Igår kväll hade vi en klubbkbäll på Intersport, en kväll med extraerbjudanden till vårt lag, pojkar -96. O ni vet…att då ha med sig en 12 åring som typ vill ha ALLT i hela butiken kan vara lite påfrestande.
Jag = trött, gravid, ont i ryggen med en sjujäkla kort stubin.
Han= tonåring.
SUMMA = VÄLDIGT DÅLIG KOMBINATION
När han slutligen stod o sa "Men mammaaaa…snälllaråååååå" o höll i ett par BJÖRN BORG tjejtrosor fick jag nog. Han såg bara Björn Borg, han såg inte ens att de va tjejtrosor…. snacka om o va sugen på märkeskläder liksom.
Vi drog från butiken utan o köpa en endaste pinal, nåväl…. jag beställde en overall till han.
Stor diskussion i bilen bröt ut….. mest mamma som försöker banka in i son sons huvud att man inte kan få ALLT här i livet…. SUCK..känner mig som en bandspelare ibland.
Han insåg efter en kvarts ältande….. få se hur länge? Men de som är bra med diskussioner är att han blir så mycket snällare efteråt, kanske för att han faktiskt förstår att han betett sig lite galet.
Senare hade vi en rätt kul diskussion!
Vi såg en alkis glida förbi…..
"Usch, säger jag lite suckande…stackare.. han är nog inte många år äldre än mamma o se hur han förstört sitt liv" Thedde sitter tyst ett tag.
"Jag tror att jag kommer bli alkoholist" säger han sen…
"Eeeh, va??" frågar jag…. "varför tror du det?" har lite svårt att hålla tillbaka skrattet.
"För att jag är så trög i skolan ibland!" svarar han.
Här märker jag att lite av det man ältat gått fram, det här med hur viktig skolan är för att man ska bli något i sitt liv…. den vanliga harangen för att försöka få sitt barn att inse att det faktiskt finns en anledning till varför man går i skolan. Sen vet ju jag att han kan bli världsstjärna i nån sport utan skolan….men ni hajjar va? Det säger man itne til en 12 åring, då är det liksom kört för all framtid!
Jag märker oxå att han är tonåring nu (fyller 13 om nån månad). Ena stunden är man kung o tror att man kan bli målis i Arsenal, andra sekunden är man värdelös o planerar att bli alkis!!
Det går fort i hockey!
Men säga vad man vill….. jag kan garva smått hysteriskt åt honom ibland. Som igår när han smällde på sig mina brillor och snacka som en skåning! Skitroligt var det….. ni skulle vart me…. 🙂
