Knipa? Måste! Annars kisstant!

Gör ni det? Va? Jag måste ha mig en bitchslapp i fejset för jag gör dom då rakt inte!

Ni som följt mig en längre tid vet ju att jag tagit upp detta en gång tidigare. Det här med våra stackars små mufflor. Vi som fött barn och som kanske inte tagit OS guld i att knipa. Vi måste börja nu, OK? Eller fortsätta dessa halvhjärtade försök till knip man hållt på med. Jag har fan fött 3 ungar naturlig väg. I GOTTA DO IT! Själv vet jag liksom inte hur jag ska få in det i mitt dagliga liv då jag inte kan knipa sådär så att ingen märker nåt. Knipövningar för mig är bland det obehagligaste som finns. Jag ryser liksom av det. Som en obehagskänsla som sprider sig i kroppen. Vidrigt, och tydligen ärftligt då mina förfäder känner likadant. Likt förbannat ska dom ju göras då vi i fortsättningen inte vill bli den där med en kissodör runt sig, som en aura av kiss. Inte. Kul. Om inte jag sätter fart med knipisar så kommer jag garanterat vara den som blir kallad för kisstanten på ålderdomshemmet. G-A-R-A-N-T-E-R-A-T (som min mamma brukar säga med lite finsk brytning, gulligt, sidospår).

I alla fall så känns kanske följande igen….

• …att man inte kan nysa en tredje gång utan att spänna till sig lite och kanske t.o.m ställa sig med korsade ben.
• …hoppar man studsmatta så är det kanske inte med ett leende utan med ett sammanbiten ”jag knipper pullan som om det vore det sista jag gjorde på den här jorden för att undvika att ungarna badar i kiss här” blick.
• …influensahosta, den där som gör att du liksom hostar inälvorna ur dig på nätterna = kan jag kanske fortsätta hosta stående på huvudet fr o m nu?

Ja, ungefär så. Jag har varit på knipkoll och jag är godkänd. Ni vet två fingrar upp i muffen och så säger dom ”BRAAA”, dock så tror jag inte man kan nöja sig med det. Muffhål och kisshål är ju inte detsamma heller. Vi åldras och våra muskler åldras och förslappas. Har du då uppepå fött 3 barn som inte var direkt små och gått upp som en halv gris i vikt så är det nog bra att tänka lite extra på dom däringa muffmusklerna!  MEN!!!! Jag får inte in dom här knipen i mitt dagliga liv. Jag vet att när jag ammade så kunde man ju sitta och knipa lite sädär halvhjärtat. Nån sa till mig att varje gång man var vid diskbänken så skulle man knipa några gånger. Ok, som mammaledig så var jag nog vid diskbänken ungefär 80 % av tiden. Kul mammaledighet tänker kanske ni men det är ett himlans slabbande vid den där diskbänken när man går hemma, i tell you! Hade jag gjort det hade jag G-A-R-A-N-T-E-R-A-T vunnit OS guld i knip!  Ja, tipsen har kommit in men jag får liksom inte in det. Jag glömmer bort det och så är det ju så jävla obehagligt. Ska man kanske börja med dom direkt när man vaknar? Innan man kliver upp? Eller, sömndrucken och lite mosig ska man börja knipa? Låter det trevligt?  Ögonen lär väl ställa sig som råttpittar så det kanske är ett bra sätt att vakna till?

Nu vet jag att de flesta av er är lite blyga men allvarligt talat! Berätta, är ni duktiga på knip? Hur/var/när skulle vara intressant att veta?