niiinis.se

We are on our way

Hallihallå!

Alltså, återigen händer det man mindre och mindre kan förstå. En idiot får för sig att släcka nästan 60 personers liv idag. Och skada över 500. Får så ont i hjärtat och känner mig förtvivlad och rädd för var vi till slut kommer hamna i för situation. Kommer det sluta med att vi inte vågar röra oss utomhus? Bli isolerade och fly från människor. Hoppas verkligen inte det. Hoppas det goda övervinner det onda! ❤️

Nu har vi just landat på hotellrummet efter vi var och käkade middag i restaurangen. Milo vill hoppa och köra parkour i sängen och jag skulle helst vilja sova bara. 3 nätters värdelös sömn….det tar på krafterna. Dessutom har jag en begynnande förkylning igen. Blöööö…slår aldrig fel när man börjar träna. Men har druckit massa vatten idag och gurglat saltvatten.

Vi har ett mysigt litet hotellrum här. Thedde skjutsade hit oss idag. Sedan går bussen härifrån vid kvart över 5 imorgon bitti.

Frusen, trött och trött i ögonen just innan vi gick ned till hotellrestaurangen för att äta.

Tripp trapp och trull är ute och reser. Åh vad jag höll på med min packning idag. Har fått plocka ur och stuva om för att hålla vikten. Typiskt mig med tanke på att jag helst vill ta med hela hemmet.

Trött och rödögd mami, nyrakad och semesterfriserad make och en laddad Milo.

Röding till mig, pasta till Tony och körv till Milo. Tyvärr var maten hemskt smaklös. Min hollandaise smakade typ inget mer än smör. Rödingen var knappt saltad alls….nä, vi var faktiskt lite besvikna. Milo åt glatt så han gillade sin mat.

Nu har jag tagit på mig pyjamasbrallan och ska bädda ner mig här i sängen. Dricka mer vatten och kanske ta en värkis till natten så man känner sig piggare imorgon.

Ha nu en fin kväll, från imorgon kommer denna bloggen handla mycket om vår tripp till Mallis. Hoppas ni får en mysig måndagskväll hemma. Vilket urrväder det är ute alltså, så mysigt att tända ljus när vinden och regnet öser ner utanför.

Kram Nina

Kanelbullar

I övermorgon är det den 4/10. Det innebär att det är kanelbullens dag. Själv kommer jag vara på väg till Mallorca och landa där någongång vid 11-12 tiden. Så något kanelbullebak för min del. Men jag hopps att du har tid att baka dessa underbaringar!

Godast är dem man bakar själv! Helt klart!

RECEPT STORA KANELSNURROR ca 20 st:

150 g rumsvarmt smör

5 dl mjölk

50 g (1 pkt) jäst för söta degar

1, 5 dl strösocker

½ tsk salt

ca 12-15 dl mjöl

Gör såhär:

1. Värm mjölken till 37°C (fingervarmt).

2. Smula ner jästen i bunken. Häll över mjölken och lös upp jästen. Tillsätt smöret i bitar, socker och salt.

3. Häll mjölet luftigt direkt ur påsen i degen. Lite i taget tills du har en smidig deg som fortfarande är lite kladdig men ändå smidig. Tillsätt mjölet men spar lite lite till utbakningen.

4. Arbeta degen kraftigt, cirka 5 minuter med maskin eller 10 minuter för hand, tills den känns smidig. Den ska släppa kanterna i degbunken.

5. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk eller plastfolie i cirka 45 minuter.

6. Knåda den sedan lätt på mjölat bakbord. Kavla ut degen till en avlång platta som är ca 1,5 cm tjock.

7. Ta rumsvarmt smör och fördela på hela plattan. Ta rikligt! MUMS! Strö sedan på strösocker och malen kanel.

8. Vik degplattan på mitten. Dela sedan upp den i 2 cm smala remsor.

9. Snurra ändarna av remsorna åt varsitt håll, snurra sedan den runt ditt finger och avsluta med att fästa änden under snurran. (Se klippet nedan för att se hur jag gör.)

10. Pensla med uppvispat ägg och grädda sedan i 225 grader i ca 10 min.

11. Blanda lite sirap och vatten i ett glas och pensla bullarna när de svalnat.

12. Strö över socker eller doppa bullarna i strösocker. Ät och njut! ♥

Här nedan har du en video på hur jag går tillväga för att göra dem såhär.

Flygrädd

Tudiluuu!

Ni vet ju att jag strax ska åka till Mallis – det känns verkligen oh yes! ☀️ Det är för alla helger vi inte fick njuta av sol och bad denna sommar, sen vet jag inte hur mycket ni gjort det med tanke på att sommaren ju var det sämsta på över 160 år!

MEN – säger jag som Tony Irwing. Den förbannade flygresan ska genomlevas först, både dit och hem. Åh herreminjee. Vet ni hur många gånger jag vänt på det? Hur många gånger jag liksom kört runt det i skallen – tänkt bra tankar, tänkt hemska tankar, tänkt tänkt och tänkt. Ja men just det! Det är ju oftast där jag är – högt upp i skallen. Där jag INTE ska vara.

Jag drömmer ju ofta mardrömmar om att flyga. Av någon konstig anledning så handlar det alltid om nödlandning. Inget konstigt med det i sig. Det är bara det att det är jag som sitter i fören, UTANFÖR planet, hängande i vindrutan. Men WTF? Hur wicked? Orkar inte liksom.

Nu far tankarna mest runt med om jag ska dricka alkohol eller inte? Magen säger nej men hjärnan säger SUP DIG REDLÖS KVINNA! Tony kan sitta med Milo så kan jag sitta och sjunga snapsvisor och dra av en eller två fräsckisar. Nämen, av erfarenhet vet jag att det blir bättre när jag dricker. Lite halvljummen är bäst. Då bryr jag mig liksom inte riktigt lika mycket, jag är lite sköööön typ. Men jag vill inte alltid behöva dricka mig berusad för att flyga. Det har inte varit kul att knäcka sin första bira i bilen kl 04.30 liksom.

Min pappa skrattade så gott åt mig när vi flög till Luleå en gång. Jag flygrädd och panisk öppnade första ölen just 04.30. Han var i chock. Hade nog inte insett HUR flygrädd dottern hans var. Lagom till vi lyfte var jag lite halvtankad och satt och tjoade och tjimmade.

En annan gång flög jag till Spanien med en tjejkompis. Stod och hängde utanför Vodkabaren innan öppning. Beställde en 10:a gin och tonic som jag hällde i mig innan planet lyfte. Hon satt och sjöng Elvis låtar för mig när vi startade.

Men som sagt, jag vill inte hålla på och flyga onykter. Verkligen inte. Jag har läst om folk där paniken förvärrats när de flugit berusade. Nej nej nej! Det hoppas jag kunna slippa…. Jag är en typ 2. En typ 2:a är en sådan som är rädd för både själva flygandet med risk för krasch osv. Sedan är man också en person som inte tycker om trånga utrymmen. Tuppen JAG! Åh stackars Tom som var min terapeut för flygrädsla….det var mycket att bita tag i med mig må jag säga.

Just satt oss på flyget mot Gran Canaria Januari 2013.

Jag ryser av bilden. För att jag vet exakt hur jag kände där och då. Som tur var tog Milo massor av fokus. Det är så jag ska vara – fokuserad på annat än min rädsla. Den här flygresan tog lite drygt 6 timmar. Vår flygresa imorgon tar 3,45. Inte riktigt lika länge, också ett önskemål från mig. Inte flyga för långt. Eftersom det är som en enda kamp det där med att flyga så gör man det gärna så kort tid som möjligt.

Fick en liten filmsnutt skickad till mig som handlade om flygning häromdagen. En sån lugnande filmsnutt med ren fakta om statistik. Love it! Precis vad jag behövde. Nu ska jag fokusera på vad den här resan istället kommer att ge. Den kommer att ge sol, värme och avkoppling. ☀️

Det ska jag fokusera på, och att flygresan kommer att gå bra! ❤️

Hur en natt kan se ut för en mamma

Godmorgon!

Åh wow vilken ”crappy” natt jag sovit.

Vi gick till sängen redan vid 21.30. Milo är spänd inför resan och behövde liksom komma ned i varv. Han har ju skoldag idag som vanligt så han behövde verkligen sova. Nåväl, jag somnade samtidigt som han.

Vid 00.30 flög Majlis typ i taket – tog ett jättekliv över mitt huvud, in i fönsterrutan ovanför vår säng och flög sedan vidare i rummet. Att vakna till det var så att säga lite pulshöjande. Låt oss säga att hon är lite harig, fast hon är en katt. Hon har alltid varit väldigt ängslig och rädd, kanske är det vanligt bland dessa ”hitta katten” katter, don’t know? Men min hårbotten fick i alla fall känna på det så att säga. Satte mig upp sängen, eller vänta, kastade mig upp i sängen och tänkte att nu är Jason med motorsågen här liksom – vad hade jag att vänta? Vem skulle komma in i dörren här på övervåningen? Eller var det ett spöke? Hmm, det var Elliot. Han hade somnat på soffan och skulle nu gå och lägga sig i sin säng.

Ok, vi red ut den stormen vid 01.00. Majlis kom och la sig vid mina ben igen. Ja eller emellan. Jag måste alltid ligga i någon form av ”Jumping Jack” position för att hon ska få plats. Lyckas somna om efter några om och men.

Kl 02.30 ropar Milo från sitt rum. ”Maaaammmmaaaaaa”! Eller sa han pappa? Jag minns inte nu.

”Får jag kooommmmmmaaaaa?”

Så schangtil han blivit, frågar först liksom. Jag skulle dock föredra att han bara kom till oss, kröp ned i sängen och somnade om utan att vråla ut i mörkret och tystnaden sådär. Minst sagt pulshöjande. Fick navigera lite i sängen. Ok, katt på vänster sida, Milo skavfötters med mig. Jag fick ha överkroppen åt vänster och underkroppen nära Tony åt höger. Observera att Tony sovit sig igenom varje händelse här. Inte ens vaknat till alltså.

Milo somnar om, Majlis också. Tony sover som sagt vidare han också. Själv försöker jag hitta någon form av sovställning som funkar. Inte så lätt. Alls. Till slut lyckas jag på något sätt krypa ihop i fosterställning i där det inte känns som jag ligger så onaturligt man kan.

Vaknar 03.30. Milo håller på att ramla ur sängen. Försöker då placera ett av mina ben så det ligger son skydd. Nu ligger jag i någon form av förvriden yogaposition. Där försöker jag sedan andas lugnt och hitta ett sätt att kanske kunna somna om.

Ger upp kl 04.10. Milo rör sig som en MMA fighter i sängen. En häl i magen – AJ! Ett knä i låret – AJ! En fot i ryggen – AJ. Han går ett av sina livs matcher den där 130 cm långa varelsen. Han har dessutom ärvt sin fars hårdhänthet. Ens sekunden MMA fighter, andra sekunden ett parkourproffs som ska kasta sig ut från sängen.

Tar ett snabbt beslut. Han måste bort. NU! Jag orkar dessvärre inte längre bära Milo. Har försökt men mitt bäcken drar direkt om jag inte får bära honom som en ryggsäck. Det kändes lite utstuderat och taskigt att hålla på och slänga upp honom på ryggen 04.10 på natten. Väcker Tony med silkeslen röst:

”Tony, snääälla. Kan inte du bära över Milo till sin säng. Jag håller på att bli knäpp!”

Tony struttar upp, tar Milo i sina armar och sätter riktning mot Milos rum. Dock så hade han nog glömt resväskan som låg mitt på golvet. Hjärtat flyger upp i taket när han navigerar och snubblar mellan resväskor och golvsocklar. Han klarar det tack och lov. Hade fattats att de rasat där på golvet. Åh herre kan inte ens tänka tanken. Bulor, chock, aj, gråt, skrik och Gud nåde om någon blivit skadad en dag innan resan!

04.12, innan Tony lagt tillbaka huvudet på kudden har han somnat om. ”Dumdumdudimdididumdi”…..där ligger sen jag och trummar med fingrarna. Det var nu jag skulle somna om. No can do. Slår på nån serie….

Börjar känna mig sömnig vid ca 04.20. Har lyckats somna om, yyyyaaaayyyyyy!!!

Vaknar av en hostattack kl 05.30. Är torr som fnöske i halsen. Beror på vår luftvärmepump. Svär för mig själv och tänker vi ska köpa luftfuktare.

05.32 ger upp om tankar att kunna somna om. Har ju ändå fått ihop en del timmar och behöver fortsätta packa och städa.

Så här är jag nu. Skriver till dig. Är också lite nervös. Känner av en sån där oro som gör händerna svettiga och magen full av fjärilar. ”Är-jag-bajsnödig-eller-nervös” känslan ni vet? Har påbörjat ett inlägg om det här med flygrädsla och lite tankar som jag tänkte dela med mig av. Har varit skönt att skriva av sig lite om det.

Mitt i all packning igår så tog vi ett litet brake. Theddes kompis Willy är skitduktig i fotboll och hade säsongens sista seriematch med sitt ESK igår. Vi har missat alla andra matcher då vi haft Kaffestugan men så igår åkte vi ned. De förlorade dock med 3-2 och behöver nu kvala sig upp en division. De är ett topplag i serien. Kvalen missar vi men vi ska heja på från Mallis.

På kvällen kom stora kidsen och exet hem på Söndagsmiddag. Lagade fläskfilégryta som blev toppengod. (Du ska få recept på den sen). Vi satt och pratade och flabbade i flera timmar. Så mysigt! Har lite ”längt” i kroppen redan. Har aldrig varit ifrån de stora barnen 2 veckor i sträck. De kunde ju inte åka med på resan. Thedde jobbar och är tränare för herrjuniorer i en storsatsande förening så där kan man inte dra hur som helst. Elliot börjar sitt nya jobb just idag så det var uteslutet också. Dock så har vi hållit en eventuell resa (sista minuten) öppen för honom beroende på hans jobbsituation men det blev ett nytt jobb istället för hans del. Bra som fasen såklart! Det känns jättekonstigt att vi inte ska ses på så lång tid. De ska ju vakta hus och katt här hemma så vi gick igenom lite om larm och Majlis matrutiner. Haha – jag är en crazy catlady. Dom skrattar mest åt mig men gör allt jag säger. Jag kommer längta efter mina hjärtan – hur stora de än är. ❤️

Nähe – upp och utfodra katt och göra frukost. Milo ska göras redo för skola och jag ska fortsätta packa här. Ska göra en snabb påfyllning på fransarna vid halv 10. Sen i eftermiddag efter vi hämtat Milo från skolan drar vi mot Arlanda och hotellet. Snart börjar vår efterlängtade resa. ☀️

Ha en fin måndag nu mina vänner, vi hörs lite senare!

Kram Nina