Kompismys

Hej fina ni!

Tack för omtanken angående mormor. Hon är fortfarande inlagd på sjukhus och kommer få vara kvar tills de fått ordning på det som spökar. Mormor är inte rädd för sjukhus, hon är inte heller rädd för döden. På något sätt känns det fint i hjärtat, att hon inte är rädd även om jag absolut inte tror att mormor ska gå bort nu. Men just att hon ligger på sjukhus. Sen när det är dags för mormor att lämna jordelivet så vet jag att morfar väntar på henne där. Min morfar gick bort för 40 år sedan i somras. Jag var bara 5 år, och stackars mormor närmare 50 år bara när hon förlorade mannen i sitt liv. Hon har inte haft någon annan efter morfar, för det finns ingen så bra som honom har hon sagt. Min morfar var en mycket fin man sägs det. Jag minns honom knappt även om jag önskade att jag gjorde det. De sades också att morfar och jag hade en speciell relation. Fina mormor – kämpa på nu, önskar jag bodde närmare så jag kunde åka och ge henne en stor kram. ♥ Min mamma är i alla fall där nu, hon var redan där och hälsade på som tur var i oturen.

Idag var det härligt att träffa Carola på en jättelång fika. Skönt att få släppa och tänka på helt andra saker. Vi babblade så det knakade i väggarna i den gamla ladan som fiket låg i. Tycker så mycket om dessa bönor alltså. Inga knussler. Bara en herrans massa snack om ditt och datt. Vi har avverkat allt från ungar & frisyrer till hormoner och gråa strån på suspekta områden. 🙂

Vackra Salnecke Slott som ligger mellan Enköping och Uppsala i närheten av ett samhälle som heter Örsundsbro. Tänkte ifall ni ville åka på tur nångång.

Fina tjejerna! ♥♥

Vi skrattade gott åt vårt fika. Vi är rörande överens om hur sämst vi kan vara på att ta bilder på vår vardag och det man pysslar med om dagarna. Jag kan vara totalt sämst på det. Tänker att det är just sånt som jag själv läser om på bloggar. Måste bli bättre på det tror jag. Haha… Men i alla fall så kikade vi ner på våra tallrikar och alla hade redan ätit upp när vi kom på att vi kanske skulle tagit en bild på allt. Ja jag säger ju det… sämst.

Kolla in den lilla pyttelilla osthyveln på väggen?! Haha…. jösses! Den där skulle jag ha. Det där är ungefär lika stor som jag gillar ost. Jag är helt såld på ost. Skulle kunna leva på olika sorters ostar faktiskt! Just nu heter favoriten Black Bomber.

Här fanns att köpa ostar också. Ostar som de tillverkar alldeles själva. Vi fick lite bråttom på slutet, annars hade jag nog fasen köpt med mig lite härlig ost.

Väl hemma så var vi på samtal med Milo. Han sköter sig fint vår lille pojke. Själv pratade jag ju sönder hela min uppväxt i skolan. Varje gång det var trialogsamtal (som det då hette) med mamma så var det de man sa liksom.

”Ja Nina sköter sig men hon pratar så mycket”.

Jaja…någon måste ju kunna göra det också. Hur skulle det se ut om världen var alldeles tyst?

Hörni, ha nu en fin kväll! Här ska jag strax kliva i morgonrocken och ta kväll på allvar. Gosa ner mig med en filt i soffan och sånt där najsigt. Allt sånt känns ju 100 gånger mysigare när man vet att det är 30 cm snö utanför dörren. Ljus och innemys är det bästa på vintern. Nu vill jag snart börja julpynta! När börjar vi?