Gokväll!
Somnade på soffan av ren utmattning redan vid 5 tiden….vaknade ju 3 inatt så då är det inte konstigt att man är helt fel i dygnsrytm. Story of my life.
Vi fick nytta av julklappen från Julklappsspelet.
Efter en hel dag inomhus kände vi alla (nåväl, Tony var och jobbade) att det var dags att ge sig ut. Fick locka Milo med att vi skulle gå till affären och handla godis en dag tidigare än fredagsmyset. Han har nämligen vuxit fast i sitt TV-spel. Inte blev det bättre av att han fick 2 nya spel i julklapp dessutom.
Vi som mest packar och fixar med en massa nu hinner liksom inte med att avleda heller. Men det är jullov, det får kanske vara lite så nu….men i helgen får vi nog kanske göra ett ryck och ha en utedag så han inte blir alldeles fyrkantig. Fasen att man ska få dåligt samvete för allting alltså….
Den här for iväg på skidresa över nyår idag. Hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Bilen och resan dit för att det var halt, festandet, ska han somna i en snödriva….ja men oron tar liksom inte slut. En hel vecka ska det pågå.
När släpper man liksom taget om oron? Han är ju en vuxen man nu….ska jag aldrig slappna av eller? Det verkar inte som det. Kan vara att jag är extra känslig också…..
Hua, det är bara till att kämpa på. Jag som har tre stycken att oroa mig över också.
Nä, nu ska jag försöka somna om här.
Natti natti ✨
Kram Nina
Hej,lessen att säga det här men man slutar aldrig att oroa sej.
MIna ungar är 34 och 26,så är det bara.
Åh nej. Jag kunde nästan ana att det var så det skulle bli….
Tror inte den oron släpper någonsin! Min äldsta son är 34 och hans intressen är att resa ,Själv dessutom! Indien, Burma, Bangladesh m.m ……..Tack och lov har han börjat resa med sin sambo nu till lite ” lugnare” ställen! Men oron jag känner ter sig i illamående en riktig äckelkänsla! Så himla skönt när allt är som vanligt och alla är på hemmaplan! Då är det bara den vanliga vardagsoron som finns, och det är ju inte så lite det heller!
Åh, förstår att du är orolig. Jag hoppas så att mina inte får för sig att resa en massa. Jag orkar nog inte det. Skönt att han börjat välja lugna ställen, en sambo verkar vara bra! Haha….
Måste tyvärr göra dig besviken jag också,det slutar aldrig,mina är 34,31 och 27. Och för att göra det ännu värre,så har jag börjat oroa mig för barnbarnen ibland. Nu är dom 4 st i åldrarna 8-3, så dom är ju inte ute på fester och sånt än,men ändå oroar man sig.Säger som mamma sa när jag var ut i svängen,och jag tyckte att hon behövde väl inte ligga vaken för det, då sa hon;vänta tills du får egna barn. Och nu har jag egna barn,och förstår precis hur hon kände, haha.