Hej på er!
Förlåt, förlåt min frånvaro idag. Men jag har en riktigt dålig dag idag. Jag mår inte bra alls och är så trött och slut. Känner mig deppig och ledsen. Trött i ögonen, huvudvärk och utslagen.
Har i några dagar tänkt så mycket på vår lilla Toxy. Majlis kräktes 2 ggr häromdagen och genast satte katastroftankarna igång. Jag gick och kollade henne stup i kvarten. Smackade hon med munnen? Toxy gjorde nämligen det de sista dagarna han levde.
Letade i bloggen och hittade det oerhört sorgliga inlägget om när vi begravde honom. Det läskiga är att det bara är några dagar ifrån 1 år sedan. Den 10/11 dog nämligen Toxy efter några dagars sjukdom. Ganska exakt ett år sedan, tacka tusan för att jag tänkt på honom.

Vår fina spräckliga Toxy. Så saknad du varit här hemma och du skulle ha älskat att busa med Majlis. ♥️
Det finns stunder då jag ångrar att vi tagit Majlis till oss. Nu när hon kräktes och jag hann att tänka katastroftankar kände jag att jag aldrig skulle orka gå igenom det en gång till. Såren är inte läkta än efter Toxy. Ändå är jag så glad över henne. Att hon finns hos oss….men så får jag de där dumma tankarna.
Toxy skulle fyllt 10 år i augusti. Han hade kunnat leva många år till om han inte blivit sjuk. Men då hade vi å andra sidan aldrig fått träffa Majlis heller…..man kan vända och vrida.
Brukar tänka så med mina missfall också. Hade jag inte fått 3 missfall innan Milo så hade det aldrig blivit just han. ♥️

Ville bara kika in och säga hej. Så ni inte undrar var jag tagit vägen…..
Har ett erbjudande att tipsa om, det inlägget kommer senare. Gissar att mänga av er redan börjat tänka julklappar. Finns dom som är klara också! Ni är fenomenala ni som lyckas med det.
Vi hörs lite senare hörni.
Kram Nina















