Den största rädslan jag har är att jag jag eller någon när och
kär ska få någon hemsk sjukdom. Jag är lite hyo´pokondrisk
dessutom vilket kryddar mina rädslor ytterligare!
Det andra är att någon olycka drabbar oss. När det är
halt på vägarna och man vet att någon är ute och
åker. Att vi åker är ute och far, jag har t ex väldigt
svårt att sova i bilen just för det här.
Flygrädd X 18 är typ jag. Jag har varit med om en turbulent resa till
Canarieöarna som ung och blev efter det ganska så rädd. Att föda
3 barn har heller inte gjort saken bättre! Detta är nåt jag borde ta tag
i… jag vet. Någon gång vill jag ju kunna åka lite längre som Thailand
eller USA. Just nu känns det som en 4 timmar flygresa är övermäktig!
Höjder! SVÄLJ!!! Att stå där hon står…. ämen shit!
No way. Jag skulle ALDRIG hoppa bungyjump eller
fallskärm.
Ja, det finns en del att vara rädd för här i livet. Ibland kan jag känna att mina rädslor förhindrar mig att leva livet fullt ut. Som att flyga, jag klarar det men det är ingen kul upplevelse och det tar oerhörd energi varje gång. Jag klarar bara kort flygturer, jag vet ärligt inte hur det skulle gå att flyga till Thailand med en 12 timmars flygresa? Men jag VILL. Så jag måste nog ta tag i det.
Rädslor som att det ska hända barnen nåt är ju en ständig efterföljare. Att man alltid bär på en liten liten oro därinne när dom är ute och far.
Dock så måste man våga leva. Man får inte låta livet gå ut på att oroa sig, jag jobbar lite med det. Jag oroar mig nämligen mycket och ofta. Jag ska i alla fall bättra mig på att leva och att inte oroa mig. Vissa saker går ju faktiskt inte att göra nåt åt, händer det så händer det. Jag kan inte låsa in ungarna, man kan heller inte rå över om man drabbas av nån sjukdom. Man kan bara försöka leva så normalt som möjligt och försöka må bra på vägen, och uppskatta varje dag!