När man får hjälp!

Mitt i middagsfix här. Mitt huvud är sådär typiskt förkylt. När det känns som man har bomull i huvudet och man måste andas med öppen mun den mesta tiden. Jag och Milo tog i alla fall en promenad idag. Han fick ta med sig fotbollen som han rullade framför sig. På eftermiddagen for vi ut till farfar. Han skulle hjälpa mig med att fixa med lite småsaker på min bil.

Milo sparkade fotboll medan farfar fixade. Jag fick stå och passa med honom så nu börjar mina fotbollstakter att återkomma. 🙂

Det är tur man har folk i familjen som kan. Som en dörr som strular och sånt där jox.

Jag stod och var sällskap och snickesnackade mest medan jag passade boll också. Mammor kan! 🙂

Nä, nu ska jag fortsätta med att tända upp lite ljus, suga i mig lite nässpray. Läste någonstans att man kan bli beroende av nässpray på bara 10 dagar. Så länge som man rekommenderas använda den. Jag har några vänner som är beroende och det är ju ett jäääääävla meck alltså. Dom har nässprayer i alla sina väskor och jackfickor. Dom blir täppta flera ggr per dag och bara MÅSTE ha sin nässpray. Så jäkla jobbigt ju. Men nu när jag är så täppt och får sitta och flåsa med öppen mun så hajar jag ju grejen fullständigt.

Hepp, nu mat. Vi hörs sen igen! ♥