Första bulan!

Godmorgon på er….

…piuuuuh vilken morgon vi har haft!!

Milobebis ramlade ur sängen i morse. Vi brukar lägga honom i vår säng när han vaknar och ligga o mysa en stund. Jag gick sen på toaletten och sa till trötta husbandet att hålla lite koll.

Jag hann vara på toan o tänka att husbandet var ovanligt tyst där inne i sovrummet så sa det DUNS!!! Jag kastade mig ut och såg att milobebis låg på golvet, han blev såklart ledsen som tusan. Husbandet störta upp i taket och blev jätterädd. Jag tog Milobebis och försökte trösta honom. Lilla hjärtat vad han var ledsen. 

Jag, som blev sjukt rädd, blev helt vansinnig på husbandet till en början och härjade om att man FAAAN inte kan somna ifrån och bla bla bla! Det är en rätt vanlig reaktion när man blir rädd tror jag, man blir ju värsta lejonmamman och beskyddar med tänder och klor liksom!

Bad senare om ursäkt, herregud…. husbandet blev ju lika bedrövad som jag! Men, han känner mig och vet att jag blir arg när jag blir rädd! Sen tror jag han känner att fr o m nu så får man nog hålla sig vaken om man har en bebis i sängen som blir mer och mer rörlig.

Jag som fick barn för 10 år sen har nästan glömt hur det var när de små ramlar och slår sig, herregud….Elliot hade ju klippkort på akuten!

* Ramlar i badkaret, slår upp ögnbrynet så det forsar blod! Jag kastar in båda ungarna halvnakna i bilen och drar till akuten med för liten t-shirt, ingen bh, ingen resår i mysbrallerna, barfota och så Elliot med en handduksturban på huvudet! 4 STYGN I ÖGONBRYNET

* Ramlar ner från rutschkanan, bryter armen och får hjärnskakning. Jag får ett samtal till jobbet. Kastar mig i bilen och kör mot rött flera gånger och flåsar in på akuten och hittar en omtöcknad Elliot med EU sandsmärken i hela pannan! GIPS I 3 VECKOR

* Magsjukan från helvetet, på väg att torka ut. Akutbesök!

* Ramlar ur sin bilstol när han är 3 veckor. En händelse jag ALDRIG kommer få ur mitt huud, jag mår lika dåligt idag som då när jag tänker på det. Detta är nog min vidrigaste upplevelse! Vi åkte till akuten i 180. Jag skällde ut alla på akuten för att de inte tog emot oss direkt. Enligt exet gjorde dom de men jag var så chockad att jag inte riktigt minns händelsen! Jag grät stooora krokodilotårar och läkaren fick nästan ta hand om mig mer än Elliot. Jag skakade i hela kroppen, okontrollerat! Elliot var HELT OSKADD!

Jag har googlat på morgonen om eventuell hjärnskakning. Jag vet… jag är en aningens beskyddande och överdriven men jag ringde till sjukvårdsupplysningen. OCh det var nog inte så att jag var överbeskyddande. Man SKA ha lite koll när de slår i sina huvuden de små. Först ska man kolla så de inte varit avsvimmade utan att de börjar gråta direkt. Har de varit lite avsvimmade är risken betydligt större att de kan vara en hjärnskakning. Har de inte de så kan de alltså inte vara en hjärnskakning, sägs det. Första sex timmarna ska man kolla ungefär var 20 min när de sover. Man ska få en reaktion om man petar på dom. Allmäntillståndet ska vara normalt, ingen dåsighet eller ovilja att vilja leka. Äta som vanligt. De ska definitivt inte kräkas för då åker man in direkt! Efter dessa sex timmar så kollar man ytterligare sex timmar fast då en gång i timmen när de sover. Nu hände ju detta mot dagen så då är det mer "normal" koll.

Vi vet ju inte om han varit avsvimmad eftersom jag inte var där när de hände och husbandet sov…. men vi tror inte.

Sen är det ju att småbarn ramlar och slår sitt huvud oftare än vi tömmer diskmaskinen så att hela världen är det ju inte. Men det är fan så obehagligt när de händer….man blir ju så jäkla rädd!!!

Milobebis är som vanligt, jag kollade honom lite första gången han sov här men allt var som vanligt. Nu pryder dock en blå bula hans panna…. sånt som händer. Och jag blev bara så PÅMIND om hur det var när de var små! AJAJAJ…..

0
Subscribe
Notify of
guest

0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments

Nästa inlägg

Hungrig….

0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x