Ja, ni vet ju att jag hoppades på en glad unge i morse. Faktiskt så blev jag tvungen att knäppa av en bild så fort jag hörde honom i morse. Ååå titta, han var glad! Dock så grusades det av att jag sa att vi skulle äta frukost och INTE välling som han frågade efter.
”Ja viiiiiillll haaaaaa vääälliiiing” gick tongångarna.
Ni som har barn i samma ålder vet ju hur det kan låta. Mitt i allt detta så skulle vi behöva potträna, sluta med tutte och snutte alldeles under dagtid och dessutom klippa naglarna lite oftare. Dom växer ju i 180.
Inte lätt att vara förälder alltid, det ska man komma ihåg. Milo är mitt tredje barn och ändå kan man känna att vissa dagar blir övermäktiga. Jag försöker då att tänka på vad som kanske ska prioriteras? Är potträningen jätteviktig just nu? Kanske att vi struntar i själva tränandet och bara nämner pottan, går lite utan blöja och blir blöta i byxan. That’s it. Den där tutten och snutten då? Visst, tutte för tänderna är ingen hit. Thedde har tandställning efter 4 års sugande på tutten, Elliot ska få tandställning efter 6 års sugande på tutten. MEN, pappan till dom sög aldrig på tutte men behövde tandställning ändå pga trång gom. Så, beror det på tutten? Behöver inte göra säger tandregleringen. Skitsamma, vi vet att det INTE är bra hursomhelst så den behöver minskas sugande på. MEN nu? Nu när allt annat är lite jobbigt för honom. Nu när han börjat komma på att man är en egen individ med en egen vilja som man kan få igenom om man är tillräckligt envis. Att det är lite ledsamt när man inte får som man vill. Att det är lite jobbigt att vara 2,5 år i den här stora världen som erbjuder så mycket nya men ack så farlig saker.
Nä, kanske inte göra allt samtidigt. Som att potträna, sluta med tutte och klippa naglarna oftare. Vi klipper naglarna oftare, ja så gör vi. Sen går vi lite utan blöja men tutte får man suga lite på efter förskolan. Små steg i taget.