niiinis.se

Sista dagen för tävling!

Godmorgon mina vänner!

Idag är sista dagen för tävlingen. Den här tävlingen som är så avgörande på så många sätt. Ska jag efter 13 års bloggande äntligen få vinna ett pris, eller ska jag inte?

Bakningen har varit min terapi på vägen och tagit mig hit där jag är idag. Jag är så glad för det. Att något så härligt som att baka har blivit ett jobb för mig är ju helt fantastiskt. Att hypokondri och ångest gjorde att just bakning blev ett sätt att hitta ett andningshål. Att hitta ett sånt sätt att fly ångest en stund. Den är min vän, den också.

Idag avgörs mitt livs viktigaste tävling. Idag får jag veta hur det går, äntligen. För nu är jag trött och sliten. Det har tagit hårt på mig att leva med spänning i två veckor. Men idag kl 23:59 är det klart.

Det är så oerhört jämnt i tävlingen, så tajt så det är inte klokt. Så ja, jag behöver verkligen alla röster jag kan få, varendaste en. Kanske kan du dela mitt inlägg på din FB, kanske kan du berätta för arbetskamraterna eller grannarna? Jag är tacksam för allt! ❤️

Röstar gör man enkelt genom att bara klicka på denna länk och gilla bilden. Tar någon sekund men betyder långt mer än så för mig!

Kram till er och tack för att jag fått tjatat om den här tävlingen! ❤️❤️❤️

Walk down the memorylane

Idag fick jag höra att vi haft supermåne! Inte så konstigt kanske att man varit lite ”wicked”. Ja, jag tillhör skaran som mår lite kymigt av en stor måne. Det är väldigt olika det där har man ju hört.

Hörni fortsatte gå igenom lurens bilder idag, behöver rensa och spara på datorn. Har sjukt mycket bilder som jag är rädd att jag ska bli av med, det blir man ju om telefonen skulle försvinna. Det är så härligt när man kollar gamla bilder och kastas tillbaka till vad det var man gjorde.

Bröllop, min vän Sussi fick sin Per. Skitmysigt bröllop med härliga tal. Vi hade så kul den här kvällen. Köpte en svindyr klänning som jag bara använde en gång.

Thedde hade precis fått körkort och vi fick åka med för första gången. Galet och så himla konstigt minns jag att det var, men rädd vad jag inte alls. Milo var långhårig, Elliot typ liten med tandställning liksom…. Minns att jag tog bilden för att vi så sällan sitter i bilen såhär allihop.

Jodåsåattteee… Den här ritade jag när Milo hade sin hysteriska period med ”Cars”. Han var så imponerad av mig att jag kunde rits så fint. Ja det är tur man kan impa en 4-5 åring sådär.

Den här mackan har jag hittat på nätet, såg så sjukt god ut att jag planerade göra en likadan nån dag. Kan mbara inte lyckas klura ut vad det är allra längst ned på mackan? Är det baconbitar eller frön, eller salami? Får liksom ingen koll.

Jag och mina degar. Vet ni hur många bilder jag har i min lur på en deg? Haha…. Jag måste ju vara galen. Jag kan liksom få kli i hela ryggen av att jag bara vill köra ner knogarna i den där nu.

Hepp, nu är jag så trött. Milo är lite hängig så får se hur det artar sig med honom? Hoppas du haft en bra dag och mysig kväll.

Kram Nina

Skinkpasta med ajvar

Dags för smaskigt middagstips! En pastarätt dom blev sååå lyckad!

Tony tyckte det var APGOTT verkligen, blir alltid så glad när familjen gillar. Helst Tony och Milo som är de kräsna i familjen. 🙂

RECEPT SKINKPASTA MED AJVAR, 4 pers:

500 g pasta (vi hade glutenfria makaroner)
1 purjolök
400 g rökt skinka
4 dl creme fraiche
2 dl ajvar relish
salt
svartpeppar

Gör såhär:

1) Koka pastan enligt anvisningarna.

2) Strimla purjolöken och den rökta skinkan. Stek det sedan i smör i en gryta. Purjolöken ska bli mjuk. Krydda.

3) Ha i ajvar och creme fraiche och låt puttra samman i ca 5-8 minuter.

4) Servera med pasta.

Ska fortsätta här hemma nu. Ska hämta Milo om bara en timma så jag bör äta något nu. Vi hörs igen lite senare.

KRAM ♥

Lite känslor på bloggen idag…..

Godmorgon alla raringar! ♥

Jag har just kommit hem från min morgonrunda. Innan rundan for jag iväg till Helena på Helenas Kök, ni vet grannen. Tänkte hjälpa henne med hennes skyltar. Dock så får jag åka tillbaka lite senare då jag behövde måla om skylten, den släppte lite i färg när jag gjorde rent den. Har du inte hälsat på hos Helenas Kök tycker jag du kan ta en avstickare dit, riktigt härlig atmosfär och mysigt på alla sätt. God mat har dom också. Testa att äta Hälsosalladen om du besöker dom, den är grymt god!

Så fräscht och gott! ♥

Jahapp, nu ska jag väl kika hur det ser ut i tävlingen. Har inte tittat så mycket då den andre som jag fajtas emot gick om mig igår. Han får fin hjälp han också och susade förbi i en rackarns fart. Nu är det snart bara 24 timmar kvar av tävlingen. Många av er skriver så fint…. typ att även om du inte skulle vinna så värdesätter jag din blogg massor ändå. Varje sån kommentar är så otroligt värmande, verkligen! ♥ Det är ju liksom därför man håller på…. för att ni ska gilla.

Denna tävling är viktig för mig för att den på något sätt skulle ge mig ett genombrott. En stor bekräftelse och andra möjligheter. Jag är en av de som bloggat längst i Hela Sverige med mina 13 år i branschen. Många år har gått. Stora barnen var liksom 5 och 7 år gamla. Nyseparerad började jag skriva om livet. Recepten har färgat bloggen i många år, inte så konstigt då jag bakat sen jag var en lite skit liksom. Haft min bakning som terapi. Min fina blogg, så kan jag känna. Min kompis. Den som fått tagit all skit när det varit skit. Den där jag fått lufta ur mig när livet varit jobbigt och svårt. när hypokondrin och ångesten hängt över mig som ett stort svart moln. Å så ni, alla fina läsare…. ♥ Jag har så fina känslor för min blogg, vet ni det? Vad jag skapat. Alla minnen jag plitat ned. Hur barnen vuxit upp i den här bloggen. Hur svårt det var att bi gravid och alla missfallen. Men sen gick det bra…. och jag spydde lungorna ur mig i bloggen när jag var gravid. Magen växte i bloggen. Sen kom ha…. den stora bebisen på 5 kg, ja han föddes liksom i den här bloggen. Jag har också gift mig i den här bloggen. Mmm….fina vackra känslor.

Ja, lite PMS snack såhär på en tisdag. Jag är känslosam idag. Gråten sitter i halsen. Huvudet är trött. Kroppen gör ont. Jag har misshandlat min kropp i några dagar nu då jag varit så stressad. Jag ser fram emot att tävlingen slutar och att jag får lite lugn. Ska boka in lite behandlingar hos Carola så hon får läka mig lite. Jag är nog en ALLDELES för känslosam person för att fixa den här formen av tävling tror jag. Jag bryts sönder lite. För svag liksom. Men…snart är det över.

Jag vill med detta långa inlägg tacka dig som röstat. Som trott på mig och som fortfarande tror på mig. Imorgon natt är det över. Skulle du vilja rösta på mig gör du det enkelt genom att klicka dig in på den HÄR länken och kicka gilla på bilden du ser så har du gjort det.

Tack fina ni! Kram Nina ♥

Reklamen där uppe ni ser är inte sponsrad, bara rakt ifrån hjärtat.

Friends

Halloj i stugorna!

Hur mår ni? Själv tänker jag nog inte ens tänka efter…. Just nu är jag i alla fall samlad med lilla familjen. Bästa stunden på dagen. Familjen, tända ljus, TV:n och mys. Milo kämpar emot tröttheten men han brukar kunna kapitulera rätt hårt. Jag brukar vara hack i häl. Där sitter sen Tony och nåt av barnen på övervåningen sen resten av kvällen, själva ugglandes vid TV:n medan jag snarkar bredvid. Jag är en så usel sällis just nu. Gissa hur det blir när vi drar bak klockan? Då är det jag och spädbarnen som sover samma tider ungefär. För dig som inte redan vet så har jag provat allt, dock så blir det än värre om jag försöker råda bot på det. Som om den biologiska klocka får tokfnatt, då sover jag ingenting istället. Det bästa är att bara följa kroppens mat & sovklocka nu. Så hejdå världen (efter 20.00), vi se i vår igen!

Kolla in! Kan ni förstå att detta är en glutenfri kanelbulle? Kan ni förstå hur jefla fint den satt i gommen idag? Detta mina damer och herrar är vad jag kallar glutenfria bullar. De finns på Kafé Systrar Två och jag har aldrig smakat godare! Som jag njöt av min fika idag! Joanna som bakar där är sååå jäkla grym! Tipsar dig om detta fik om du har vägarna förbi.

Det var riktigt välbehövligt att ses med tjejerna. Kattis, Helena och självklart lille Inez. Jag har varit lite ledsen i hjärtat ju, känt mig sliten och så. Så idag när jag fick stora kramar av de fina vännerna kände jag hur jag läkte en smula. Älskar sånt!

Glad att fina Jenny också ringde i morse och checkade av läget, vi som bor så långt ifrån varann kan ju inte direkt kvista över. Då kan ett omtänksamt samtal betyda så mycket.

På vägen hem hämtades en massa paket ut. Ett av dom var detta. Jag var sååå nyfiken. Har nämligen slagit till på en vinterjacka och skidbyxor till Milo. Tack och lov blev det dessutom godkänt med bravur. Han har nämligen nyligen börjat bry sig lite om kläder, jag som trodde han var en riktig ”lantisunge” som aldrig skulle börja bry sig men johodå. Just nu vill han bara ha en enda t-shortsen på morgnarna. Tack och lov drar han inte igång nåt om han inte får men det kanske kommer? Man ska inte ropa hej för tidigt, det har man ju lärt sig. Rätt vad det är har man en ”tweenie” hemma som styr och ställer. Men hur var det nu? No more curling ”huh”?

Nu är jag såååå trött. Ha en fin kväll nu.

Kram Nina