på hemmet som gammal tant och bara komma ihåg hur rädd jag varit för allt. Hur jag hindrat mig själv att uppleva saker. Näää, fasen heller. Jag ska berätta om allt jag upplevt och sett där. Sitta och skrocka för barnbarnen om vilken modig farmor de haft. En farmor som fasiken tog tag i sina rädslor och bara övervann dem och lyckades se världen.

Hörni, imorgon är det FINFREDAG. Jag vet inte hur fin jag kommer lyckas polera min lilaaktiga näsa och rinnande snok. Men kan inte du hålla ställningarna imorn?

Kram Nina

Kom snart våren

Inlägget innehåller reklam och annonslänkar för Cellbes

Det är snökanoner om vartannat och vintern verkar hålla i sig i ett hårt grepp. Termometern hänger nere vid -15 graders strecket. Våren känns så förbannat långt borta! Nästan så man har svårt att tro att det ens kommer någon vår. Det känns mer som att vintern liksom fastnat. Den slog på paus och blev kvar som en envis uppdatering på min värdelösa dator. 😉

Men jag tänker inte ge mig. Här inne på bloggis ska det minsann flöda vårkänslor och längtan till äppelträdens blommor slår ut. Till den där första mjukglassen på parkbänken på stan. Till de där härliga pumpsen som får klickklacka mot rensopad asfalt. Den där härliga trenchcoaten som man låter hänga öppen i den där ljuvliga vårfärgen fladdrandes mot vaderna.

Pumps

Tröjan har jag (i svart också – love it), världens skönaste. Lite vidare nedtill så den faller sådär snyggt och smiter inte åt runt magen. Jeansen är favoriter. Suuuuuperstretch och sitter som en smäck. Trenchcoaten bara måste jag ha, guuuuud så snyggt med rosa. Pumpsen var ju så läckra till kan jag känna. 🙂

Rosa, äppelblom, mjukglass och klackar är vad man längtar till nu!

Snorjärsen här….

Godmorgon raringar! 

Jag är redan uppe sen länge och har tagit mig till Stockholm. Sitter och jobbar på Winery Hotell idag. Riktigt lugnt och mysigt här. Förkylningen kom och tog mig ordentligt inatt. Nu snörvlar jag, snoret rinner, ögonen är knallröda och svidiga. Sen så svider det i näsan hela tiden också, vill inte annat än nysa hela tiden. Till råga på allt fick jag en sträckning i ryggen igår så varje gång jag nyser gör det så jäkla ont inne i ryggen så jag får liksom hålla i mig. Haha….fifasen, nu är man läcker så det räcker och blir över. Snorjärs med skadad rygg…..

Igår skulle jag ju visa dig vår kväll men hälften av inlägget försvann så fort jag skickade ut inlägget i utkastet. Försökte flera gånger men när ögonlocken hela tiden åkte ihop så gav jag faktiskt upp. Det jag skulle berätta var att vi var ute och åt på Pinchos här i småstaden. Vi älskar Pinchos hela familjen. Så gott och så enkelt på något vis.

Haha, bra bild. Milo älskar mest popcornen man får till en början tror jag.

Älskar cirkus/moulin rouge interiören. Den känns sååå rätt på något sätt.

Jag är suuuupertråkig när det kommer till att förändra mig med maträtterna. Jag käkar samma lika typ. Men så igår gick jag ju totalt bananas. Jag festade till det med att testa de nya halloumisticksen. SÅ goda, dock så hade jag nog önskat någon annan dip till. Jag hade nog hellre ätit någon sweetchili historia med honung till.

Tonys stående inslag börjar nog bli toast skagen. Han är inte mycket för räkor men han älskar toast skagen. Så typiskt honom. Som när jag gjorde sillsnittar till ett julmingel vi hade, gjorde special till honom eftersom han inte äter sill. När gästerna gick hem så sa han att de absolut godaste på hela bordet var hans sillsnittar som jag gjort speciellt till honom. Det var bara det att vi glömt att ta fram hans snittar från kylen så han hade mumsat i sig de vanliga snittarna. Haha…. vadå gillar inte sill?

Mitt stående inslag på Pinchos är risotto, chevre med rödbetor och sötpotatisstrips. Dock så tog jag inte stripsen denna gången utan ville testa halloumisticksen som sagt. Till efterrätt brukar jag ta creme brulé.

Men igår festade jag till det med bananasplit. Sjuuuuuuukt gott! Hade gärna ätit 2 stycken. 😉

Som sagt, här sitter jag nu och jobbar en sväng. Sen ska jag nog äta lunch med min karl. Förhoppningsvis ska jag också hinna med lite ärenden. Jag behöver hitta lite rekvisita till mina bak/matfotograferingar så jag ska nog ge mig av till röda korsets second hand för att se om jag hittar lite kul. Det är när man bara behöver hitta enstaka tallrikar, fina bestick osv. Vi får se om jag hinner dit.

Älskar min nya kofta i knallorange färg. Den piggar upp en annars jäkligt sliten Nina. Jag får sitta och kura här i mitt lilla hörn bredvid elementet som jag jobbar vid tills det är dags att ge sig ut i kylan igen.

Vi hörs senare fina ni!

Kram Nina

Snökanonen

Gokväll i stugorna!

Sitter ni och kurar i värmen hemma? Hoppas det. Det är verkligen urrigt ute. Om jag jämför med mina vintrar i Norra Finland och med kylan här så känns den här kylan mycket värre. I Norrland var det torrt och kallt. Här är det kallt, blåsigt och fuktigt. När det blåser så känns det som det ilar ända in i benmärgen av kylan. Huuuu….

Ja vi kom fram till Sthlm till slut. Det tog sin lilla stund dock. Vilket väder alltså!

Jag började med min favvo, den glutenfria mackan på Espresso House och grönt te. Satt och jobbade i några timmar till att börja med.

Sen blev det shopping till Milo på Mall of Scandinavia. Det blev lite basplagg men också ett par skor och en bomberjacka. Han blev så glad för skorna så jag trodde han skulle börja gråta.

Glad i hågen på väg hem. Hade tänkt shoppa till mig själv också med det konstiga var att jag NOLL upplagd för det. Så pass bra har jag lärt känns mig själv att jag vet att då är det bara lägga ned och ta det nån annan dag!

Å nu har jag försökt blogga om resten som hänt idag men jag får inte in det….är så trött nu så jag fortsätter imorn.

Kram Nina