Fina ni!❤️

Härligt, den här dagen blev precis så avkopplande och mysig som jag hade hoppats på. Att bara få umgås med familjen och göra sånt man mår bra av är så jäkla bra för att ladda batterierna mellan varven. Helst nu när mina batterier är sådär halvladdade. Det är en sån känsla jag har lite – som att något blåser ur min energi hela tiden.

När vi kom ut till mina föräldrar gav vi oss ut på en promenad direkt. Hur perfekt var det inte att solen visade sig mellan molnen just då också? Carola (mediumkompis) brukar säga att det är jättebra att vara ute i naturen när man känner sig svag i energin. I naturen jordar man sig och hämtar kraft. Milo på cykel och vi till fots.

En riktig höstpromenad verkligen. Färger, löv och lite kyligare luft. En promenad på landet idag innebar 3 möten med traktorer, hälsa såklart. 3 bilar, hälsa såklart. Ett möte med ett par som promenerade, hälsa såklart. När jag promenerar inne i stan är det inte alls lika självklart att hälsa. Visst är det lite festligt det där? Varför är det så olika liksom?

Vi såg flera tusenfotingarna, håriga sådana. Fick sätta oss för att fota dom. Så söta på nåt sätt, men jag skulle inte vilja ha en krypande på mig.

Vi hälsade på hästarna på vägen. Två av Sveriges absolut bästa travkuskar bor i närheten av mina föräldrar, en av dom på vägen som vi gick på idag. Det finns hästar som är värda flera miljoner.

Om Milo tycker det är jobbigt att cykla så har vi en pinne som Tony skjuter honom framför sig med. Då kan han bara sitta och styra.

Vi var ner till den lilla bäcken och kikade. För 1000 år sedan var den här bäcken mycket bredare. Vikingarna använde just den här platsen till att komma över den, de ligger stora stenar på botten som de har tagit sig över på.

1016 lät en man resa denna stenen. Det finns en liten skylt bredvid runstenen man kan läsa lite info. Det är alltså exakt 1000 år sedan den restes. Kändes så konstigt att berätta om det för Milo då 1000 år är helt galet länge, man kan knappt ta in det. När jag drog med fingrarna i skriften tänkte jag på hur något stått där och hackat. Platsen är också en brandbegravningsplats för vikingar, man har hittat bältesspännen som man la på de döda för att de skulle ta med det till de dödas rike. Sååå intressant sånt här tycker jag.

Ett helt rött träd. Vilka färger det är nu. Helt fantastiskt. Ja…även om jag inte gillar hösten så är det så vackert överallt nu.

Efter promenaden tog vi en bastu. Jag masserade och stretchade min axel i värmen och hoppas att min öronakupressur snart ger effekt. Tycker faktiskt redan att jag är lite bättre, vågar knappt skriva det dock.

Idag vågade Milo ha sin lille kusin i famnen. Med lite stöd vågade han äntligen. Han är så förtjust i sin lilla kusin, ”leker” gärna med honom. Hela ansiktet på honom lyser kärlek. Åh jag blir så varm i hjärtat. Tårögd över min lilla pojke som har så mycket kärlek i hjärtat.

Vi avslutade kvällen med en middag. Tony åkte och handlade och lagade mat åt oss alla. Det var sååå gott. Hade ingen kamera vid bordet så jag har tyvärr ingen bild på härligheten. Men vi åt rosépeppar kyckling, klyftpotatis, helstekta färska champinjoner, lite knaperstekt bacon, stekta sparrisar med solrosfrön, grillade små kocktailtomater och beasås. Sååå gott! Vi har verkligen haft en riktig mysdag, precis vad vi behövde. Du vet när man inte gör något särskilt. Man smugglar runt och bara är. Tar dagen som den kommer, äter lite, vilar, myser, småpratar, kollar TV och umgås med barnen.

Du imorgon ska du få receptet på den här lyxiga italienska pastan jag lagade åt oss tidigare. Alltså, detta är den godaste pastarätten jag ätit så den bara måste du testa någon dag. Vi käkade den på fredagsmyset, den kvalar lätt in bland tacosfredagen alltså.

Nu är det bara soffan kvar här. Ska somna tidigt ikväll tror jag. Hoppas Du också haft en mysig dag.

Kram Nina