Go`kväll hemma i stugorna!
Hoppas att ni haft en bra dag, har solen skinit där du bor får du gärna berätta om den. För här skiner den då rakt inte. 🙂 Dagen har handlat om jobb nästintill hela dagen, med undantag för en promenad med mamma i morse och att jag hämtade Milo på skolan. Så idag har det inte varit direkt något fancy här inte. Har släpat runt i myskläder hela dagen och det har varit riktigt skönt en dag som denna.
Hittade bilder i kameran från när Milo fick hålla i lilla kusin Edward för första gången. Han har inte velat men så för några dagar sedan ville han prova. ♥
Vi andra satt med tårar i ögonen bredvid. Det var så fint på nåt sätt. Milo var så till sig och lite fascinerad av honom, han tycker så mycket om sin lille kusin. Det roliga är att kusin börjar förstå mer och mer och är så otroligt nyfiken på sin stora kusin. Edward kikar efter Milo hela tiden och har gärna honom bredvid sig och blir gärna underhållen av honom. Då ler han med hela ansiktet. Åhhh myyyys…
I helgen när vi var på dopet kom vi in på det här med att vilja ha mer barn. När jag och Tony bestämde oss för att försöka få Milo så bestämde vi att det bara skulle bli ett barn tillsammans, men sånt säger man ju bara. När vi väl blev gravida efter alla missfall så var det inte alls självklart att det skulle vara lätt att skaffa fler barn tillsammans heller. När sen graviditeten blev så jobbig som den var och förlossningen också så fanns det inte på kartan att vi skulle försöka få fler barn. Dock så har man en biologisk klocka i sig som tickar lite hela tiden….än värre tickar den när man börjar närma sig åldern där det blir svårare att bli gravid osv. Det sägs ju att det blir något av ett hormonellt kaos. Att hypofysen skriker NEJ men äggstockarna JA. När man börjar närma sig en ålder där det inte är det lättaste att bli gravid tvingas man till ett beslut, ett beslut om att försöka igen eller inte, för snart är det försent.
Jag är glad att vi aldrig kände att vi behövde ta ett sånt beslut. Det måste vara jättejobbigt. Jag var mer än nöjd med mina 3 friska barn, och Tony var i ärlighetens namn lite förskräckt efter min graviditet och förlossning. Så vi har aldrig behövt. Det har bara varit så självklart att det blev Milo och inga fler. Det är rätt skönt när man är ”klar”. När inte suget finns längre.
Jag kan se tillbaka på tiden med riktigt små barn som rätt tuff. Som en period i livet då det var sömnlöst, mycket sjukdomar och vab, jaga en liten ettåring som inte förstod hur farligt allt kunde vara, klä på tjocka overaller, bära och kånka. 🙂 Nu är vi i en period då vi tycker att det är så skönt med att Milo klarar sig mer och mer själv. Han hämtar mjölk ifrån kylen när han vill ha det. Han kan breda en smörgås när han blir sugen. Han klär på sig själv. Kan hjälpa till med enklare hushållssysslor. Ja men sådär….när det underlättar. Att börja om nu….oh herreminjee…NÄE. Jag är klar och det är en så skön känsla. Det är som att man får lite ro. Jag har vänner som har sug fortfarande. Som funderar på en till, ska vi? Ska vi inte? Vad gör vi? Det suger i livmodern och man överväger och funderar. Det är en liten stress det där för många.
Nu njuter vi av lille Edward. Jag tycker syrran kan skaffa 2 till lite snabbt, hehe…. 🙂 Det är så fasligt mysigt att gosa med honom och få pussa på hans lena hud och dofta på hans underbara bebisdoft. Klämma på hans runda lår och bära och kånka på honom, sen när vi gosat färdigt dumpar jag över honom på syrran. 🙂 ♥
Om du har barn, är du klar? Är barnfabriken stängd eller går du och hyser en längtan efter en liten till? Vill kanske inte din sambo eller är ni inte överens? Berätta gärna.
Nu ska jag inta soffan hörni! Ha en fin kväll!
Kram Nina ♥
