Årsresume Okt – Dec

Dags att stänga året! Det har blivit dags för de tre sista månaderna av året. Relativt färskt i minnet då det ju inte är så längesen ändå…

OKTOBER

Halva månaden tillbringades på Mallorca. En fantastisk resa på alla sätt – det går liksom inte att få det bättre. Det avslutades med en panikattack på flyget hem som jag ändå överlevde och klarade av….

Oktober var också månaden då mellansonen fyllde 19 och fick en bil av oss i födelsedagspresent. Mini Pennywise besökte också skolans Halloweenfest.

Besök på ett spöklikt Gröna Lund!

NOVEMBER

Jag berättade för er om min fina Carola. Hon drabbades av den hemska skitsjukdomen och är mitt i sina behandlingar nu. I januari blir vi grannar. ❤️

Kände att jag behövde en förvandling i livet. Var så otroligt trött på min egen uppsyn. Kapade håret och blev blond.

December har vi i färskt minne än så länge….

….i nästa inlägg ska ni få se vad jag har på G inför 2018!

Årsresumé Jul – Sep

Idag ska jag bjuda dig på en återblick på årets sista halvår. Detta gör att vi stänger 2017 på det här sättet.

JULI

Vi besökte Ullared.

Åh, hälsade på underbara Jenny och Jonathan i Kalmar.

 Thedde hamnade i en jordbävning på sin utlandsresa och svepte undan fötterna på den redan oroliga mamman.

 Vi blev med husvagn som vi döpte till Vagnhild.

 Det blev några härliga dagar med Vagnhild i Rullsand.

 Snabbfixade i husvagnen innan vi for iväg på premiärturen.

Vi njöt väldigt mycket av vår tillbyggda/ombyggda altan.

AUGUSTI

 Renoveringen av Vagnhild fortsatte.

 Vi besökte Västervik Resort.

 Vi var till underbara BÖDA SAND.

Vi hann med ett härligt Allsång på Skansen.

 Jag fick en alldeles underbar födelsedag som firades precis så som jag vill.

 Jag gjorde en liten Sminkhörna i sovrummet.

SEPTEMBER

Ännu mer fix med smink och klädhörnan.

Det blev dags för den sista dagen i Kaffestugan.

Jag skrev och berättade exakt hur en bloggdag och bloggning i allmänhet ser ut. Många blev nog lite förvånade.

 Målade äntligen en tavla till. Längtar efter att göra nästa….

….sista 3 månaderna kommer senare idag….

Visa nassarna

Fortfarande så berörd av alla kommentarer som kommer in. Du vet när man blir generad…..sådär svensk.

Nämen inte ska väl jag…..

Men helsicke vad ni smörjer mig inombords nu. Ni anar inte hur lägligt det kom också. Utan att vara psykiskt totalt nedbruten så har jag, precis som många av er berättade att ni också hade, perioder av sämre mående. Man kan inte alltid sätta fingret på vad det är, men en ruggigt olustig känsla i kroppen som gör en deppig, låg, ledsen och med en låg självkänsla.

Någonstans trodde man ju att man som 40+ skulle ha hittat harmoni och lugn. Hittat hem liksom. Nämen då klampar liksom ett litet hormonproblem in i ens liv och skövlar runt som en bulldozer. Så jäkla respektlöst. Just när man trodde man hittat hem med bra självkänsla. Lite den där känslan att man skiter i vad alla andra tycker osv. Så skönt! Menmen…så lätt skulle det inte bli tydligen. Haha….snacka om ironiskt på något sätt.

Men vi lär oss ju något hela tiden. Allt sker av en anledning. Något är det jag ska lära mig nu. Så brukar jag tänka om ”downperioderna”. Som att det är nu jag bottnar en stund men när jag kommer upp till ytan igen har jag lärt mig något värdefullt om mig själv. Tänker man så kanske inte allt dravel känns lika jobbigt?

Hörni!

Vilken dag vi haft ändå. Trots 2 krattor till föräldrar som susade ned i backen.

Vi släntrade in på kupolen innan det ens öppnat. Vi käkade frukost nr 2 där och jag blev ju glatt överraskad att jag kunde få en mcmuffin med glutenfritt bröd. Jag har ätardag idag och får äta vad jag vill – haha! Det och PMS i en härlig kombo satt som en smäck i alla hörn av magen.

Vår lille spinko i underställsbrallorna. Så söt han var när han stod där med sina små spinkiga ben. Han hade visst vuxit ur sin hjälm märkte vi i morse så vi blev tvungna att svänga in och köpa ny. Jag kostade på mig ett par nya goggles (för nån hade visst fått med sig mina till Sälen – undrar vem)? Sen köpte jag ett par ordentliga vantar också. Såna Gore-tex som håller tätt. Så sköna var dem!

Förresten, vet ni hur mycket minnen det är med Kupolen för mig? När jag och mitt tjejgäng åkt till Sälen för vår tjejhelg har vi alltid stannat till där för att handla de sista klädtrasorna och sminket. Alltså, den stämningen och förväntningarna. Fantastiskt! Fick sockerdricka i skinkorna bara jag tänkte på det – så sjukt kul vi haft. Så mycket fest, så mycket tokigheter på en och samma helg.

Haha – ett år fick vi för oss att alla skulle äta middagen i stugan i bar överkropp. Varje middag! Fram med nassarna och så satt vi och åt och drack vin. Ja ni hör ju…. Ont i magmusklerna hade man också för vi skrattade så vi dog nästan. Vi åkte typ aldrig skidor heller – bara festade, låg i sofforna bakis och käkade ostbågar och så på’t igen. Svängde på oss skidkläderna, pudrade lite snö i hår och ansikte och så in på afterski och rocka mest av alla. Vi stod alltid längst fram. Sen hade vi jääääkligt mycket bronzingpuder på oss också. Man skulle va bruuuuuun…. ja herre så jäkla kul alltså.

Idag var det inte så mycket nassar och alkohol. Haha, tiderna förändras…. Idag var det familjemys i backen. Inte illa pinkat det heller ska jag säga dig! Milo fick också nya goggles och vantar idag så vi var riktigt coola i backen.

Shit vad mycket folk det var! Kryllade av människor överallt.

Jag tycker det är skitmysigt i Romme. Vi var lite inne på att kanske åka till Sälen vi också. En sån spontanare…. men det fanns verkligen INGET boende kvar ALLS. Dock så fanns ju Romme som tur var och så bor vi på hotell inne i Borlänge. Det kan jag tipsa om. Supernajs ju!

Ett åk hoppade jag faktiskt idag. Efter vi ätit lunch så tog jag en kopp varmt the och bara satt och tittade. Tony och Milo susade ut i backen, när de sen kom ner så följde jag med ett sista åk.

Det finns riktigt bra backar i Romme. Perfekta för hela familjen liksom. Långa är dom också så man åker en bra stund innan man är nere igen. Fler att välja på också…. vi ska åka hit fler gånger nu i vinter.

Lite cool bild tycker jag. Det är såna glädjegoggles. Världen blir lite ljusare med dom på. Så när jag är riktigt under isen och deppig så ska jag nog fladdra runt i dom här till vardags. Haha….

Här ligger vi nu. Jag har ätit middagen här inne på rummet lyxigt nog. Så skönt att inte behöva röra sig ur fläcken.

Hoppas ni har en fin kväll!

Kram Nina

ÄLSK

Men raraste människorna på jorden är ni! ❤️❤️❤️

Vi känns som en familj. En stor härlig familj och medsystrar. Alla med sina bagage, farhågor, rädslor, pinsamheter, tvätthögar och livspussel. Alla oroligheter vi bär på i livet och att ibland känna sig otillräcklig och ha ett sämst självförtroende. Vi är ju inte mer än människor hur flashiga liv och bloggar vi än har.

Jag kan tänka mig att de med de finaste av bloggar med content som gör att den lilla villan på kullen ser ut som ett ruckel i jämförelse, också kämpar med sitt. Hur fin blogg och innehåll i den man än har så är de också människor med känslor och drabbas av livets upp och nedgångar.

Jag önskar bara att de också har möjlighet att hämta kraft någonstans, att de kan få vara ärliga och tappa ansiktet ibland. Att de får utlopp för det som är jobbigt och motigt i livet någonstans. Så som jag får göra. Här hos er kan jag verkligen bara skriva att…..jag är inte bättre än såhär. Nu mår ja skit, eller nu är livet jäkligt fint. Det är livet…. livet helt enkelt. ❤️

ÄLSK på er!

Vi satte oss i bilen i ottan. Jag har sovit som en kratta. Eller en trasig kratta, med inget skaft och böjda räfflor. Den duger liksom inte ens som en kratta. Så illa sov jag. Somnade vi 10 tiden och vaknade vid 1 och har inte sovit sen dess. Kunde inte. Rörigt hemma, flytt, skidresa….för mycket i huvudet helt enkelt. Tony sov också krattigt, men hans kratta hade ett halvt skaft kvar.

Men nu tar vi ett brejk från allt. Åka skida, sova på hotell, lyxa med hotellfrukost. Sen åker vi hem med lite nya krafter tänker jag. Har sovit en halvtimma i bilen här och ska fortsätta så fort jag skrivit klart.

Hahaha! Älskar den här bilden. Helst när han var helt allvarlig när jag tittade ut från fönstret i bilen.

Kolla in Tonys playlist på Spotify. Känns verkligen aktuellt kl 07.30 på morgonen. Haha…

Vi hörs sen, finns på min Instastory (@niiiniskitchenlife) under dagen.

Kram Nina ❤️

Dåligt självförtroende

Ibland får jag så fina kommentarer så jag blir alldeles mållös. Idag var en sån dag.

Alltså, inget jag säger…men ska jag vara helt ärlig så har jag perioder då jag får dåligt självförtroende med mitt bloggande. Känner bara som att vem vill liksom läsa om mitt vanliga liv dag ut och dag in. Om mig? Vem är jag ens att sitta och skriva om mig, visa bilder på mig och mitt liv? Så blir jag ibland. Känner mig liksom lite beige….

Jag försöker ju läsa andra bloggar även om jag hinner dåligt då jag har så sjukt mycket själv. Men det känns som jag borde och måste uppdatera mig och hänga med lite. På andra bloggar finns det supervackra hem, fantastiskt mode, tränade kroppar, fantastiska middagar och härliga utlandsbilder att ta del av. Här hos mig så är det som att komma till landet. Haha…. här bor vi i vårt lilla lilla hus på kullen, lever vardagligt vanligt liv med tvätthögar och tråkig matlagning på kvällarna. Ibland åker vi till storstan och fladdrar runt men för det mesta är vi på den lilla kullen där inget speciellt händer.

Huuu vad tråkigt. Jag är inte ens kontroversiell eller tycker om att provocera. Jag är eftertänksam och vill aldrig bli missuppfattad eller uppfattad för nåt jag inte är. Egentligen kanske jag inte ens borde blogga? Hur kan det vara så många som läser tänker jag när jag har mina svackor? Å så kan jag tycka synd om dig som släntrar in här och ba: ”Jaha, här var det samma gamla visa igen”.

Ibland önskar jag att det hände lite mer liksom. Nåt fantastiskt. Varför inte skriva en bakbok t ex? Vad häftigt det skulle vara att berätta det för er. Du vet – ”Nu jäklar i min lilla gata händer det grejer på kullen” och så skulle jag släntra in här och skriva så det glödde i tangenterna.

När jag har dåligt självförtroende så kan tankar om att kanske fixa nåt event i Sthlm bli övermäktigt. Tänker då att det säkert inte skulle komma någon så jag skulle få stå där och äta snittarna själv och skratta mitt nervösa skratt medan jag ursäktade mig för att ingen kom.

Tro nu inte att jag fiskar likes eller bekräftelse på det här inlägget. Det är mer för att berätta det för dig….att det här bloggjobbet ju inte bara är ett jobb. Det är en heltidssysselsättning där man som med vilket jobb som helst ibland tappar tron på sig själv eller kanske får tankar om ett nytt jobb. Att vad man tror är förväntningar på en ibland kan kännas alldeles för stora – och som om man inte pallar trycket för man är inte bättre än såhär.

Åh shit, långt inlägg. Ska sluta fladdra på tangenterna nu.

Idag tog vi oss ändå ut från lilla huset på kullen och gav oss iväg på innebandy. Theddes lag kom till final i Storvreta cup och vi kände vi ville supporta lite.

Skönt att få Milo utanför husets väggar också. Han är spänd här då vi ska åka o åka skidor imorgon. Så härligt. Snö och skidåkning och noll TV-spel och telefon.

Där borta står han min tränarpojke. Den där kepsen som nästan vuxit fast på hans huvud, hans kroppsspråk som bara en mamma kan läsa av så tydligt. Snacka om att man kan sitt eget kött och blod. Tänk – honom har jag tillverkat?! Ja hans pappa var med på ett litet hörn men det var fan ett litet hörn. En bråkdel av en graviditet skulle jag vilja säga….ändå är de med och bidrar med så sjukt mycket DNA. Konstigt egentligen…

Dom förlorade fett mycket. 9-2 typ…. ett finskt lag som sopade banan med dem. Så är det med det finska sisut.

Kolla! Jag vågade. Jag sa att jag var missnöjd. Fick komma dit idag och göra om rubbet och det blev superbra! Så nöjd nu! Det kallar jag service!

Nä, jag måste försöka sova nu. Ska ju upp i ottan och dra mot fjällvärlden.

Hördu, tack för du läser här! Verkligen….

Kram Nina